torsdag 29 november 2012

Viktor Rydberg, Jenny Nyström och Lille Vigg

Jag hittade en vacker bok på loppis. En bok med text av Viktor Rydberg och illustrationer av Jenny Nyström. Kan det bli mycket juligare än så?

När jag och min syster, som barn gick runt och sålde julkort ur vår Unikabox, var det alltid Jenny Nyströmkorten som tog slut först. De var ju så vackra och stämningsfulla.

Boken jag fann, var dessutom i ett fantastiskt bra skick, så nu får den stå där som prydnad ett tag, bredvid den vackra ljusstaken Äldste har gjort åt mig, tills det blir dags att läsa julsagor. Och inte dröjer det så länge tills dess heller. Det är ju trots allt bara lite mer än tre veckor kvar till själva julafton.



onsdag 28 november 2012

Våt och tapper

Om det regnar ute och är förskräckligt kallt och man inte har tillräckligt med varma kläder på sig. Om mamman är försenad ifrån jobbet och man väljer att ta sin lillebror och åka bussen hem istället för att man då kommer snabbare hem, dit man längtar så förskräckligt mycket när det är regnigt och kallt.


Om man sedan trampar ner sig i vattenpöl efter vattenpöl på den mörka vägen ifrån bussen, genom skogen, och samtidigt försöker sitt allra bästa med att hålla uppe modet på sin lika blöte och om möjligt ännu tröttare lillebror.


Om man sedan efter skogstraskandet kommer hem och finner att nyckeln kärvar i den låsta dörrens lås och man står där utanför den onåbara värmen, blöt och övergiven medan mamman far som en fartdåre på blöta vägar hemåt för att kunna låsa upp dörren åt sina tappra pojkar.


Då, om det är så, då behöver man torra kläder, många kramar och en stor kopp med varm choklad!
Om man får det, då kanske det blir bättre, efter en stund, en lång stund, i mammas famn, under en filt, i soffan, med alla bröderna nära, nära.
Kanske...

måndag 26 november 2012

I väntan på väntan


Jag fick en vacker burk av mor och far. En burk med glaslock och vacker dekoration.
Där får nu mina pepparkakshjärtan vara. Och burken den får stå och glänsa på bänken. På så vis kan jag både njuta av den samt gå och snegla lite på pepparkakorna och tänka att nu är det inte långt kvar till advent och alla härligheter som följer med det.
Tänk att det är väntans tider på väntans tider det.

söndag 25 november 2012

Josef

 

Det skall bli julspel i skolan och Mellan skall agera Josef, så nu har vi med gemensam tankemöda och ansträngning knåpat ihop en Josefkostym.
Symaskinen är helt ärligt ganska långt ifrån att vara min bästa vän så det är väl bra om ingen synar kostymen allt för noga i sömmarna men på lite håll tycker jag allt att vi kan vara nöjda.


Och stolt kommer jag att vara alldeles oavsett kostymens utförande. Han går här hemma och övar och övar och sprider på så vis julefrid omkring sig med sin skönsång. Och Äldste stämmer in han med. Rollen var nämligen hans förra året, så coachning finns att tillgå på nära håll.

Upplandskubb

Att koka Upplandskubb är ett roligt, men tidskrävande tilltag, därför blir det som oftast bara till jul jag bakar just kubb. Det är nämligen så att det inte finns något godare bröd att ha julskinka med senap på. Traditionsenligt är det så klart också och det var tradition redan medan jag bodde i Småland men som numera boende i Uppland vore det ju en verklig skam om jag inte förde just den  traditionen vidare till mina uppländska barn.


Först ska degen ältas. Det kostade mig assistenten i år. Lite mindre än ett år höll den vilket i och för sig var bättre än de tre gångers användning som den förra stod pall för. Nog för att jag bakar en hel del men lite högre kvalitet kunde Boschs assistenter hålla kan jag tycka. Däremot får MediaMarkt bättre beröm för hanteringen i år, jag fick en ersättare till låns medan min är på reparation vilket räddade saffransbrödsbaket och alla andra viktiga bak här fram till jul.

