onsdag 29 februari 2012

Äktenskapliga kompromisser om skugga

Jag är gift med en veritabel trädkramare, i ordets ytterligaste bemärkelse. När vi flyttade hit, för tio år sedan, stod det en ogenomtränglig vägg av granar, med till stor del döda grenar på, 10-12 meter från husets bakre vägg, däremellan var en liten altantrall och en liten gräsremsa. Husets sidor flankerades av olika träd, mest lövträd, och en faslig massa sly. Husets framsida doldes av, ja, just det, träd. Vi var helt och hållet inringade. Och maken älskade det. 

Det första projekt jag fick igenom var att röja en hel del sly för att kunna få plats med en sandlåda, och på det sättet även få till en aning större gräsmatta, den sista avsikten dock i största hemlighet. Sedan tog det stopp. Efter några års tjat från min sida, ledsnade jag på att en tredjedel av vår tomt var helt oåtkomlig, sågade av alla döda grenar, och några till, från granarna, samt råkade även som av en händelse fälla några hela granar, allt endast med en vanlig, halvslö fogsvans. 

Läget blev bättre men inte bra. När grannarna satt och njöt av vårsolen på sina altaner hade vi fortfarande ett halvmeter djupt snötäcke på vår. Det mesta jag försökte odla, blommade en sommar för att sedan förtvina, då sol, enligt mina empiriska studier, verkar vara en förutsättning för växters överlevnad. Tack vare mina snälla, trädgårdsintresserade och ytterst givmilda mostrar fanns det dock alltid lite växtlighet här, men jag fick alltid välja mellan att plocka en bukett eller ha lite fägring i trädgården, för det räckte inte till båda.

När maken arbetade i Kosovo kunde jag dock vädja till hans lite dåliga samvete. Här satt jag ensam med barnen i skuggan och frös. Han gav med sig och en god, god vän med motorsåg kom och fällde de träd vi efter långa diskussioner lyckades enas om. Läget blev ännu lite bättre men fortfarande inte helt bra.

Så förra vintern, när vi kom hem från fjällen mötte oss en, av mig efterlängtad syn. Skogsägaren hade bestämt sig för att skogen här bakom skulle röjas och nu erbjöd han dem som hade oönskade träd att han kunde fälla dem och ta hand om både virke, men framförallt om riset. Då han, vid vår hemkomst, redan var i full gång var vi dock tvungna att bestämma oss fort. Jag ringde maken, med mycken vädjan i rösten, och nu hade det ständiga droppandet urholkat stenen! "Ja, ja, gör som du vill!" sa han. Och jag ut, snabbt som ögat med lyckokänslor i mitt inre, för att markera träd med plastband, på deras bortsida, ifall de inte skulle vara fällda när maken kom hem. Det var de, stackarn, han led i två dagar. På frågan om vad som var värst svarade han: "Insynen". Men när jag förklarat att älgarna nog inte bryr sig om att kika in samt fördelen med vår- höst- och kvällssol tinade han successivt upp. 

Det tog ett tag, men nu uppskattar han till och med solen, även om han fortfarande helst avnjuter den i skuggan, just när den är som varmast, mitt på dagen, i mitten av sommaren, alla övriga gånger njuter han av den på vår soliga altan. Och skugga det har vi fortfarande ingen direkt brist på. Däremot har vi nu valfrihet vilket jag älskar.


Frieri


Nu är det ju så att jag är lyckligt gift men jag tänkte passa på att dela med mig ett litet tips till ogifta läsare av kvinnligt kön. Ni vet väl att idag, på skottdagen, får kvinnorna fria och männen måste svara ja. Så passa på att leta upp lämplig karl, men se till att informera om detta före själva frieriet, för gynnsamt utfall. 

tisdag 28 februari 2012

Rostad sötpotatissoppa

En superenkel och supergod och ganska supersnabb måltid, fylld av supelativ, är:


Rostad Sötpotatissoppa
ca 6 port
1kg skalad sötpotatis
1 gul lök, stor
Skär i klyftor och lägg dem i en ugnsfast form
Ringla över olivolja och vänd runt klyftorna

Sätt in i ugnen, 225 grader, i en halvtimme
Känn efter så potatisen är mjuk
Om så, mixa lök och potatis med 1 liter vatten
Häll i en gryta
Tillsätt 2 hönsbuljongtärningar
Låt puttra ihop i 5-10 minuter
Smaka av med salt och peppar

Denna soppa har fått följa med oss på diverse utflykter men igår serverades den hemma och då i sällskap med smulad fetaost och ett nybakat Nötbröd.

