fredag 30 december 2011

Nattliga filosofier

Det är lite magert med inlägg från min sida för tillfället. Detta på grund av att vi har konferens i kyrkan, mycket bra och trevligt och vi har släktingar på besök även detta mycket bra och trevligt. Så jag har fullt upp med trevligheter. Dock inte tillräckligt fullt upp för att missa upplevda språkfel i min omgivning.

Är det inte märkligt att Anders Sellström, Tommy Waidelich, Carl B Hamilton med gelikar är ekonomisk-politiska talespersoner. Borde det inte heta ekonomipolitiska talespersoner? Så tillvida inte syftet är att påtala hur exceptionellt ekonomiska de är, eventuellt med syfte på deras politiska verk, fast då kanske de inte ville skylta med det. Ja, ja, det var mina nattliga filosofier.

onsdag 28 december 2011

Syster


Att min syster och hennes underbara familj varit här över jul är en av höjdpunkterna. Då hon valt att bosätta sig på fel sida av vårt land så träffas vi alltför sällan. Men desto härligare när vi väl gör det.


Mina gossar introducerade sin moster för ett dansspel med ABBA-låtar, vilket hon tog sig an med liv och lust.


Så engagerat att hon med hull och hår svalde Äldstes försäkran om att det gick att sjunga kareoke i kontrollen.


Slutligen vill jag bara lägga med denna bild på Yngste, som egentligen inte har så mycket med inlägget att göra men som i min mening är underbar.

tisdag 27 december 2011

Rea

Nu har vi besökt den, Rean!
Inte något jag längtar efter alls. Inte för att jag ogillar att hitta bra saker till bra priser men för att jag ogillar stämningen. rivet och slitet, trängseln och knuffandet. Alldeles särskilt när alternativet är hemmets lugna vrå tillsammans med dem jag älskar mest av allt. Men har vi nu en gosse som fyller år just i denna tid och denne gosse för tillfället vistas hos farföräldrarna så fick vi motsträvigt masa oss ut från det uppbyggda myset, göra oss presentabla och fara in till stan.

Jag undrar om det finns tendenser till folkskygghet hos oss lantisar, för ett ganska påtagligt obehag infann sig när vi klev ur bilen ihop med så många andra. Som tur var så visste vi vad vi skulle ha annars hade jag nog blivit alldeles bortkollrad och återkommit hemmet tomhänt.

Att de två medhavda sönerna i sin tur medhade varsin skatebord gjorde inte affärsbesöken lugnare. Emellanåt stod de på dem, till alla omkringvarandes förskräckelse, emellanåt bar de på dem, även detta medförde viss förskräckelse, emellanåt satt de på dem, då gällde det att pusta ut och snabbt uträtta det vi skulle.

Nu står det i alla fall åter påsar på hallgolvet med saker som ska slås in och endast en enda av dem är inhandlat till realisationspris.


måndag 26 december 2011

Julmorgon

Det bästa med julen är nog ... allt!
Den till bredden förväntansfyllda morgonen är dock väldigt mysig, på något vis startskottet för många följande dagars härlighet.


Julklappsundersökning

Mosters vackra ljuskrona


Frukostsmörgåsar, hemost, köttbullar och julskinka såklart.


Julmys


I brist på eldstad, massor av ljus.

fredag 23 december 2011

Dan före dopparedan


Nu har julosten blivit skrubbad fri från mögel, varit i blöt några timmar och ligger inlindad i fuktig handduk i kylen och väntar. För imorgon ska den skåras.


Lutfisken är kokt. Vi brukar ha det till lunch så här dan före dopparedagen.


Vid lunchtid var alla grytor upptagna så broccolin fick jag koka i kaffekokaren. Det gick det med.


Yngste bidrog till att juldofterna skulle infinna sig.


God jul allesammans!


torsdag 22 december 2011

Hoppas räven ska raska långt bort!

Julstämningen kom liksom av sig igår afton. Glada kom vi hem från skolavslutning och inköp av de sista julklapparna för att finna spår av räven. I hönshuset satt endast två skrämda hönor och sorgen blev överväldigande. Den tamaste, Gullviva, Mellans kära höna var en av de saknade och efter mycket gråt och tandagnisslan somnade han gråtande på min arm.

