söndag 30 december 2012

Rörd till nostalgi


Den här underbara skylten fick jag av äldste i julklapp. Kan man bli något annat än rörd?
Den är här en liten aning suddig för att jag ville ha skärpan på fotot som står strax där bakom. Ett foto ifrån min systers bröllop, och min svågers också naturligtvis.

De hade klokskap nog att anlita de två sötaste brudnäbbar som gick att uppbåda år 2005. Äldste var då nästan sex år och Mellan var tre. De var uppklädda i kostym och kravatt och framförde dessa skottkärror som svågern egenhändigt tillverkat och modern fyllt med blommor.

Det är möjligt att julkänslorna påverkar men här sitter jag på min kammare och är alldeles nostalgisk.

lördag 29 december 2012

Läsk


För några år sedan, när Mellan inte var mycket mer än en tvärhand hög, var han hos tandläkaren en  vårdag i april. Efter undersökningen fick han svara på några frågor, bland annat huruvida han drack läsk ofta. Han tittade mycket skamset upp på tandläkaren med sina stora bruna ögon och svarade lågt; Jaa, vi köpte två backar i julas.

Vi dricker med andra ord inte läsk så ofta men till jul är det fritt fram, till och med till frukost kan det gå för sig. Åtminstone tills backarna är tömda, då får man vänta tills nästa jul.

fredag 28 december 2012

Åter på nätet

God Jul och Gott Nytt År önskar jag er alla kära vänner!

Här har internet legat nere hela julhelgen, telefonernas surfpott har därmed snabbt överutnyttjats och vi har varit nätlösa, vilket snabbt övergick till en känsla av nätfria. Det krävdes dock en viss avvänjningsperiod. Därmed har jag dessvärre inte kunnat följa några bloggar och inte heller göra inlägg själv.



Däremot så har vi myst en hel del. Läst en massa, både högt och tyst.


Spelat spel i myckenhet, på telefoner, TV och på riktigt som den gamla traditionella mamman säger. 


Pyssel och grejande med julklappar har dagarna naturligtvis också fyllts av.


Vi har med andra ord en härlig, ganska stillsam jul, med mycket gemenskap och underbar vit snö.



tisdag 18 december 2012

Fådd och given utmärkelse



Jag har fått en utmärkelse ifrån den helt underbara bloggen Stolpås Gård. En blogg där flera olika härliga människor skriver. De har bland annat det gemensamt är att de tillhör samma familj och bor på samma gård, flera generationer tillsammans. Jag har följt dem sedan februari och det är med glädje. Och jag rekommenderar er alla att göra detsamma.
Stort tack för utmärkelsen!

Här kommer mina svar:

Favoriter
Mitt livs favoriter är min familj. Mina tre underbara söner och min ungdomskärlek med vilken jag dessutom är gift. Och så Jesus, så klart!

Det här gör mig alldeles bubblig av lycka
När jag oväntat får en kärleksbetygelse av någon utav de tre förstnämnda i ovanstående svar.
När jag i mitt arbete eller privat med för den delen, får bidra till att förbättra situationen för en medmänniska.
Komplimanger!

Favoritplats på jorden
Mitt hem så klart. Jag är ju inte hemkär för intet!

Bästa godiset
En mörk chokladpralin.
Körsbär i likör om det är en Aladdinask

Det tackar jag inte nej till
Ett tillfälle att umgås med vänner och familj.

Drömyrket som aldrig blev av
Det har funnits så många drömyrken i mitt liv. Barnmorska, optiker, hortonom (för att det vore så roligt att presentera sig just som hortonom) mm
Men det som aldrig blev av men som jag kan tänka mig hade varit väldigt roligt, är florist.
Och det jag kan drömma om ibland nu på senare år är museipedagog.
Jag tycker om att lära mig nya saker och fascineras lätt av allt möjligt.

Vilken historisk person skulle du vilja bjuda på en Tacokväll
Jag hoppar helst Taco, en märklig rätt i mitt tycke, men krävs det för att få bjuda drottning Kristina på middag så får jag väl foga mig i det.
Hon har nämligen intresserat mig omåttligt sedan unga år och det vore oerhört spännande att få samtala med en så intelligent människa som jag antar att hon var.