Vinst




Den här färgsprakande saken blev min idag. Som vinst i IOGT-NTOs Miljonlotteri, ingen miljon precis men glad blev jag i alla fall. Och nu kvarstår bara frågan vart vi ska styra kosan, jag och min nya väska, på vår första gemensamma färd.

Påminnelse

Sitter i en tämligen tråkig korridor, och väntar på att Socialnämnden ska fatta beslut utan mig i ett ärende där jag kan tänkas vara jävig. Som alltid vid dessa sammankomster överväldigas jag över vad mycket jag har att vara tacksam över. Det finns så mycket som kan drabba människor utan egen förskylan, som helt omkullkastar tillvaron. Bra med en liten påminnelse så här emellanåt.

måndag 27 februari 2012

Finland

 En ny längtan har vaknat i mig, en som aldrig varit där förut. Efter att ha spenderat en vecka i Åbo som femtonåring ansåg jag att vårt östra grannland var färdigbesökt för min del. Allt eftersom mognad, och därmed förstånd, ökat har jag insett att den bild jag då skapade mig kanske inte var helt komplett men jag har trots denna insikt inte känt någon större ambition att revidera min uppfattning. Förrän nu! Och detta tack vare Hanna som skriver så fint och tar så fantastiskt vackra bilder. Bilder som inte alls överensstämmer med mina fördomar. Så nu är jag riktigt sugen på att ta en färja framåt våren och turista lite i det vackra landet Finland.

Hannas foto

Blommande kjol

I lördags, mellan Vasamuseet och svärföräldrarna, passade jag på att hämta min nya kjol från Orkan Lia
Visst är den rolig? 
Nu gäller det bara att hitta någon passande överdel att ha till, orangea strumpbyxor, det har jag redan.


Frusen Glup

Vår lilla samfällighetsförening heter "Glupen" vilket, i min mening är ett oerhört fult namn. Men då betydelsen gjordes mig känd kunde jag mer acceptera namnet, trots dess totala brist på inneboende skönhet. 
"Glup är en tidvis vattenfylld sänka med underjordiska till- och utlopp. Glupar är speciellt vanliga i Uppland." (Wikipedia)


Det är nu nämligen så att vår trädgård verkar vara just denna Glups själva centrum, belägen i sänkans sänka så att säga. Detta brukar vanligen innebära kortare perioder, några dagar, av översvämning vid snösmältning. Nu har vi, som stora delar av Sverige, haft härligt vårväder i flera dagar, snön smälter och fåglarna kvittrar och vi får swimingpool, denna gång dock längre tid än vanligt då tjälen stadigt håller sitt grepp om jorden. 


Nattens bistra 12 minusgrader resulterade dessutom i att vår översvämning nu har frusit till is. En is som sträcker sig från ena sidan av vår trädgård till den andra, rakt över vår infart. Livsfarligt! Eller åtminstone glashalt! I mitt tycke då jag försiktigt hasande, med lätt böjda knän förflyttat mig mellan ytterdörren och bilen. Fantastiskt roligt! I barnens tycke, de var istället ute, helt frivilligt, i arla morgonstund och slog kana för glatta livet. Skillnaden i inställningen kan väl inte tolkas på annat vis än med ålderns hjälp kan jag tro, man vill ju inte gärna bryta sig, vilket jag inte med all möda kan minnas att jag någonsin funderade över innan 30-årsåldern infann sig. 


Vissa fördelar har detta fenomen dock, får jag väl motvilligt medge. För många år sedan lärde sig Mellan att åka skridskor på en precis likadan frusen översvämning, direkt utanför dörren. Nära och behändigt, om man nu ska se på eländet på ett mer positivt sätt. Vi får väl se vad gossarna hittar på att nyttja isen till i eftermiddag, roligt lär de i alla fall ha, de som inte oroar sig för brutna ben.

söndag 26 februari 2012

Vasamuseet

Då var vi framme vid sportlovets sista kväll och som vanligt är det nog jag som tycker det är sorgligast att vardagen så brutalt åter är över oss igen imorgon. Något jag dock ska se tillbaka på med glädje är vårt besök på Vasamuseet. 