I morse när Äldste gick ut för att ge hönorna mat kom han strax inspringande. Han hade sett en höna skymta under hönshuset och den rörde på sig!

Vi sprang alla ut, fulla av hopp, och fann alla tre försvunna dock var Gullviva död, Prästkrage illa tilltygad medan Blåklocka mest var skrämd och frusen. Vi fick in Blåklocka i hönshuset medan Prästkrage tryckte inne i ett hörn och inte vill låta sig lockas ut. Till slut fick vi försiktigt skjuta ut henne med hjälp av två pinnar. Väl i vår famn blev hon inburen, duschad och omvårdad. Pojkarna ordnade en låda med sågspån, mat och vatten där hon fick ligga. Dock verkar hon föredra det varma golvet vilket hon ligger och trycker på i ett hörn.

Vi har dock hopp om att hon ska klara sig då hon har ätit, bajsat (på Äldstes byxor som låg på golvet), värpt ett ägg (på Äldstes skjorta som låg bredvid) och bitit alla som försöker lyfta henne till lådan.
Vi håller i alla fall tummarna hårt samtidigt som saknaden av vår "cirkushöna" är stor.

tisdag 20 december 2011

Upplandskubb och Kavring

Igår var tänkt att bli den stora brödbakardagen men nu blir det inte alltid riktigt som man har tänkt sig. Allt var planerat, inhandlat, ordnat med skjutsar för pojkarna etc. Jag skulle baka ostört hela dagen. Riktiga långbak, sådana där härliga, goda bröd som tar en hel dag att göra. Först på planeringen stod Upplandskubb, för att hedra mitt "nya" landskap sedan 23 år tillbaka.

Jag plockade fram assistent och ingredienser, gick ut i förrådet för att hämta burkarna de ska kokas i. MEN, där var de ej! Någonstans i köksbytet verkar det som att de har bytt plats och dess nuvarande vistelseort är för mig ännu okänd trots gedigna efterforskningsförsök. Snopet, var bara förnamnet. Men som så ofta förrut kom mor min till undsättning. Även hon innehar lämpliga kubburkar och hon kunde komma förbi med dem framåt eftermiddagen, då hon skulle passera landsbygden på sin resa mellan två städer.


Det fick bli lite omkastning i planerna och Kavringsingredienserna plockades fram istället. När skållningen skulle inta rumstemperatur blev det även lite knäck och en god bok i väntan på att nästa moment skulle infalla. När väl kubbdegen sattes på jäsning var klockan vid pass fem, tre timmars jäsning och fem ytterligare, för kokning på det ledde till den Stora baknatten istället för den tänkta Bakdagen. Men värt det var det för då inget bröd finns som är godare till vare sig julskinka eller hemost med honung. Här kommer recepten.

Upplandskubb
(som jag min vana trogen multiplicerade, denna gång med fyra)

4 dl vatten
50 g jäst
1 tsk salt
1 tsk socker
2 dl mörk sirap
1 kg 4 sädesslag (mjöl)

Blanda jäst och vatten
tillsätt
salt, socker och sirap
Mjöl

Arbeta degen smidig, det blir en ganska hård deg.
Smörj och mjöla burkar med raka kanter, tex stora konservburkar till storkök, en sats är lagom till en sådan burk. Tryck ned deg  i burken, pressa hårt med knytnäven.
Jäs 3-4 timmar


Sätt på "lock" och se till att det sluter tätt runt kanterna, jag använder aluminiumfolie och gummiband i plural. 


Lägg en handduk du inte är rädd om i botten på en hög kastrull, ställ ner burken och häll på vatten. Sjud strax under kokpunkten, vattnet bör ha en temperatur runt 92 grader i 5-5,5 timmar för denna storlek.


Lägg på ytterligare ett "lock" med en tyngd på. Sedan är det bra att vänta, ha lite koll på temperaturen och fylla på vatten allt emellanåt.


