fredag 30 september 2011

En dag i livet

Idag är en sådan där dag när man borde vara klonad.
Alla fyra gossarna är hemma och har studiedag, samt en kompis.
Det är hela tiden någon som behöver hjälp med än det ena, än det andra. I stort sett trevligt.
Det är tyvärr en sådan dag när konflikter verkar blossa upp dem emellan utan anledning. Inte alls trevligt.
Och jag som skulle få så mycket gjort idag, när jag inte behöver köra bil en hel massa. Antagligen grundproblemet.
Tja, framåt natten någon gång är nog allt gjort, barnen sover fridfullt och jag kan andas ut.

torsdag 29 september 2011

Begränsad frihet

Pojkarna har övat hönorna i var gränserna för deras frihet går ända sedan de kom till oss och för det allra mesta så går det bra. De håller sig på vår tomt och spenderar inte alltför mycket tid med att sprätta i rabatterna. Men så, när de varit laglydiga en längre period är det som att något otämjt tar tag i dem och då måste de genast tänja sina gränser. Det brukar oftast märkas i huset då en eller annan granne knackar på och lätt irriterat berättar vilka stollaprov våra fjäderfän för tillfället utfört.

Jag ska tala om att grannarna har min fulla förståelse. Jag skulle inte heller vilja ha någon annans hönor i mitt barns barnvagn, i mitt vardagsrum eller ens i mina rabatter. Så de får rådet att spruta vatten på fåglarna och för hönorna följer sedan en tid där de får sin frihet starkt begränsad till att enbart få vistas i hönsgården.

Denna inlåsning brukar också märkas då de små, sällskapssjuka näbbdjuren sänder upp ett högt klagande läte så fort någon av familjens människor kommer inom synhåll, som förmedlar att det är jättesynd om dem. Detta genljuder, så klart, rakt ner i deras beskyddares hjärtan som tar ut och vallar dem efter skolans slut, under sträng bevakning.

Pojkarna inte bara vallar dem utan inoverar även andra sätt som möjliggör utevistelse för hönorna. Som att gå i koppel, inte helt uppskattat av Blåklocka ännu, men det krävs kanske en liten inkörningsperiod.


Eller att göra om en helt vanlig ryggsäck till en bärsele för Gullviva är en annan variant. Denna uppfinning är dock högeligen uppskattad. Hon vill gärna sitta i denna annordning och följer gladeligen med på såväl promenader som cykelturer.


Det är kanske inte så konstigt att de upplever hönsgården så bedrövlig när de är vana vid ett mer vidlyftigt leverne. Men om några dagar ska de få tillbaka sin frihet igen.




onsdag 28 september 2011

Filosofisk politik

Imorse, vid frukosten utspann sig en mycket intressant diskussion. Det är så roligt att pojkarna är stora nog att initiera samtal av lite mer filosofisk art. I detta fall hade Mellan och Äldste påbörjat ämnet vid ett tidigare tillfälle och nu ville de ha våra åsikter huruvida vi ansåg att diktatur alltid var fel.


Själva tyckte de inte det. Om det bara var en bra diktator kunde de se ett flertal fördelar med denna styrform. De ansåg att det blev lite mer som en familj, om bara den som bestämde ville allas väl och kanske till och med älskade dem så skulle ju diktatorn göra det som var bra för folket. Och allt skulle gå fortare. Hur menar ni? undrade jag. Ja men om bara en bestämmer så går det ju fortare än om alla ska vara med och komma överens.

 
När jag frågade vad de trodde det berodde på att diktaturer sällan fungerade så svarade de att det var nog för att diktatorn tyckte mer om sig själv än om sitt folk. Fanns det några fler faror med diktatur undrade jag. Att han blir maktgalen! Blev det tydliga svaret. Och slutar bry sig om andra!


Det är en förmån att få vara med om hur deras tankegångar utvecklas. Lite omskakad kan jag också bli när jag inser hur stela mina egna är, hur svårt det är att tänka utanför det "rätta". Att som i detta fallet, se det positiva med diktatur, att överhuvudtaget reflektera över det som i mig är så stadfäst som något negativt. Barnens funderande och sökande efter begrepps betydelse och innebörd tar mig med på en resa och jag fascineras över den nyfikenhet med vilken de tar sig an världen med.  En rolig och intressant diskussion blev det och nu väntar jag med spänning på fortsättningen, nu när det snart är dags för middag.

tisdag 27 september 2011

Mer fägring

Jag fortsätter lite på gårdagens inlägg om sen fägring.
Då tvätten skulle hängas drabbades jag av denna vackra, soliga dag med klarblå himmel, en lite blek men värmande sol, riktigt behaglig temperatur och hög, lätt luft. Med kameran redo så fann jag denna färgrika skönhet, alldeles i min närhet, precis här runt huset...