Bästa köpet
Finrumsmöblemanget.
Efter att mormor gått bort var det auktion på hennes saker, bara för barn och barnbarn. Vi köpte då hennes finrumsmöblemang och det gläder mig ofta.
Det är ifrån början av 30-talet. Morfar skulle gifta sig för första gången och beställde möblerna ifrån byns snickare. Hans fru dog efter sin andra förlossning och några år senare gifte han om sig med min mormor. När möbeltyget blev slitet, vävde hon ett nytt som de klädde om möblerna med och det är det tyget de är klädda med idag. De har alltid funnits med och jag associerar olika skeden och händelser i livet till dessa möbler och det känns behagligt att de får fortsätta hänga ihop med min levnad.

Dagens "Skulle verkligen vilja ha"
Julefrid!!!

Med awarden följde uppdraget att skicka den vidare till bloggar som har färre än 200 följare.

  • Berätta på din blogg vilka du nominerar och länka till deras bloggar
  • Svara på frågorna du fått av den som nominerat dig
  • Hitta på nya frågor till de du nominerar. Här är mina:
  1. Vad gör du en helt ledig dag?
  2. Vad är essensen i livet?
  3. Vilken musik får dig att må bra?
  4. Vilken är den bästa bok du läst och varför?
  5. Dela med dig av ditt favoritrecept.
  6. Vilken historisk person skulle du vilja spendera en dag med?
  7. Vad hoppas du få i julklapp?
  • Skriv på deras blogg att de är nominerad
  • Jag nominerar följande fantastiska & inspirerande bloggar:

Linn på Lyckoland, för att du är underbart avslappnad, positiv och omtänksam.
Karin på Pettas blogg, för att dina texter är så varma och fyndiga på ett härligt vardagligt sätt.
Pia på Queen of Kammebornia, för att jag tycker om dig du min omötta vän! Även att jag kan tänka mig att du börjar bli trött på utmärkelser, men du är värd dem var enda en.

måndag 17 december 2012

Det artar sig

Julbord och julavslutningar, samkväm och disk, matlagning och pyntning, bak och klappbyten, och så lite jobb och vardagsliv där in emellan.


Nu börjar hemmet dock så smått att ana jul.


Jag tycker så mycket om att sätta många Julstjärnor i min koppargryta. Dock tycker inte Julstjärnorna så särdeles mycket om koppar så man får ha några i beredskap för utbyte.


Krubban ställdes högtidligt på plats i går. Det är i synnerhet Mellan som tycker att det är en fin tradition, värd att hålla på.


Denna Amaryllis är mörkt röd i färgen, mörkare än bilden påvisar, och så vacker att det nästan gör ont. Jag kan verkligen stanna upp och bara insupa dess skönhet i långa stunder.


Jag längtar så enormt efter jullov och ledighet i närhet av mina älskade. Och snart, mycket snart är tiden inne för detta.

tisdag 11 december 2012

Kaffekvarn


Jag var på loppis och fann två vackra, vägghängda kaffekvarnar. En klassisk gulvit och den här. Jag föll pladask för den här. Lite annorlunda, för mig i alla fall, jag har aldrig sett en sådan tidigare. Och så passar den så utomordentligt bra till vår kökstapet och kokmalet maler den dessutom.

När jag efter visst övervägande köpt den blev jag så oerhört tacksam till livet jag har. Tänk att ha möjlighet att gå in i en mysig affär, hitta en pryl jag egentligen inte har ett akut behov av men finner vacker och kunna köpa den med mig hem. 
Det är en lyx att vara tacksam över tycker jag allt.

måndag 10 december 2012

Mera återbruk


När min mormors hem skulle tas om hand efter att hon gått bort fanns där en Tempokasse av modell äldre som skulle slängas.


Nyfiken som jag är fångade jag upp den och fann fina, handsnidade mojänger och molijoxer till en vävstol. Med risk för att bli åthutad av mor och mostrar, jag tror de har som funktion att hålla uppe tramporna. Oavsett så var de vackra och jag fick behålla dem.


