Jag misstänker att vårt hemnummer är närbesläktat med någon gynekologs för med jämna mellanrum ringer det kvinnor hit och vill boka tid. Vanligtvis blir de lätt generade vid informationen om att de ringt fel, kommit till ett helt vanlig ickegynekologiskt hemnummer, och avslutar snabbt samtalet. Idag hände det igen, precis när vi står färdigmunderade för att ge oss ut i ösregnet till Kyrkans Barntimmar, ringde det. Denna gång var det dock ingen blyg viol, utan en något mer påstridig dam vars irritationsgrad över min ovilja, alternativt oförmåga, att hjälpa henne, ökade kraftfullt under samtalets gång.
-Ja, hej! Jag skulle vilja boka en tid hos dig. (trevlig ton)
-Då tror jag att du har ringt fel nummer.
-Nehej! Jag fick det här av min syster. (lite förhöjt tonläge)
-Ja, men detta är ett vanligt privatnummer.
-Jag vet att detta är ett privatnummer, men jag vill ändå boka en tid! (bestämt och på gränsen till irriterad över brist på service)
-Jaa, det enda jag kan boka tid för är möjligen en fika.
-Va!? (irriterat, förvånat och definitivt humorbefriat)
-Visst är det så att du tror att du ringt till en gynekolog.
-Ja! Men det har jag ju! (bestämt)
-Nej, tyvärr. Jag är inte gynekolog, detta är ett hemnummer.
-Men var kan jag boka tid då? (förnärmat)
-Jag kan tyvärr inte svara på det.
-Varför då?! Min syster sa att jag skulle ringa dig, att du var bra! Var kan jag boka tid då? (argt)
-Ja, som jag sa, så är jag inte gynekolog. Men du får hälsa din syster och lycka till på något annat nummer.
-Har du något annat nummer jag kan ringa? (fortfarande argt)
-Nej, tyvärr.
-Ja, hej då, då.(mycket argt)
-Hej då!
Det är väl bara att inse att jag inte kan gå alla till mötes, alternativt utbilda mig till gynekolog och starta en liten praktik i garaget. Men med tanke på utbildningens längd och intensitet så tror jag att jag bestämmer mig för att acceptera det faktum att alla helt enkelt inte blir nöjda med vad jag kan göra för dem och fortsätter som förut.