Höstastrar, som jag hade i kruka för några år sedan, och som nu har vuxit till sig enormt och blommar så rikligt.


Lönnen, vars färger gläder mig varje gång jag går hem från brevlådan.




Kärleksörten, som ger snittblommor fram i november, när man som mest behöver det. Vilken blomma!






Flitiga lilla Lisan som trotsar sjunkande temperaturer och fortfarande sätter knopp.

Magnifika Dahlian


Och sist men inte minst, de vackra nyttoväxter jag inte behöver vårda utan bara får ha glädje utav. Nypon som torkas för vinterns soppa och Slånbär som ska bli saft. Bara denna envisa lunginflammation lättar så ska jag ut och plocka dem.








Vilken lycka, så lätt att missa på grund av att den bara finns där, mitt i min vardag! 

måndag 26 september 2011

Sen fägring

När middagen var klar gick jag ut på baksidan för att se om jag kunde finna Yngste och Äldste som var ute på äventyr. Jag såg dem inte, men jag hörde. Ett kvillrande uppspelt läte, efter ett tag såg jag att det började röra sig i det en- och en halvmeter höga torra gräset långt bortåt skogen till.

När jag ropade på dem blev det mer fart på gräset som svajade fram och tillbaka allteftersom något tydligt rörde sig åt mitt håll någonstans där nere. Strax dök Äldste upp.

-Mamma, mamma du ska få se vad Yngste hittat!!!
Snällt väntade han med att avslöja det fantastiska medan Yngste fortfarande hade en bra bit gräs kvar att genomtränga. När han väl dök upp ur detta hav var det en strålande pojke som höjde sin vänstra hand för att visa världen sin skatt. En, för årstiden, stor bukett blåklockor! En lite rufsig bukett som färdats långt på oländig väg, framburen och skyddad av två pojkar med mycket kärlek.

 
- Den är till dig mamma! För du tycker om blåklockor.



SJ och firande

SJ är ett intressant fenomen som jag med god framgång hållt mig undan i flera år. Men på grund av resans längd, familjens antal och bilens storlek samt skick fick helgens resa utövas med detta färdmedel.

Resan till Göteborg gick förhållandevis bra, och jag var nästan på väg att revidera min uppfattning om tågen, som bottnar sig i många års pendlande.
Yngste försöker bli kompis med en duva vid tågbyte.
Men så kom hemresan och återställde eventuellt rubbade cirklar. Maken blev kvar i Göteborg i jobbet och min uppgift var alltså att få hem barnen på bästa sätt. Kort beskrivet var statusen på tåget följande: termostaten var trasig och sprutade in ohejdade mängder värme, bokmässans halva besöksantal verkade vara på samma tåg som vi vilket gjorde det ... trångt och den så kallade restaurangvagnen bestod av en liten kur med en stackars genomsvettig flicka som efter bästa förmåga försökte betjäna en kö som sträckte sig genom två vagnar. När tåget dessutom började skaka så att bokmässebesökarna inte kunde läsa sina nyinförskaffade böcker kan man beskriva känslan som låg över hela tåget som ... irriterat. Ett litet signalfel på det och en försening, sedan var vi hemma.

Behovet av en bil i rätt storlek och som går som en klocka har nu åter aktualiserats vill jag meddela.


För övrigt var helgen härlig! Underbara släktingar, födelsedagsfirande av fina syster, fantastiskt god mat och mycket, mycket  gemenskap.







Systers fantastiska polka- och chokladmoussetårta. En av alla godsaker som stod på helgens meny.


fredag 23 september 2011

Reser

För tillfället är min blogg en reseblogg. Jag har nämligen tagit mina väskor, min familj, mina lungor och ett paket för att fara till Göteborg och fira min underbara syster, som utav någon outgrundlig anledning valt att bosätta sig på den orten.