Sedan dess har jag med jämna mellanrum kikat i min Tempokasse och försökt klura ut en bra funktion för mina mojänger. Jag har varit inne på gardiner, draperier, bara som prydnad med mera. Men nu kom jag på det. 


I mitt gardinlösa lilla köksfönster i kombination med ett par urvuxna, hemstickade vantar och ett par hyacinter tycker jag att de kom till sin rätt.

söndag 9 december 2012

Landshövdingar och andra potentater

Håret är fixat, finaste julklänningen respektive flugan är på. Barnen är lämnade hos farmor och farfar och vi färdas ståndsmässigt i deras Jaguar.

Vi ska till Västerås, till slottet med tillhörande landshövding, på Adventsmottagning. Då jag normalt sett inte brukar frottera mig med landshövdingar, generaldirektörer och andra potentater kan det bli mycket intressant att se hur detta förlöper.

Hur har jag då hamnat här? Ja, det är då rakt inte genom egen försorg så till vida vi inte går si så där en 16 år bakåt i tiden och inkluderar valet av make i detta sammanhang. Det är nämligen han som är inviterad och jag är nog mest att se som ett bihang. Ett mycket fruset sådant i de många minusgraderna.

lördag 8 december 2012

Vintersol och promenad

Medan saffransdegen jäser så är det så lämpligt att ta en promenad i det härliga vädret. 
Detta glada gäng mötte mig när slutligen jag fått på mig alla långkalsonger, mössor och vantar.


Min alldeles nya kamera fick följa med den också. Jag håller som bäst på att bekanta mig med den.


Tänk vilken skillnad det är i hur stora och små bär sig åt på en promenad. Jag kan fundera på när sprittet försvann och byttes ut mot "fingång".


Naturligtvis var Mimmi med. Men hon blev buren hela tiden denna dag, då hon annars har en tendens att försvinna i snön och det då inte blir mycket till promenad.


Solen gnistrade på åkrarna och kyrkan skymtar där på andra sidan.



Vår promenadväg går längs med en travbana,  delvis belägen i en sänka dit den vackra vintersolen inte riktigt når ned med sina strålar.


Men den får trädtopparna att glittra så fantastiskt vackert.


Vår pulkabacke ligger längs rutten men då inga pulkor var med på färden fick byxbaken tjäna istället.


Och om nu byxbaken inte är så glatt fungerade det även att slå kullerbytta nedför hela den långa och ganska branta backen.


onsdag 5 december 2012

Dagen

Snökaos, löneförhandlingar, glömd matlåda, snökaos, upphandling av IT, rädda en skock barn som inte kom hem på grund av inställda bussar på grund av snökaos, oplogade landsvägar, styrelsemöte, julbord och så hemfärd på vägar präglade av lite mindre snökaos.

Tja, det var nog min dag på ett ungefär.

måndag 3 december 2012

Julstök, i ordets rätta bemärkelse


Kan någon tro att det finns något hopp för detta hem?
Julstök har vi i vilket fall, det kan jag lova!


Möblerna doftar åtminstone jul, tycker jag, maken tycker det luktar enbart kemikalier, men för mig så är luktkombinationen av möbelpolish och hyacinter en grundläggande förutsättning för att julkänslorna skall komma på plats.


Och så julgardiner förstås. De är också nödvändiga. Så även en hel del andra saker, så som avsaknad på lådor och påsar i finrummet, men i sinom tid når vi nog dit också. Vi ska bara ta en kopp kaffe och en pepparkaka först och prata igenom dagens alla händelser. 
Men sen...



söndag 2 december 2012

Rustik adventsljusstake


Jag är medveten om att det varit många inlägg om adventsljusstakar denna dag men här kommer ännu ett. Jag är nämligen över hövan förtjust i min adventsljusstake. Den är tillverkad i Lönneberga utav virke ifrån gamla lador och liknande. Man kan se spår både av gammal färg och av spikhål och spikarna som håller ihop denna skönhet är handsmidda. Den är ruffig och rustik och jag tycker den klär så bra i hasselnötter och våra hemstöpta ljus. 

