Dagens morgon och förmiddag var en ljuvlighet.
Maken gick upp och hjälpte iväg Mellan till skolan och gav Yngste frukost. Jag vaknade i lagom tid för att säga Hej då! till den förstnämnde och maken. Yngste sysselsatte sig själv på övervåningen. Äldste sov sin lunginflammationssömn och Bonus hade sovmorgon. Resultatet av detta var 20 min frukost helt i lugn och ro, bara jag och tidningen.
Det låter kanske inte så märkvärdigt men som läget varit de senaste två veckorna så var detta avbrott guld värt. På detta följde lite senare en mycket trevlig omgång av "Den försvunna diamanten".
Somliga av oss hade en stark tendens att missa bordet vid tärningskast. Här måste meddelas att storebror hade en ängels tålamod. Efter ett tag kompletterades spelandet med andra spännande sysslor.
För att sedan, efter att mycket nöjd ha kommit först i mål, dock utan diamant men det är ju inte särskilt viktigt, så länge man kommer först, helt övergå till att undersöka moderns kamera och vilka roligheter den kunde bjuda på. Det visade sig vara en hel del det.
Gemenskapen var underbar vilket gjorde att batterierna laddades och resten av dagen, som fortsatte i mer sedvanligt tempo klarades av bättre än annars. Och alla "NEJ!" kunde bemöttas med lite mer tålamod och till och med humor. "Kärlekstankning" är underbart och nödvändigt!
Det successivt ökande tempot fick dock till resultat att detta inlägg som jag började skriva elva i förmiddags blev klart först nu, cirka elva timmar senare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Hej!
Vad roligt att du vill lämna ett litet spår på min blogg!