Yngste har ett tag haft Vasagrisen som en av sina favoritböcker ett tag nu. Och när han fick frågan vad han ville göra på lovet kom svaret blixtsnabbt, han ville till Vasamuseet och se den där båten på riktigt. Nu kom det ju ett antal vattkoppor ivägen för hans planer och medan han fick vara hemma i karantän med modern fick  bröderna göra både det ena och det andra roliga. Men så, lagom till helgen, torkade de sista kopporna ut och lördagsplanerna gjordes raskt om så ett besök på det efterlängtade museet kunde gå av stapeln. Och inte nog med det. Den barnaktivitet som erbjöds för fyraåringar och uppåt var just I Vasagrisens spår. Kan det bli bättre? Besöket blev ytterst lyckat och att kvällen sedan spenderades hos farföräldrarna gjorde inte direkt dagen sämre.



Lite studier på egen hand


Och sedan på visningen


Tänk att få sitta under bordet i kabyssen där Lindbom bet Vissel-amilaren i benet och äta torkad fisk


Och att få klättra i stormärsen på Ostmasten, nej, Parmesanmasten, nej just det, på Mesanmasten!


Resultat: Nöjd pojke!
Uppdrag slutfört!

fredag 24 februari 2012

Klockad städning



Denna dag började med att Yngste kom in i sovrummet med en egenhändigt dukad frukostbricka. Men då det låg sovande människor i sängen beslutade vi oss för att äta i köket trots allt, bara vi två. Supermysigt!


Allteftersom tiden gick blev vår skara större och större.


Yngste blev färdig och övergick till att leka med sina såpbubblor, roliga saker som går att ta på. 
När alla svalt den sista tuggan följde en tvåtimmars familjestädning i schemat. Vi satte äggklockan på två timmar och så städade vi för kung och fosterland och lilla prinsessan, denna tid, utan kaffepaus. Det funkar bra, alla står ut i två timmar om vi vet att vi slutar när klockan ringer oavsett hur långt vi kommit, och vi kom riktigt långt.


Därefter blev det välförtjänt semmelfika som belöning.

Pizza, holkar och lov

Sportlov är en trevlig uppfinning! Och det låter trevligare än "Kokslov" som jag fått lära mig att det hette från början. Och det orsakat av att februari var den kallaste månaden och om barnen då fick ledigt för att vara hemma en av dessa kalla veckor så sparade skolan in på bränslet, koksen, och därmed på pengar. Lov är i vilket fall trevligt oavsett ursprung.




Nu är holkarna uppsatta och några spikulanter har redan varit på inspektion.


På önskan från telningarna gjorde vi pizza igår och jag gjorde något jag aldrig gjort förut men kommer att göra igen. Köpte färdig pizzabotten och tomatsås. Det var väldigt enkelt och snabbt och blev jättegott.


Dessutom var det skoj när den "exploderade" ut från sin cylinder. Kan rekommenderas.

onsdag 22 februari 2012

Sportlovets godaste kopp choklad.

En god mjölkchoklad


Väl tilltagen


Hackad och lagd i kopp



Med riktigt het mjölk över


Blir sportlovets absolut godaste varma choklad


Perfekt att inmundigas efter mycken blöt utelek


Och ger snygga mustascher 

tisdag 21 februari 2012

Fågelholkar

Idag har vi byggt fågelholkar i hopp om att fler små fågelfamiljer ska flytta in i vår närhet och på så vis förgylla våren åt oss.
Ritning hämtade vi här.


Och så här fina blev de. 

Hamburgare och bröd

Sportlovslediga och partiellt sjuka barn önskade Hamburgare till lunch. Då inget fanns hemma och det är långt till affären fick jag tillverka både bröd och burgare.
Brödet är ett användbart sådant som fungerar både som korvbröd, hamburgerbröd, fralla etc allt efter hur man väljer att baka ut det.



Hamburgerbröd

500 g mjölk
75 g jäst
750 g vetemjöl
50 g rumsvarmt smör
15 g salt
Arbeta samman degen i 10 minuter i maskin, det dubbla för hand
Låt vila 30 minuter
Forma degen till önskat ändamål
Låt jäsa i 1,5 timme
Baka av i 225 grader, 8-10 minuter

Hamburgarna bestod av 900 g köttfärs, 1 msk Worshestershiresås, salt, peppar, spiskummin, allt efter behag. Tillagade dem gjorde jag i ugnen på 225 grader, 3 minuter på varje sida och ost på vid vändningen.
Tillbehör var massor av grönsaker av olika slag, dressing, rostad lök, och så ketchup och senap så klart.