Färdiga kubbar som inte bör skåras förrän dagen efter.


Men o, så goda de är då!

Kubb är väl lämpat att baka ihop med Kavring, såtillvida allt fungerar som det ska, vill säga. Särskilt bra är det om bagaren är så förutseende att skållningen är gjord redan föregående kväll. Men det funkar samma dag också, eller för den delen tre dagar innan med. Nu svamlar jag en aning men här kommer nästa brödrecept.



Kavring

Skållning:
300 g fint rågmjöl
15 g kummin, pomerans eller koriander
30 g havssalt
Blandas i en bunke och över detta hälles

700 g kokande vatten
Rör om ordentligt, plasta över och låt stå tills den svalnat till rumstemperatur.
Om den ska fövaras något längre är kylskåpet lämpligare än rumstemperatur.

Skållningen
400 g mörkt öl, svagdricka eller julmust
40 g jäst
500 g fint rågmjöl
Blanda och älta minst 10 minuter i assistent, dubbelt så länge för hand
Täck över och låt jäsa i 3 timmar

Rör i
10 g jäst
400 g fint rågmjöl
600 g vetemjöl
260 g mörk sirap
50 g farinsocker
Älta 10 minuter
Jäs i en timme

Baka ut brödet till 3 limpor, lägg dem i smorda formar, jäs ytterligare en timme.
Värm upp ugnen till 250 grader
Ställ in bröden, med en plåt med en tyngd på om de ska få platt ovansida, sänk värmen till 175 grader och grädda i 75 minuter.
Ta ut dem och pensla med smör.

Baknatten blev över förväntan då maken ordnade med filmvisning på kökssoffan som han bäddade med kuddar och filt. Dock var vi rörande överens om att sofflocket måste ha krympt med åren, eller kan det måhända ligga en förklaring i godisburkarna, då det var lite svårare att få plats två nu än det var för några år sedan.



måndag 19 december 2011

Klänning


Nur har ja hämtat min klänning, uppsydd hos Orkanlia. Jag hoppas dock att jag kommer se mer naturlig och inte fullt lika uppställd ut när jag har den på mig framöver.


söndag 18 december 2011

Julpynt

Helgen har fört med sig ytterligare lite julstämning. Äldstes julmusikal, julklappsbyte med tillhörande mys hos en kär vän, insjungning av julen i kyrkan och julavslutning för Mellan och Yngstes pianolektioner med konsert.


Vi har satt upp julkrubborna, det är en högtidlig stund när pojkarna sätter in figur efter figur och vi pratar om dem, varför de är med och vilken historia de bär på. Just detta görande medför, för mig, en stark känsla av att nu är julen verkligen nära.


Lite annat julmys är de här lyktorna. När jag såg dem i sin butik fann jag dem nästan lite för mycket och ändå så oemotståndliga. (De är helt omöjliga att ta kort på utan att själv komma med på bilden)


Den här sötnosen pryder hallbordet.


Och kökssoffan har fått nytt, rent jultyg.


lördag 17 december 2011

Köttbullar


Härlig lördag detta!
Huset är relativt städat, julmusik strömmar ur datorn, julklapparna är införskaffade, dock inte inslagna ännu, maken hänger upp julgardiner i finrummet, det tar sin tid, Yngste pysslar, Mellan donar med än det ena än det andra, Äldste är hos mormor och jag steker köttbullar. Nu tänkte jag dela med mig av mitt köttbullerecept då det genererar de godaste köttbullar jag smakat. När andan faller på händer det att jag testar lite olika recept, men just till jul återfaller jag alltid till detta då det garanterat blir goda köttbullar. Receptet är generöst tilltaget och räcker garanterat till hela julen, vill man inte ha fullt så många köttbullar går det naturligtvis att dela receptet på två eller fyra eller vad man tycker.



Köttbullar

2,4 kg köttfärs
varav minst hälften bör vara fläskfärs, det blir saftigare bullar då.