Kanske inte det smartaste ur fysisk hälsosynpunkt...(att resa alltså, Göteborgsboende utelämnas för tillfället)...men definitivt ur själslig! Och vad jag hört ska havsluft vara bra för klen hälsa. Jag håller på det för tillfället i alla fall.

Men pga den resande foten skriver jag nu på min relativt nyinförskaffade telefon, som jag på intet sätt behärskar vilket följaktligen leder till att inläggen ser lite mysko ut.

En riktigt Trevlig helg tillönskas var och en som kikar in här!,

onsdag 21 september 2011

Enmansorkester

Jag ska starta enmansorkester!

Jag behöver bara ta mig förbi det lilla problemet hur jag ska stämma mig och få kontroll på alla toner och läten. För toner är det som låter, det piper, tjuter, rispar och raspar när jag andas in och lite annorlunda när jag andas ut. Det låter på ett sätt från halsen, på ett annat från näsan och ett tredje från bröstet även svalget verkar ha fått sitt eget tonspektra. Basgången står de taktfasta hostningarna för, samt de lite dova rosslingarna.

Om jag bara lyckas erövra kontrollen över dessa ljud och få dem att harmoniera lite bättre skulle det nog kunna bli en spektakulär enmansorkester av sällan skådat slag. Och så mycket som jag övar så borde det snart vara i hamn!

tisdag 20 september 2011

Medicin

Idag blev det ett besök hos farbror Doktorn som efter stick och lyssningar meddelade att jag drabbats av lunginflammation. Suck och åter suck! Han förtäljde även att det då inte är så konstigt med 39, 40 graders feber i flera dagar även att det är synnerligen påfrestande. Lugnande, lovade han, att den medicin som skrevs ut ska kalibrera min värme till mer normala nivåer inom en ganska snar framtid.

Dock mår jag fortfarande uselt och inget orkar jag. Men fantastiska ungar har jag! Mellan ringde för en stund sedan. Han var på väg hem från skolan och istället för att åka bussen raka vägen hem åkte han in till samhället, gick in i affären och ringde sin mor för att fråga om han skulle handla hem något till mig, om det var något jag var sugen på eller behövde.

Det är kärlek!
Och medicin för själen!

måndag 19 september 2011

Sjuk

Hej!

Jag är febrig och spenderar dygnets alla 24 timmar i min säng med undantag för en och annan dusch. Tiden slår jag ihjäl med att titta på HELA svtplays utbud och jag kan meddela att jag börjar bli abnormt uttråkad.

Det blir ingen bild idag för det enda jag är i stånd att fota är min kudde och det motivet utföll inte så bra, så jag avstod.

fredag 16 september 2011

Sovaöverkalas

Just nu pågår ett kalas för fullt i vårt hus. Äldste fyllde redan i somras men det brukar bli bättre att ha kompiskalaset så här frampå hösten. Det är ett sovaöverkalas! Så denna dag har ägnats åt att:


Baka thekakor till morgondagens önskade Brunch. Jag fick hjälp av en liten vän som verkade tycka att assistentens värme var tilltalande.







Städning och dammsugning kom näst på listan. Varför man nu lägger ner en massa tid och engagemang på det. Jag tror egentligen inte att en skock 12-åriga killar märker så stor skillnad. Men det känns bättre för mig även att jag lär få göra om det imorgon.



 Bords-
dekorationer och ballonger i grått och silver (och lite rosa/lila toner men det säger vi inte högt).

Kalasbordet i väntan på födelsedagsbarnet med gäster. Köttfärspizza stod på menyn och till efterrätt Eton Mess.


Nu har de ätit och lekt, Benny, Tidningsleken och Ficklampskurragömma. Madrasserna är uppblåsta, soffbordet fullt med godsaker och Wiikontrollerna snart överhettade. Vi får väl se hur mycket de gamla föräldrarna får sova inatt. Men oavsett vilket lär vi njuta av alla hjärtliga skratt som genljuder i hela huset.
Ungar är bäst!


Gräsänkans klagan

Maken är borta på grund av jobb på annan ort. Och tänk vad det kan vara tomt hemma trots att jag på intet sätt är ensam och det inte heller hör till vanligheterna att han är hemma så här dags på dygnet. Men i alla fall...bara vetskapen om att han är borta gör att det känns tomt.





torsdag 15 september 2011

Kvicka hönor

Har varit och fyllt på mitt kylskåp och medan jag bar in den oändliga mängden kassar så var det minsann några som passade på.