En lite semla till efterrätt blev det också, så här på fettisdagen.

måndag 20 februari 2012

Tårar på grund av Madicken


Den lilla sjuklingen och jag har underhållit oss ett bra tag med denna fantastska bok. Det är härligt med böcker som både stor och liten har behållning av. Däremot blir jag alltid varse att det inte är samma dimension vi upplever och uppskattar. Fascinerande, varje gång. 

Idag njöt vi länge. Men så brast det och Yngste tappade tålamodet ungefär samtidigt som han sneglade upp på mitt tårdränkta ansikte och konstaterade: "Du är ledsen mamma!" Mitt svar:" Nejdå, jag är bara rörd." tog sedan över all uppmärksamhet och vi fick fundera över betydelsen av ordet "Rörd" en lång stund. Boken var han inte vidare intresserad av mera.

Vad fick då mina tårar att strila? Här följer en liten recension för att förklara min reaktion.
Vi läste hur den, till viss del, egenförvållat fattiga familjen Nilsson orar sig för utmätning då de ännu en gång inte har pengar att betal av lånet med. Hur Tant Nilssn läser i tidningen, att i Stockholm, där kan fattigt folk få pengar medan de lever mot att doktorn får deras kropp, när de är döda, för att skära i. Hon samlar ett inte obetydligt mod och beger sig till Doktor Berglund och återvänder med mer pengar än vad som behövs till avbetalningen och ställer till kalas där Madicken får delta. Vilket hon gör, men när det kommer fram var pengarna härrör ifrån verkar hon vara den enda som begriper Tant Nilssons stora offer, vad som verkligen hänt. Att Tant Nilsson blivit av med något, för henne, mycket värdefullt, en hederlig begravning.
När senare Madicken vinner en, för henne, oerhörd summa pengar, på den lottsedel hon tidigare köpt väljer hon att gå till Doktor Berglund för att köpa tillbaka Tant Nilssons kropp, som i och för sig är tjock och lunsig, men ändå borde få vara bara Tant Nilsonssons. Här öppnar sig en alternativ lösning, Madicken får klart för sig att doktorn inte alls kommer göra något med Tant Nilsson efter hennes död, utan bara alltför väl begripit sig på "fattigdomens hjälplöshet" och försökt lätta lite på den. Trots denna insikt övertygar Madicken doktorn att ta hennes pengar, för att Tant Nilsson ska känna sig säker, och kvitto ska hon också ha på transaktionen.

Det var här tårarna trillade på mig och ännu mer när Madicken kommer till familjen Nilsson och överräcker detta kvitto. Yngste tyckte mest det var störande med dessa tårar. Men så är det med många av Astrid Lindgrens böcker tycker jag, att jag har lite svårt att läsa dem rakt igenom med stadig röst. Förhoppningsvis har jag inte förstört upplevelsen för mina gossar totalt, de kanske förstår mig bättre när de läser för sina egna barn en gång i framtiden.

Lite väl naturnära mat

Jag är överlag väldigt positivt inställd till naturliga produkter. Närodlat och "Bondens egen marknad" kan få mig lite smått lyrisk för att inte tala om sådant som kommer till i min alldeles omedelbara närhet i form av ägg, grönsaker, bär mm, där höjer sig känslorna till nivåer närmast benämnda som eufori. Så lite tillsatser som möjligt, ekologiskt och miljövänligt väcker bara positiva associationer i mitt liv. Trodde jag. Men jag har nu insett att jag har en gräns för hur nära naturen jag vill att min mat ska vara.



Och den går vid stenar. Stenar! I mat! För en som aspirerar på att vara en god husmor finns ingen acceptans överhuvudtaget i detta, att ställa mat på bordet som kan innehålla sten. Vilka konsekvenser kan inte detta få!? Barnen kan sätta i halsen, plomberna eller ännu värre tänderna kan gå i kras och själva smakupplevelsen helt ruineras. Nej, stenar och mat bör i mitt tycke vara skilda åt. Men, det kanske bara är en vanesak, vad vet jag, en liten inkörsperiod innan vi vänjer oss vid att sila sten i tuggorna. Kanske, men jag tror inte det, trångsynt som jag är.


söndag 19 februari 2012

Slottsstek med gräddsky

Då Yngste förvandlats till en liten prickis med vattkoppornas hjälp blev det ingen Gudstjänst för oss idag, utan istället en stilla mysdag med ytterligare semlor då de tydligen är bra mot klåda. En riktigt klassisk söndagsmiddag blev också tillagad.