Därefter skall kubben jäsas i lämpliga, raka burkar. Det är av denna orsak gamla kaffeburkar är hårdvaluta här hemma hos oss. Och sedan kokas, fortfarande i sina burkar, i fyra, fem timmar. ovanstående arrangemang är för att hålla tillbaka jäsningen då bröden ska vara ganska kompakta i konsistensen samt hålla sig kvar inom burkens givna ramar.
När detta är gjort har man de underbaraste bröd man kan tänka sig. Och lite söta är de också både till smak och utseende med sin kubbiga form, och tydligen är de även värdefulla.

När Äldste och jag härförleden var på Bondens marknad sålde bageriet Thriller just kubb. En bit som motsvarar ungefär en åttondel av min stora kubb i storlek, sålde de för 120:- stycket. Det innebär att min kubb har ett ungefärligt värde på 960:-. Med den vetskapen i åtanke får vi nog stå upp och äta skinkmackorna denna jul. 


























Om någon vill ha receptet så lade jag ut det vid förra årets bak av Upplandskubb, så det är bara att ta ett klickskutt dit och kika.

lördag 24 november 2012

37

Så där ja!
Nu är jag 37 år! 
Och sämre kunde det vara. Jag menar att 


Bli väckt av sång samtidigt som hela sängen fylls av presenter och familj.


Finfrukost på vackert porslin och Äldstes egenhändigt tillverkade ljus, i form av ett ägg så klart.

 

Men man borde utlysa röd dag när en familjemedlem fyller år för fy vad tidigt de stackarna behövde gå upp för att hinna fira mor sin innan skola och jobb tog vid. Själva fyller de på lov alla tre, så bra är vi på att pricka, så då kan själva firningen ske på mer mänsklig tid. Men tappert gick de upp och visade sin kärlek.

fredag 23 november 2012

tisdag 20 november 2012

Kruka av konservburk

Det finns en hel massa jag borde göra idag och istället för borden har jag myst med Yngste en låång stund, kört Äldste och Mellan till och från stallet, med risk för livet. Nej då, det går faktiskt riktigt bra. Vidare fick jag en idé som jag fann helt och hållet oemotståndlig och följaktligen var jag absolut tvungen att testa den i verkligheten.

Efter gårdagens pizzamackor blev det en hel mängd konservburkar, som tidigare innehållit ananas, över. I sista sekund räddade jag dem ifrån papperskorgens öde eftersom idén redan börjat ta form någonstans i bakhuvudet. Jag skulle göra hyacintkrukor utav dem.


En konservburk utan lock och vassa kanter.


En remsa presentpapper eller annat vackert papper som limmas på. Och därefter dekoreras med band, en tygremsa och/eller något annat tjusigt som råkar finnas till hands.


Och så en hyacint, lite mossa och några torkade citronskivor av en citron som höll på att bli för gammal.

12:50 betalade jag för hyacinten, på detta vis tycker jag allt att jag fick ganska mycket för pengarna. Om jag blir hembjuden till någon inom det närmaste föreligger risken att jag tar med en dylik kreation.

måndag 19 november 2012

Kattbravaden

Vid frukosten satt vi och tittade på fågelbordet, utanför köksfönstret, och alla dess små besökare. Det är så trevligt med småfåglar i en höstig och vintrig trädgård, de tillför liv mitt i allt det avsomnade. En och annan ekorre som gnager hål på nätet runt talgbollen och tar med sig hela godbiten, livar också upp.

Däremot får grannens röda katt gärna hålla sig långt bort ifrån våra fåglar, stora som små, och det gör han som oftast. Han har åkt på en beta både en och två gånger när han försökt sig på att fånga en höna. En gång för några år sedan åkte han även på en beta utav maken. Vi talade om detta i morse, vid frukosten, med samma resultat som alltid, att barnen nästan kiknade av skratt, och nästan jag med ska väl erkännas, trots att det var jag som stod för berättandet.

Jag tänkte dela denna lilla berättelse även med er men jag får nog be alla kattälskare att hoppa över detta inlägg då det kan vara stötande just för denna kategori läsare. Det finns inga illustrerande bilder men jag hoppas och tror att ni kan föreställa er scenariot trots allt.