De undrar nog vad som hänt. Dörrarna är numer oftast stängda vilket allvarligt försvårar möjligheten att smita in och värpa i de gosiga sängarna. Påpassliga är de dock! Om dörren står öppen en aldrig så liten stund så hinner de in. Häromdagen, när en hantverkare var på besök och jag inte var hemma ringde min telefon:
-Alltså, är det okej att hönorna är inne? Svaret som gavs var ett: Nej.
-Nej, jag tänkte väl det. Jag trodde länge det var en katt som låg i er säng men när jag gick in så blev den nog rädd och började flaxa och kackla och då förstod jag ju att det inte var en katt och att det kanske inte var helt okej att en höna var i sängen. Rädd blev jag också.

Sådana är de, våra hönor, envisa och egensinniga. Och mysiga!


onsdag 14 september 2011

...sa Kajsa Warg

Nu äntligen, efter två veckors krångel, samt information till berörda tjänstemän om att skolplikt faktiskt är tvingande och inte enbart en rekommendation, har det ordnat sig med skola för Bonus. Så från och med måndag behöver han inte tillbringa 24 timmar om dygnet med mig längre, vilket han är mycket lättad över trots att jag försökt var så rolig som bara är möjligt. Det har uppenbarligen inte varit nog och jag har faktiskt full förståelse för det.

Efter dessa verbala rundturer samt en fysisk tur till Stockholm kom jag hem till en skock hungriga vargar och en tom kyl. Då jag dessutom insåg att inget var upptaget ur frysen så var goda råd dyra. Som ett brev på posten fann jag då Buffé i brevlådan och till min lättnad, i den ett recept på Tomat- och lökpaj som blev min räddning. Tomaterna var bara att gå ut och plocka och resten fanns faktiskt i min, följaktligen, inte helt tomma kyl.

Tomat- och lökpaj
 
I väntan på vargarna
Och som lök på laxen fick vi efterrätt också, helt utan egen försorg. Igår lånade grannens barnflicka mjöl och idag när jag kom hem stod det mjöl OCH en morotskaka på bänken och väntade. Så till slut blev vi så mätta och glada så...allihopa.

Den kanadensiska morotskakan. Med klet både ovanpå och i. Mums!


tisdag 13 september 2011

Cernitlerans undergörande verkan

När alla pojkar kom hem idag så var de på humör som sinsemellan var ickekombatibla. Efter några försök att tala dem till rätta, några tillsägelser i vanlig ton och några i argare ton bytte jag taktik. "Lugna blå toner" fick ljuda i köket, cernitleran plockades fram och sedan ropade jag på dem. Yngste och Mellan blev genast förtjusta och idéerna sprutade med en gång. Mellan och Bonus var däremot mycket tveksamma men satte sig motvilligt ändå och tittade på. Det dröjde inte särskilt länge innan Yngste bad om hjälp och de började engagera sig i hans alster och efter ett tag tog de lite lera och började skapa de också. Nu är de alla sysselsatta med att knåda, skapa och visa. Och det  rätta ordet för att beskriva stämningen i köket just nu är faktiskt...frid.


Spis och diskställ

Min högt efterlängtade spis har inte riktigt velat fungera som jag har velat att den ska göra. Den har inte kommit upp i värme ordentligt. Men idag var en mycket trevlig och fikasugen reparatör här och (håller tummarna) fixade till den. Så nu ska det nog bli bättre fason på småkakorna.


Det är så roligt att köket blir mer och mer färdigt även i detaljerna, nu leter jag efter ett snyggt, mysigt och praktiskt diskställ. Efter att jag sökt ett längre tag så har ofrånkomligen en fråga och ett gnagande tvivel börjat slå rot.
Existerar det sådana diskställ?

måndag 12 september 2011

Brödbak

Idag blev det äntligen tid för lite brödbak. Potatislimpor, då potatiskoken ännu inte har hunnit kalibreras efter den nya familjestorleken, och då de bortskämda hönorna ratar potatis, så fanns det mycket av denna vara i kylskåpet. Den kära familjen föredrar av någon förunderlig anledning Skogaholmslimpa och Rågtuben etc och jag har slutat tjata, så nu blir det små knubbiga limpor, lagom till mig. Men när de precis kommer ut ur ugnen, då vill jag lova att alla som är i närheten äter med god aptit. Nybakat med smör på, slår även det grövsta brödet Skogaholmslimpan.