Slottsstek, med gräddsky

1 kg benfritt nötkött
smör
salt och peppar
Bryn köttet försiktigt på alla sidor i en stekgryta
Salta och peppra på stekytan

2-3 dl vatten
8 kryddpepparkorn
 4 vitpepparkorn
1 lagerblad
1 gul lök, skivad
6 ansjovisfiléer
1 msk rödvinsvinäger
Tillsätt 1 dl vatten samt resten av ingredienserna
Låt bräsera på svag värme under lock
Vänd steken några gånger under tillagningen
Späd med mer vatten vid behov
Steken är klar när innertemperaturen är 70 grader, efter ca 1,5 timmar
Ta då upp den, vira in den i aluminiumfolie och låt vila i ca en kvart

Sila upp skyn i en kastrull
Vispa ihop 
3 msk vetemjöl med
1 dl vatten
Rör ned redningen i skyn under omrörning
Tillsätt 
1 dl grädde alternativt gräddmjölk
smaka av med salt och peppar

Jag serverade med potatis och kokta morötter.

Sandalstrumpor


De här söta strumporna fick Yngste av sin vän i Japan när han fyllde 5 år. Från att han varit en aning skeptisk till dem har de nu blivit hans absoluta favoriter. Enda felet med dem, enligt gossen, är att de måste tvättas allt emellanåt.

lördag 18 februari 2012

Hönor på vinterpromenad


Hönorna börjar motvilligt acceptera det där märkliga kalla, vita. 
Måste man ta sig igenom det för att kunna stjäla av småfåglarnas mat så måste man. Men när de fått nog står dörren till hönshuset och dess värme alltid öppen.

Det bästa semmelreceptet

Jag tänker härmed sälla mig till raden av bloggare som i dessa tider förmedlar semmelrecept. Min tanken var tidigare att jag inte skulle göra detta just på grund av att utbudet redan är stort. Men efter lite funderande kom jag fram till att då jag nu kommit över det absolut bästa semmelreceptet, och jag är väl medveten om jag sticker ut hakan nu, så vore det rent själviskt av mig att inte dela med mig. Definitivt bästa i min smak i alla fall och i deras, de som bjudits på dem, men det är väl därför jag återkommer till samma recept, för att då blir bullarna precis som jag vill ha dem. Lagom stunsiga, saftiga, absolut kardemummabefriade så semmelsmaken får framträda i eget majestät.
Testa så får du se vad jag menar.


Semlor
ca 30 vanliga, många fler små

150 g rumsvarmt smör
6 dl mjölk
100 g jäst
2 dl socker
2 ägg
2 tsk hjorthornssalt
1000 g vetemjöl
Smula ned jästen i bunken häll över mjölken, klicka i smöret, tillsätt socker och ägg och det mesta av mjölet blandat med hjorthornsaltet
arbeta degen 10 minuter i maskin, det dubbla för hand
Tillsätt
1 tsk salt
Och arbeta ytterligare fem minuter
Låt jäsa under bakduk i 30 minuter
Stjälp upp degen på mjölat bakbord
Ta en klutt  med lättmjölade händer, och forma den till en slät bulle genom att vika kanterna mot undersidans mitt så att ovansidan dras ut till en slät yta


Lägg bullarna på bakpappersklädd plåt, låt jäsa 30 minuter
Pensla med uppvispat ägg
Grädda i 8 minuter i 225 grader i mitten av ugnen
Låt svalna på plåt


Tänkte bara tillägga att den bästa fyllningen, tycker jag, får man av blandningen 4 delar riven Odense mandelmassa, 1 del rivet inkråm, lite hackad mandel och en skvätt mjölk i den mängd att önskad konsistens är uppnådd.

fredag 17 februari 2012

Tortilla

Nystekta Tortilla som mellanmål är inte helt fel vill jag lova. Varma, så osten smälter lite och gojsar ihop sig riktigt ordentligt. 
De som blev över ska få tjänstgöra på myskvällen i afton då jag tänkte göra en köttfärsröra med svamp och oliver i, lägga detta i tortillan, rulla ihop, riva ost över och gratinera. Det kan nog bli bra det med.