Jag köpte den för många år sedan, i en period av livet när kassan var väldigt skral och jag borde ha sparat slantarna till något annat. Jag gick några varv på marknaden jag besökte, och försökte få förståndet att ta överhand över känslorna men så slutligen gick jag tillbaka till ståndet och köpte den trots allt och sedan dess har den glatt mig varje advent. Jag är i efterhand glad att känslorna fick övertaget den där gången.

En höna, en spark och en pojke


En höna på promenad i snö och kyla tenderar att hamna i ett läge där hon lyfter ett ben för att värma det och står enbart på det andra, efter en stund byter hon. Ju kallare hon blir om fötterna desto längre blir de enbenta stunderna vilket resulterar i att hon inte kommer framåt utan blir kvar i kylan alltför länge.

Men är man nu en höna som är van att vara ute och tycker om att vara ute så är det så förtjusande bra att ha en pojke med en spark till hands. En pojke som dessutom tycker om att skjutsa sin höna i timmar på nämnda spark.

På sitsen ska hon sitta, Mimmi, det är hon mycket bestämd på. Annars kan man ju tycka att styret är mer likt en sittpinne, men icke.  Och hon markerar tydligt när hon behöver kliva av för att uträtta sin behov, vilket hon gör i snön, för att sedan kliva på skjutsen igen. Där trivs hon, ingen snö, nya vyer hela tiden och gospauser med jämna mellanrum.

De är ett uppseendeväckande par, de där två, där de kommer susande på vägarna och de genererar mer än en kommentar här ibland grannarna. 

lördag 1 december 2012

Adventskalendrar



Tänk att även detta år kom tomtenissarna, natten mellan sista november och första december.


De har det som vana att göra väntan på jul en liten aning lättare med ett paket vardera till varje gosse varje dag.


Det gör det så mycket enklare att kliva upp ur sängen de här terminens sista morgnar, att ha ett paket att öppna.


Tomtenissarnas nissar är dock lite saktfärdiga så kalendrarna var inte på plats förrän klockan var slagen två på natten. Men det hade ju den fördelen att inga gossar riskerade att upptäcka verket förrän de vaknade på morgonen. Det är nämligen inte så många vakna den tiden i vårt hus i normala fall.

torsdag 29 november 2012

Viktor Rydberg, Jenny Nyström och Lille Vigg

Jag hittade en vacker bok på loppis. En bok med text av Viktor Rydberg och illustrationer av Jenny Nyström. Kan det bli mycket juligare än så?

När jag och min syster, som barn gick runt och sålde julkort ur vår Unikabox, var det alltid Jenny Nyströmkorten som tog slut först. De var ju så vackra och stämningsfulla.

Boken jag fann, var dessutom i ett fantastiskt bra skick, så nu får den stå där som prydnad ett tag, bredvid den vackra ljusstaken Äldste har gjort åt mig, tills det blir dags att läsa julsagor. Och inte dröjer det så länge tills dess heller. Det är ju trots allt bara lite mer än tre veckor kvar till själva julafton.



onsdag 28 november 2012

Våt och tapper

Om det regnar ute och är förskräckligt kallt och man inte har tillräckligt med varma kläder på sig. Om mamman är försenad ifrån jobbet och man väljer att ta sin lillebror och åka bussen hem istället för att man då kommer snabbare hem, dit man längtar så förskräckligt mycket när det är regnigt och kallt.


Om man sedan trampar ner sig i vattenpöl efter vattenpöl på den mörka vägen ifrån bussen, genom skogen, och samtidigt försöker sitt allra bästa med att hålla uppe modet på sin lika blöte och om möjligt ännu tröttare lillebror.


Om man sedan efter skogstraskandet kommer hem och finner att nyckeln kärvar i den låsta dörrens lås och man står där utanför den onåbara värmen, blöt och övergiven medan mamman far som en fartdåre på blöta vägar hemåt för att kunna låsa upp dörren åt sina tappra pojkar.