Gynekolog?

Jag misstänker att vårt hemnummer är närbesläktat med någon gynekologs för med jämna mellanrum ringer det kvinnor hit och vill boka tid. Vanligtvis blir de lätt generade vid informationen om att de ringt fel, kommit till ett helt vanlig ickegynekologiskt hemnummer, och avslutar snabbt samtalet. Idag hände det igen, precis när vi står färdigmunderade för att ge oss ut i ösregnet till Kyrkans Barntimmar, ringde det. Denna gång var det dock ingen blyg viol, utan en något mer påstridig dam vars irritationsgrad över min ovilja, alternativt oförmåga, att hjälpa henne, ökade kraftfullt under samtalets gång.

-Ja, hej! Jag skulle vilja boka en tid hos dig. (trevlig ton)
-Då tror jag att du har ringt fel nummer.
-Nehej! Jag fick det här av min syster. (lite förhöjt tonläge)
-Ja, men detta är ett vanligt privatnummer.
-Jag vet att detta är ett privatnummer, men jag vill ändå boka en tid! (bestämt och på gränsen till irriterad över brist på service)
-Jaa, det enda jag kan boka tid för är möjligen en fika.
-Va!? (irriterat, förvånat och definitivt humorbefriat)
-Visst är det så att du tror att du ringt till en gynekolog.
-Ja! Men det har jag ju! (bestämt)
-Nej, tyvärr. Jag är inte gynekolog, detta är ett hemnummer.
-Men var kan jag boka tid då? (förnärmat)
-Jag kan tyvärr inte svara på det.
-Varför då?! Min syster sa att jag skulle ringa dig, att du var bra! Var kan jag boka tid då? (argt)
-Ja, som jag sa, så är jag inte gynekolog. Men du får hälsa din syster och lycka till på något annat nummer.
-Har du något annat nummer jag kan ringa? (fortfarande argt)
-Nej, tyvärr.
-Ja, hej då, då.(mycket argt)
-Hej då!

Det är väl bara att inse att jag inte kan gå alla till mötes, alternativt utbilda mig till gynekolog och starta en liten praktik i garaget. Men med tanke på utbildningens längd och intensitet så tror jag att jag bestämmer mig för att acceptera det faktum att alla helt enkelt inte blir nöjda med vad jag kan göra för dem och fortsätter som förut.

söndag 11 september 2011

Nygammal upptäckt

Igår var det Kulturnatt i staden. Det var riktigt, riktigt roligt. Och roligast var nog killarnas överraskning när de insåg att stumfilm med levande musik, som de tidigare totaldissat och endast följde med på av sin godhet, var så pass roligt att skrattårarna trillade. Det var så långt ifrån vad de förväntat sig som det kunde vara. Charlie Chaplin kunde sitt hantverk och det samma kan sägas om pianisten som inlevelsefullt, utan noter och till priset av en stor mängd svett tog oss igenom handlingen.



Killarna återkom idag till att de båda i kombination kunde spela så att man förstod vad de sa fast det inget hördes av vad de sa, detta ämne upptog en stor del av den livliga middagsdiskussionen och fascinerade dem storligen. En, i min mening, god analys av det upplevda, samt en önskan att se fler liknande filmer blev resultatet och på informationen att liknande filmer inte normalt visas på dagens biografer reagerade alla fyra med stor förvåning och en dos bestörtning. Hur kan man bara låta bli att visa så bra filmer?!!!
Att testa det oprövade kan helt enkelt leda till nya insikter.

fredag 9 september 2011

Kalvdans/pannkaka/ost


 Ikväll till hade vi Kalvdans som mys efter middagen. Jag vill bara visa det underbara receptet från min mormors kokbok.



I brist på eld så fick jag använda min elektriska spis och ugn. Mellan erbjöd sig dock tjänstvilligt att ordna en eld i köket men jag avböjde å det bestämdaste. Trots denna brist blev alla nöjda över resultatet och åt med god aptit. Vi följde inte receptet vad gäller serveringen heller, vi tog blåbärssylt och ovispad grädde till, för så var det hos mormor.



Underbara förmiddag!