8 hg kall, mosad potatis
4 gula lökar
Om man som jag tycker det är jobbigt att mosa så mycket potatis för hand så går det utmärkt att köra lök och potatis igenom assistentens köttkvarn

4 ägg
6 dl grädde
2 msk salt
1 msk vitpeppar
2 msk strösocker
2 dl potatismjöl
Blanda allt med händerna, det är enklast och ger bäst resultat, i en rejäl bunke. Då jag, till skillnad från vad min mormor gjorde, inte provsmakar rå färs så steker jag en provbulle för att undersöka om kryddningen är bra, om inte, komplettera efter behag. Sedan är det bara att börja trilla köttbullar. En skål med kallt vatten att doppa händerna i minskar kladdet på händerna och en träskärbräda bestruken med kallt vatten är bra att lägga fördigtrillade bullar på i deras väntan på stekning.

När det är så mycket som ska tillagas så brukar köttbullarna endast få en stekyta runtom när smöret puttrar så där trevligt i pannan. Bäst steks de på mellanvärme, sedan hamnar de i en ugnsfast form och när alla är klara, färdigtillagas de i ugnen med folie över formen i 120 grader, ca 45 minuter. Annars tar det väldigt lång tid att steka upp denna mängd.

 

Här brukar det ändå bli så att den sista smeten bli biffar istället, när stekaren har börjat tröttna på själva trillandet. Och gissa vad det blev till lunch här i huset idag? Ja, just det: Köttbullebiffar, potatismos, brunsås (med lite worcestershiresås i) och lingonsylt.


torsdag 15 december 2011

Julsmörgås

Gjorde en riktig liten jullunch i min ensamhet idag. Fort och smidigt gick det i alla fall och gott blev det.



Saffransciabattan låg bara och väntade på mig i frysen. På den philadelphiaost, kallrökt lax, babyspenat, cocktail kapris, som för övrigt är så gott att jag kan äta det som godis.


Och så naturligtvis julmust till detta.

Förövrigt lär min amaryllis ha sett sina bästa dagar när julafton ankommer, så jag njuter så mycket jag kan av den nu istället.


onsdag 14 december 2011

Medmänniskor


Har ägnat en del av dagen till en syssla min farmor var expert på. Hon kunde, till barnbarnens förtjusning, dikta ihop hela livsberättelser om helt okända människor vi såg. Sittandes på hennes balkong, i hennes sällskap, när hon var på detta humör, kunde flera timmar bara flyga iväg. Att balkongen vette mot Domusingången, med sitt ständiga flöde av människor, gjorde möjligheterna oändliga.

Jag är inte ens i närheten av hennes blixtsnabba fantasiflöde men att ägna mig åt att studera mina medmänniskor och fantisera lite omkring dem, det gör jag gärna.


Då mitt möte i huvudstaden tog blott en timma, emot de vanliga tre, uppenbarade sig plötsligt en tidslucka och jag sänkte tempot på mina steg, köpte mig en kaffe och iakttog dem jag mötte. Iakttog det höga tempo till synes alla har, att människor springer till tunnelbanan som precis håller på att stänga dörrarna trots att det endast är två minuter till nästa går. Inte alla dock, inte det äldre paret som liksom stannade till precis när rulltrappan skulle beträdas, samlade sig, tog sats och klev på, och på de få sekunderna hade en flera meter lång kö bildats bakom dem. Mannen och kvinnan som stod bakom mig i kön, de var nog inte något par privat utan troligen kollegor, ingen av dem var särskilt van Stockholmsbesökare det framgick, men mannen ville uppenbarligen framstå som det vilket genererade lite leenden runtomkring. De två fina damerna med blanka tjusiga påsar där julpappret stack upp, de trippade så försiktigt och blev alldeles överrumplade av ett leende, men fann sig och log tillbaka, när vi passerat varandra vände de sig om, det hörde jag. Barngruppen som kom ut ur en lägenhet, som troligen var omgjord till dagis, iklädda reflexvästar, gåendes på ett inte helt rakt led med lätt nervösa fröknar surrandes omkring på den stora, trafikerade vägen, ner i tunnelbanan och vidare ut på äventyr. Alla dessa var några jag mötte, vi möttes under ett litet brottstycke av våra liv och passerade, ändå gav de mig något, utan att veta om det, och jag tänker på dem med ett leende.