Då, om det är så, då behöver man torra kläder, många kramar och en stor kopp med varm choklad!
Om man får det, då kanske det blir bättre, efter en stund, en lång stund, i mammas famn, under en filt, i soffan, med alla bröderna nära, nära.
Kanske...

måndag 26 november 2012

I väntan på väntan


Jag fick en vacker burk av mor och far. En burk med glaslock och vacker dekoration.
Där får nu mina pepparkakshjärtan vara. Och burken den får stå och glänsa på bänken. På så vis kan jag både njuta av den samt gå och snegla lite på pepparkakorna och tänka att nu är det inte långt kvar till advent och alla härligheter som följer med det.
Tänk att det är väntans tider på väntans tider det.

söndag 25 november 2012

Josef

 

Det skall bli julspel i skolan och Mellan skall agera Josef, så nu har vi med gemensam tankemöda och ansträngning knåpat ihop en Josefkostym.
Symaskinen är helt ärligt ganska långt ifrån att vara min bästa vän så det är väl bra om ingen synar kostymen allt för noga i sömmarna men på lite håll tycker jag allt att vi kan vara nöjda.


Och stolt kommer jag att vara alldeles oavsett kostymens utförande. Han går här hemma och övar och övar och sprider på så vis julefrid omkring sig med sin skönsång. Och Äldste stämmer in han med. Rollen var nämligen hans förra året, så coachning finns att tillgå på nära håll.

Upplandskubb

Att koka Upplandskubb är ett roligt, men tidskrävande tilltag, därför blir det som oftast bara till jul jag bakar just kubb. Det är nämligen så att det inte finns något godare bröd att ha julskinka med senap på. Traditionsenligt är det så klart också och det var tradition redan medan jag bodde i Småland men som numera boende i Uppland vore det ju en verklig skam om jag inte förde just den  traditionen vidare till mina uppländska barn.


Först ska degen ältas. Det kostade mig assistenten i år. Lite mindre än ett år höll den vilket i och för sig var bättre än de tre gångers användning som den förra stod pall för. Nog för att jag bakar en hel del men lite högre kvalitet kunde Boschs assistenter hålla kan jag tycka. Däremot får MediaMarkt bättre beröm för hanteringen i år, jag fick en ersättare till låns medan min är på reparation vilket räddade saffransbrödsbaket och alla andra viktiga bak här fram till jul.

Därefter skall kubben jäsas i lämpliga, raka burkar. Det är av denna orsak gamla kaffeburkar är hårdvaluta här hemma hos oss. Och sedan kokas, fortfarande i sina burkar, i fyra, fem timmar. ovanstående arrangemang är för att hålla tillbaka jäsningen då bröden ska vara ganska kompakta i konsistensen samt hålla sig kvar inom burkens givna ramar.
När detta är gjort har man de underbaraste bröd man kan tänka sig. Och lite söta är de också både till smak och utseende med sin kubbiga form, och tydligen är de även värdefulla.

När Äldste och jag härförleden var på Bondens marknad sålde bageriet Thriller just kubb. En bit som motsvarar ungefär en åttondel av min stora kubb i storlek, sålde de för 120:- stycket. Det innebär att min kubb har ett ungefärligt värde på 960:-. Med den vetskapen i åtanke får vi nog stå upp och äta skinkmackorna denna jul. 


























Om någon vill ha receptet så lade jag ut det vid förra årets bak av Upplandskubb, så det är bara att ta ett klickskutt dit och kika.

lördag 24 november 2012

37

Så där ja!
Nu är jag 37 år! 
Och sämre kunde det vara. Jag menar att 


Bli väckt av sång samtidigt som hela sängen fylls av presenter och familj.


Finfrukost på vackert porslin och Äldstes egenhändigt tillverkade ljus, i form av ett ägg så klart.

 

Men man borde utlysa röd dag när en familjemedlem fyller år för fy vad tidigt de stackarna behövde gå upp för att hinna fira mor sin innan skola och jobb tog vid. Själva fyller de på lov alla tre, så bra är vi på att pricka, så då kan själva firningen ske på mer mänsklig tid. Men tappert gick de upp och visade sin kärlek.