Det var en gång en kall eftermiddag i mars. Snön hade smält lite och frusit på igen, smält lite till och frusit på igen. Så hade det hållit på i några dagar. Grannens röda katt hade ihärdigt jagat under fågelbordet hela vintern trots våra tappra försök att skrämma bort den med skrik och stamp på bron. Just denna kalla eftermiddag fick fadern i huset av någon anledning nog när han åter såg grannens röda katt på lur under den gigantiska granen precis bredvid fågelbordet. Han for med fart upp ifrån köksstolen men istället för att med buller och bång rusa ut genom ytterdörren i vanlig ordning, rusade han in i städskrubben och återvände med en hink.

Hinken fylldes under ilskna mutter med vatten. Muttrandet övergick dock till en allt mer förnöjsam ton allt eftersom hinken fylldes. En plan höll på att utkristallisera sig. Han hoppade i sina träskor, som var av gummi och minst sagt ingångna, för att inte säga rejält blankslitna. Istället för ytterdörren tog han sig listigt ut via baksidans altandörr.

Vid det här laget stod familjen prydligt uppradad vid köksfönstret i spänd förväntan inför vad som komma skulle. Maken smög först om ena knuten, när han rundade den andra kom han inom sikte för oss. Vi såg hur han stannade upp, lade upp strategin, samlade sig och for iväg som skjuten ur en kanon. Några snabba språng, bakåt med hinken för en rejäl sats, framåt med hinken i full kraft...

Men just precis här lutar tomten en liten aning, ned mot granen och där var ingen snö men däremot rejält med blankis. I och med hinkens framåtgående rörelse får makens överkropp en bakåtgående, medan benen hans far upp, framåt. Vattnet i sin tur flyger rakt upp i luften, vänder och landar mitt på maken som nu, liggandes på rygg, far in under granen i en ryslig hastighet.

Ut på andra sidan far grannens röda katt, vettskrämd! Det dröjde ett bra tag innan han vågade sig tillbaka till fågelbordet igen Och sanningen att säga så är han är fortfarande skeptisk när maken visar sig ute, trots att det gått många år sedan bravaden. Så på så vis kan man ju säga att aktionen var lyckad även om den inte direkt utspann sig på det vis den ursprungligen var tänkt.


Pizzamackor


Svärföräldrarna kom med blomster och paket denna afton. Mycket trevligt och mycket vackert.
Vad svarade jag upp med då?
Pizzamackor och chokladbollar!
Barnkalas?
Nej, men man kan undra. 
Jag har i alla fall ett visst mått av barnasinne kvar. 
Och pizzamackor är väldigt gott och väldigt smidigt att göra. Vill du testa så kommer det något slags recept här nedan:


Pizzamackor
Sätt ugnen på 225 grader
Tag önskad mängd Polarkakor
Blanda Chilisås med oregano och smeta på bröden
Lägg på tre skivor salami av valfri styrka, på vardera
Sedan en ananasring
Mitt i denna en körsbärstomat.
För att undvika tomatexplosioner i ugnen bör den prickas med en tandpetare eller liknande
Och så ost ovanpå alltihop
Gratinera tills mackorna fått lite färg
Ta ut dem och strö på lite mer oregano

söndag 18 november 2012

Återgäldad visit


De små experimentkycklingarna har fått flytta in i Hamley, undulatens, bur då de envisades med att ideligen hopp ur sin egen låda, springa runt och picka på sladdar och eluttag, rymma till Mellans rum samt gömma sig.


Hamleys kompis dog här för några veckor sedan så han har varit ensam och nedstämd sedan dess. Men sedan kycklingarna tog sin boning hos honom har han levt upp betydligt. Han har till och med varit på promenad på burgolvet vilket är en helt ny erfarenhet i hans liv, tog även en sväng in under värmeelementet men där var det trångt och klaustrofobiskt så hädanefter går gränsen vid just värmeelementet utkant.