Tortilla 
ca 20 st
400 g vatten
600 g vetemjöl
30 g olja
20 g salt
10 g bakpulver
Blanda och älta i 10 minuter i maskin, det dubbla för hand
Ta en degklutt, forma den till en boll och kavla ut tunt på välmjölat bakbord
Stek i olja 1-2 minuter på vardera sida
Låt svalna i handduk för mjukhetens skull

Smärta

Häromdagen, när jag gick uppför vår fina trappa, som min morbror gjort åt oss, lyckades jag kliva fel, fick hela tyngden på högerfotens tår, i synnerhet stortån, vilka böjdes kraftigt uppåt. Resultatet blev ett utrop följt av gnyenden, en oerhörd självömkan samt en fortsatt färd upp för trappan i en mer ihopkrupen position.


Högläge och ytterligare självömkan hjälpte dock och morgonen därpå var tårna i betydligt bättre skick, dock blå, men jag klarade faktiskt av att gå ganska normalt, åtminstone på slätt underlag. 

När jag körde barnen till skolan hördes ett märkligt ljud från bilen vid svängarna så väl hemma igen klev jag ur bilen och undersökte okulärt bilens däck. Vad jag upptäckte var oerhörda mängder av snö och is som klumpat ihop sig där blott däcket ska sitta. Inte undra på att det lät märkligt. De där klumparna var väldigt långt ifrån rena så att avlägsna dem med händerna var inget jag ens övervägde, istället tog jag rejäl sats bakåt med högerfoten, ja, just med den foten, och klippte till en riktig tåfjutt, rakt på den tämligen hårda isklumpen, så det tjongade om det. Tjongade ja, det gjorde det verkligen, både i klumpen och inte minst i foten. Jag vet inte vad detta säger om min intelligens, och jag är inte så säker på att jag vill ägna så många funderingar åt just den frågan heller då jag misstänker att svaret inte är odelat gynnsamt för mitt självförtroende. 

Det avlägsnades endast en klump vid det tillfället. Och foten, den är åter satt på rehabilitering.


Näbbstövlarna har egentligen inget med saken att göra, mer än att de pryder sin plats i trappan. Jag och alla tre gossarna har vuxit ur dem i olika omgångar så nu har de fått denna mer vilsamma funktion.


torsdag 16 februari 2012

Sushi på svenska

Har varit på anställningsintervju, min sjätte i livet. Nervöst innan, helt okej under och märkligt efter, då kändes det lite som att jag hängde och dinglade utan referenspunkter ett tag. Dock kom verkligheten snabbt ifatt mig och jag hamnade på pianolektion med Yngste, där var i alla fall allt som vanligt och ingen bedömde mig utifrån allt jag sa och gjorde.

 Maken var borta sent och middag hämtades av lathet och oplanering på Sushi of Sweden. Ett nytt ställ med drive-in och svenska smaker som gubbröra och rökt renkött etc i kombination med sushi. Annorlunda och intressant, en del bitar var riktigt goda medan jag nog får ge några andra en chans till. Barnen gillade det i alla fall och drive-in funktionen talar för en repris liksom det faktum att det cylinderformade haket ligger precis vid den utfart vi nyttjar för att lämna staden mot vårt hem.

Auberginegratäng med lamm


Gårddagens middag blev Auberginegratäng som jag hittat receptet på hos Trattoria. Fantastiskt gott!
Jag serverade den till kallskuret, lamm med provecalsk örtkryddning som jag köpt färdigskuret på ICA.
Snabbt, ifråga om ansträngning, ugnen skötte ju det mesta, lätt och väldigt gott. Tack för det Karin!

Bubblande färglek i badkaret

Igår eftermiddag var Yngste lite trött efter mycket utelek och dessutom lite lortig. Han har en oerhörd aversion emot att tvätta håret den gossen, så ofta försöker vi ge själva tvagningen något mervärde. I detta fall blev det riktigt lyckat och jag kan varmt rekommendera det även till barn utan aversion mot renlighet.

Jag tog ett gäng muggar i hårdplast, sprutade i lite diskmedel och lite färg på flaska, inköpt på panduro, fyllde på med vatten och gav gossen sugrör. Sedan blåste han varpå färggranna bubblor steg upp som små berg ur muggarna. Till att börja med hade vi ritpapper med i leken, som vi lade ovanpå bubblorna för att skapa bilder.


Men efter ett tag kom bröderna in, blev intresserade och ville vara med. Då övergick leken mest i att skapa ett färggrant bubbelberg i hela badkaret. De hade jätteroligt. Och själva tvätten gick bra den med då han begrep helt av sig själv att det inte gick an att kliva ur badet och vara gul och grön och vit och blå mm.