Dagens morgon och förmiddag var en ljuvlighet.
Maken gick upp och hjälpte iväg Mellan till skolan och gav Yngste frukost. Jag vaknade i lagom tid för att säga Hej då! till den förstnämnde och maken. Yngste sysselsatte sig själv på övervåningen. Äldste sov sin lunginflammationssömn och Bonus hade sovmorgon. Resultatet av detta var 20 min frukost helt i lugn och ro, bara jag och tidningen.

Det låter kanske inte så märkvärdigt men som läget varit de senaste två veckorna så var detta avbrott guld värt. På detta följde lite senare en mycket trevlig omgång av "Den försvunna diamanten".

Somliga av oss hade en stark tendens att missa bordet vid tärningskast. Här måste meddelas att storebror hade en ängels tålamod. Efter ett tag kompletterades spelandet med andra spännande sysslor.




För att sedan, efter att mycket nöjd ha kommit först i mål, dock utan diamant men det är ju inte särskilt viktigt, så länge man kommer först, helt övergå till att undersöka moderns kamera och vilka roligheter den kunde bjuda på. Det visade sig vara en hel del det.

Gemenskapen var underbar vilket gjorde att batterierna laddades och resten av dagen, som fortsatte i mer sedvanligt tempo klarades av bättre än annars. Och alla "NEJ!" kunde bemöttas med lite mer tålamod och till och med humor. "Kärlekstankning" är underbart och nödvändigt!

Det successivt ökande tempot fick dock till resultat att detta inlägg som jag började skriva elva i förmiddags blev klart först nu, cirka elva timmar senare.


torsdag 8 september 2011

Bokklubb

Verkar som att det var bokklubbsdag idag. Det är lika roligt att packa upp paketen varje gång de kommer, för jag har nästan alltid glömt vilken som var månadens bok. På det viset blir det ju dubbel glädje, både vid beslutet huruvida boken ska avbokas eller ej samt vid själva ankomsten. Och tänk vilken tur jag haft med vädret. Bara regn och regn, med andra ord helt perfekt läsväder, så jag har med gott samvete kunnat påbörja läsningen så smått.


Tidigare har jag inte kommit helt överens med Philip Roths skrivsätt men det verkar som om jag bestämde mig för att försöka ytterligare en gång. Skam den som ger sig!

onsdag 7 september 2011

Semesterminne

I somras när vi var i det trevliga och aningen besynnerliga landet i väster, närmare bestämt England, fann vi på Brightons strand en vacker, glittrande och inte helt liten sten. Vi var alla rörande överens om att just denna sten skull göra sig ytterst bra i vår nyomgjorda hall. Och när vi alla lyckas vara rörande överens i en fråga, samtidigt, då måste det ageras. Så vi kånkade med vårt fynd till hyrbilen och placerade den där, så länge.

Stenen föll inte på något sätt i glömska men det var väl ingen som direkt tänkte på hur man på bästa sätt får med sig en sjukilosten hem, på flyget. Denna undfallenhet ifråga om förutseende drabbade oss med stor kraft när vi lite lätt sena skulle lämna tillbaka hyrbilen, där stenen legat så bra, förflytta väskor, barn och sten igenom en stor flygplats som på grund av ombyggnation helt saknade logik. Var skulle vi ha stenen?

Vi gjorde ett försök att få ner den i en väska men då snålheten hårt gripit tag i oss vid bokningstillfället för denna resa, och man då fick betala den monstruösa summan av 75:- per väska, hade vi minimerat antalet bagage till tre. Överflöd av utrymme var milt sagt det som det fanns minst utav i dem och hur vi än grejade och packade om, mitt på avgångshallens golv, gick det inte att få ned den allra minsta mineral utan att övervikten skulle vara alarmerande. Vår pjäs hade följaktligen inte en chans. Jag hade vid det laget kommit till insikt om att det var dags att ta farväl av stenen, utan att vi någonsin skulle få veta om den trivdes i vår hall. Men i maken fanns det fortfarande hopp, han kom med den till synes dödfödda snilleblixten att placera stenen i handbagaget. Mitt ställningstagande i det beslutet var att okej, om han var villig ta hand om konsekvenserna, vilket han gärna gjorde.