För att vara så pass nyfödda, en dryg vecka blott, så är kycklingarna väluppfostrade får man lov att säga, eller så är de födda med goda manér inbyggda. Saken är nämligen som sådan att så fort den ena hade förmågan, den andra har inte kommit dit än, återgäldades nämligen Hamleys visit. När vi kom hem ifrån kyrkan idag ropade, nej viskade Mellan upp oss alla till Äldstes rum. Där, högt upp i buren, satt den lilla kycklingen och balanserade tämligen ostadigt på en sittpinne. Den hade skuttat ifrån pinne till pinne, en mycket våghalsig bravad för en sådan liten skapelse. Men när kunskapen väl var förvärvad har kycklingen idkat den hela eftermiddagen. Vingligt och vågat och Hamley tittar på.


Så gör även den lilla, som ännu inte behärskar konsten, men ifrån en betydligt lägre horisont, ifrån värmeelementet.

lördag 17 november 2012

Hängekorv

Julförberedelser har pågått hela denna lördag, och det har varit julförberedelser av den allra roligaste sorten. Vi har nämligen stoppat korv, Hängekorv. Och det är så gott, så gott! Faktiskt så gott att far min föråt sig på det en gång för väldigt länge sedan men han är botad nu, tack och lov. 


Och som sagt så är det väldigt roligt! 
När vi tidigare i veckan kom fram till att fadern skulle vara borta på lördagen och jag frågade pojkarna vad vi då skulle göra för något trevligt för att uppväga hans frånvaro, var korvstoppning det önskemål de utan tvekan enades bakom. Mormor och morfar fick förfrågan att delta och tackade ja, vilket var väldigt bra för min del, då kladdiga små pojkar som ledsnar efter ett tag kan vara lite svårt att hantera om man är ensam vuxen och dessutom har korvsmet upp till armbågarna.

Klockan elva på förmiddagen var allt iordningställt för start i dagens korvrace och moster i Småland var vidtalad för eventuell telefonkonsultation.


Köttet maldes tillsammans med löken och späcket.


Och blandades med de förkokta korngrynen och de nystötta kryddorna. Behöver jag säga att det luktade ljuvligt ifrån morteln?


Naturligtvis måste smeten avsmakas. 
Det smakade minst lika härligt som det tidigare luktat.


Första försöket


Resulterade i Yngstes alldeles egna Hängekorv. Det är nämligen tradition att barnen får varsin korv, av modell mindre. Så har det alltid varit, åtminstone så länge jag kan minnas.


Många villiga händer fanns det och många villiga händer behövdes det.


Och ibland måste man byta uppgift och ibland behöver man vila sig eller bara göra något annat ett tag. Då är det bra att vara många.


Lagom till korvhängningen, den ska nämligen hänga och surna där ett tag, återvände maken till hemmet och han fann genast sin uppgift i sällskapet. Det ska väl erkännas att det blir ganska klabbigt av korvstoppning. Men på detta vis fick vi både en massa underbar korv och ett välstädat kök.


När så det välförtjänta kaffet intogs i finrummet hördes ett ganska högt och oroväckande "klafs"! Den yttersta, lilla korven hade fallit till marken och skinnet hade spruckit en aning. Mormor visste dock snabbt på råd, fram med medicinlådan och ett förband. Korvsmeten trycktes tillbaka, korven bandagerades och bands om ordentligt och blev på så vis nästan som ny igen.


Så nu hänger de där, både sårade och osårade korvar, i taket i mitt kök, precis så som det ska vara innan jul, såsom det alltid har varit, i mitt kök, i mammas kök och i mormors kök. 
Det känns tryggt och fint och juligt.

Tack!

Jag såg att jag numer har tio offentliga följare. Det gjorde mig så innerligt glad!
Så jag vill passa på att tacka er, nya och gamla som vågar stå offentligt med era namn på min blogg, för detta lite extra och önska er en underbar lördag!


Ni får en ros av mig!
Och en kram!


fredag 16 november 2012

Lyckad efterrätt?