Väl framme mötte mig ytterligare ett litet öde. Jag hoppas han och hans ägare vid det här laget är återförenade, han såg så sorglig ut, där, i sin ensamhet.


tisdag 13 december 2011

Urlakad


Just i afton är det nog denna bild det som bäst beskriver mitt tillstånd efter 9,5 timmars koncentrerat lyssnande, tänkande, diskuterande och sittande.
(Och jag har insett hur oerhört avvand jag är vid att sitta stilla längre stunder.)

Tur att jag kunde leva på att jag i morse fick beskåda världens vackraste luciatåg med världens vackraste stjärngosse i. Det bar mig igenom hela dagen.


måndag 12 december 2011

Jag ska bara...

Jag borde läsa klart handlingarna inför morgondagens socialnämnd, men tog en paus som blivit ganska lång. Jag borde definitivt sluta äta saffranskolor om inte annat borde tanken på att behöva slå in nya i smörpapper vara tillräcklig motivator för att låta burken fortsatt vara stängd. Men det verkar som att jag idag gör det jag inte borde och låter bli det jag borde.

Istället


Så fick mormors Visseljohanna, som tjänat mig väl fram till induktionshällens inträdde i vårt hem, en ny funktion.


Min fina pappa kom och tog en eftermiddagsfika med oss.


Äldste förskönade sina inhandlade julklappar.


Och sköna blev de!

Men nu ska jag verkligen ta mig i kragen och göra det jag borde, jag ska bara...

söndag 11 december 2011

Det går!




Om bara viljan är stor och envisheten därtillika, så går det faktiskt att leka snölekar trots den sparsamma mängden av just snö.


lördag 10 december 2011

Hur hamnade jag här?

Tycker det är lite roligt att se i statistiken, vad folk som hamnar på bloggen genom google har sökt på. Och så brukar jag fundera över om de ansåg sig ha funnit vad de sökte när de hamnade just här. Några exempel med mina personliga kommentarer:

Noter, njae troligen fel blogg.
Tomtegröt, jodå
Våroffer, lite förvånade
En mortel, jo, bara de inte var ute efter att köpa en så
Saffranspralin, kan vara helt rätt
Regnställ, nej
Tårtår, om de är ute efter en specifik och det var just min så visst (söt stavning)
Glaskringlor recept, ja, en lyckträff
Löpnat mjölk, så tillvida det handlar om ystning
Kungsgatan 100 år, lätt förvirrat

Välkomna är dock allihop och jag hoppas de fann något läsvärt någonstans.

fredag 9 december 2011

Vit saffranspralin

Ett av dagens roligare projekt var en pralin som visst slank emellan alla tvätt, och på något sätt blev gjord. Man måste ju varva plikter och nöjen.


Skalen gjöt jag ju häromdagen, lika bra att göra flera formar när man ändå håller på att kladda, så idag var det bara att göra en trevlig tryffel och valet föll då som sagt på:

Saffranstryffel

200 g vit choklad hackas

1 dl grädde
ca 1/4 g saffran
1 msk honung
25 g smör
Kokas upp och hälles över chokladhacket, rör tills all choklad smält och tillsätt

1 tsk konjak

Då vi är nykterister här i familjen, släkten och stora delar av bekantskapskretsen så brukar det bli diskussion när alkoholhaltiga drycker används. Mellan har koll på att alkohol avdunstar vid kokning så han brukar försäkra sig om att detta är gjort. Dock har vi efter vissa studier kommit fram till att i så här små mängder kan det få klassificeras som krydda och kan då användas utan kokning.


Då fyllningen är lagd i skalen smältes choklad som bredes över formen som botten.

När detta var gjort ringde grannfrun så passande och föreslog en skogspromenad vilket jag genast nappade på. En därpå följande kopp kaffe satt inte heller illa och när jag vände åter hem var pralinerna helt färdiga att vända på och ut kom det små "isberg".


Med härlig gyllengul fyllning som smälte i munnen.