Lite fnittriga stegade vi iväg mot säkerhetskontrollen, efter att ha checkat in vårt lagom tunga bagage. Och jodå, mycket riktigt, vårt handbagage blev taget åt sidan och ägaren ombads ge sig till känna. Maken uppfyllde ansvarsfullt sin plikt medan jag och pojkarna iakttog lite på avstånd, i en mycket munter stämning. En ytterst noggrann och säkerhetsmedveten dam genomsökte grundligt varje enskild sak i väskan. För alla övriga i närområdet, var det ganska snabbt uppenbart vad som orsakat det hela. En jättesten! Men damen fortsatte undersöka barnböcker, taxfreesmink, ritpapper etc en god stund. När stunden kommit då även hon kommit till insikt om detsamma som skaran nyfikna varit varse en god stund, stenen, undersöktes denna minutiöst. Bestod den måhända av sprängämnen, fanns det en öppning i den? Som om någon enda smugglare av något slag med någon hjärncell skulle välja att använda sig av en STEN för att dölja sin egentliga gärning.

 Följaktligen fann hon inget misstänkt med stenen. Då återstod bara den lilla frågan om den fick följa med på planet. Vi var vid det här laget inte beredda att satsa en enda pence på detta. Men för att den noggranna damen skulle komma fram till ett tillfredsställande, och förmodligen regelriktigt svar kände hon sig nödgad att tillkalla sin chef. Chefen, en stor man i uniform, kom. Han fick läget förklarat för sig och frågade den mycket relevanta frågan: Varför ska ni ta med en sten? Då var ett öppet skrattutbrott nära förestående och inte blev det ett uns bättre av makens generade, under återhållet skratt, frambringade förklaring, att den skulle passa så bra i vår hall.

Stenen fick snällt underkasta sig en ny genomgång, varvid det konstaterades att den inte hade några vassa kanter och därmed inte, enligt några befintliga föreskrifter, kunde klassas som ett vapen. Till skillnad från en nagelsax! Så mot alla odds kunde vi packa ner den igen. Och nu ligger den här, i vår hall, och förskönar sin omgivning. En ytterligare funktion den fått är att den roar, den får ett leende allt emellanåt när någon av oss går förbi, och minns.




Skolbling

Äldste, som nu börjar bli lite piggare från sin lunginflammation, har ägnat en del av dagen åt att göra sina skolböcker lite piffigare. Efter en djupdykning i min paketinslagningslåda, lite inspiration, lim och kulörta papper blev resultatet så här fint. Vem vet, det kanske går lättare att lära sig det som står i dem nu, åtminstone är de roligare att titta på.



tisdag 6 september 2011

Ögonblicksbilder

Dessa diametralt skilda ögonblicksbilder har under dagen mött mig i mitt finrum!

 
Först två av mina fantastiska ungar som lekte på studsmattan, ackompanjerade av det vackraste ljud för ett par modersöron, deras från hjärtat komna, kvillrande skratt. Kan det finnas något ljuvligare?

De nästan bedövande vackra gladiolerna i kvällssol.



Och sist men inte minst, min älskade, i färd med att fästa en lampkrok. Jag kunde bara inte låt bli att be honom säga: "Pappa hänger upp hinkar i taket!" 10 gånger så fort han kunde. Det passade för bra för att låta bli.

Frukostdejt

Idag har underbara J varit här på frukost. Vi var pratsugna och de yngsta var leksugna så ursprungstanken var att det skulle vara vi och de. Nu förhöll det sig dock så att båda våra äldsta var sjuka och hemma från skolan, så de var med. Och då Bonus ännu inte kommit igång med skolan så var även han hemma. Resultatet blev trevligt, lite rörigt och inte alls så mycket prat som vi hade förväntat oss så nu har vi bokat in en fika- och bioträff en afton på stan som komplement. Jag är så glad och tacksam över fina vänner och fina barn

måndag 5 september 2011

Närodlat

Idag var jag på en mysig plats. Ängebys gårdsbutik, där de säljer egenodlade grönsaker. Om ingen finns i butiken just när man kommer är det bara att skriva upp vad som handlats och sedan lägga pengar i ett kassaskrin samt ta växel om det behövs. Det är så härligt att möta en genuin tilltro till människors ärlighet, jag tror att denna tilltro ökar sannolikheten för att bli bemött med just ärlighet.

Jag åkte glad därifrån med mina inköp som både bestod av tomater, bondbönor, potatis, gladioler och råmjölk. Potatis och bönor kom till heders redan i dag då jag gjorde en höstig köttgryta med kantareller och äpplen. Dock verkade det som att det endast var jag i hushållet som hade förstånd att uppskatta just bönorna, ja, och så hönsen förstås. De fick sin beskärda del de också.