Tredje kvällen i följd med make på vift.
En lite småsjuk son och två trötta.
Så var förutsättningarna för vår afton. 
Barnen valde att vi skulle göra pizza och jag fick förmånen att välja efterrätt.
Jag valde varm Brietårta med honungsglacerade nötter och hjortronsylt till.
Det var jag som åt efterrätten.
Dock inte hela.
Mellan smakade och resten får jag nog ha helt för mig själv imorgon misstänker jag.
Men jag tyckte det var gott i vilket fall.
Nu fylls sängen så smått av ungherrar i storherrens frånvaro men jag tror inte det blir så mycket prat denna afton då vi alla är tämligen fredagströtta.

torsdag 15 november 2012

Isterbandssås till pasta

Maken är även denna afton på vift men nu har han även kryddat det hela med att lova bort mig som barnvakt, något jag måste förtydliga med att jag inte har det allra minsta emot, tvärtom. Då även en hoper grannbarn vistas i mitt hus bespisade jag hela tio underbara unga människor vid middagen. Maken, som lovat handla middagsmat, hade valt Isterband. Och jag valde vidare att göra pastasås av dem, för att få dem att räcka till flera.

Receptet på pastasåsen har jag hämtat ifrån Smålands kokbok, en mycket trevlig sak, både boken och såsen, och receptet tänkte jag dela med mig av här:

Isterbandssås
ca 10 port

800 g Isterband
3 gula lökar
4 msk tomatpure
3 dl rött matlagningsvin
2 dl gräddmjölk
1 tsk kummin
1 tsk koriander
ev salt

Ta ut korvinnehållet och släng skinnen. Fräs i stekgryta några minuter
Hacka löken och tillsätt
Fräs ytterligare en stund
Tillsätt resten och låt koka 10-15 minuter medan pastan blir klar
Servera!

Nu sitter mätta och lite trötta barn och tittar på Namny McPhee i väntan på sina föräldrar och jag har diskat upp och fått lite lugn och ro. Men nu ska jag allt upp och tränga mig in i den där myssoffan mitt ibland alla mysbarn.



Avdekorera

Tänk att det nästan är lika roligt att avdekorera huset som att dekorera det. Men bara nästan.

onsdag 14 november 2012

Högläsning

Denna kväll, med maken på vift, har jag tagit extra långa högläsningsstunder med  sönerna. Det är så mysigt att få färdas tillsammans in i böckernas värld. Att få uppleva och återuppleva, gemensamt. 

Yngste och jag läser "Sandvargen". En ny bekantskap för mig medan Yngste har hört den som högläsningsbok på förskolan. Den är vacker och underfundig och jag förundras över hur den kan ha gått mig obemärkt förbi så länge. Det rådde dock den ypperliga barnbokhandeln Läslusen, som staden kan stoltsera med, bot på. Kan ni tänka er något så mysigt som en bokhandel med barn- och ungdomslitteratur i ljuv kombination med fantastisk service. Det är bara att knata in, svara på lite frågor som hur gammalt barnet är, hur pass läsvant och vad de kan tänkas ha läst tidigare så plockar de fram en passande bok. Hitintills har det varit mitt i prick varje gång, både till mina barn och presenter till andras.

Mellan och jag gör däremot gemensamma och gamla bekantar sällskap om aftnarna. Det är Anton och morfar prosten, av eminenta Eva Bexell, som får oss att skratta så tårarna trillar. Jag kan inte räkna hur många gånger jag läst dessa böcker och planen är att det skall bli många fler.

Äldste och jag har för tillfället ingen gemensam bok. Han är helt inne  i De tre musketörerna och inte det minsta intresserad av att den skulle bli tillfällig högläsningsbok. Nej, högläsningsboken skall vara en egen, separat bok skild ifrån den man läser på egen hand. Så vi plockade fram Tomas Tranströmer och det fick bli slumpmässigt valda dikter som högläsning. Efter varje pratade vi lite om vad de handlade om och det var inte varje gång vi hittade samma betydelse i texten. Men vackert är det, och en hel del klokskap. Såsom:

Hemma stod allvetande Encyklopedin, en meter i
bokhyllan, jag lärde mig läsa i den.
Men varje människa får sin egen encyklopedi skriven,
den växer fram i varje själ,

tisdag 13 november 2012

Kundens väl

Det lilla samhälle, vars kommun vi tillhör, har i många år varit begåvad med endast en livsmedelsbutik och en ganska liten sådan dessutom. Det faktum att man måste trängas med sina medmänniskor är ju inte bara negativt, många små spontana samtal, mellan gurka och soya, har uppstått. Och förändringar i mitt fondsparande har gjorts upp framför mjölkdisken. Det är sådant livet kan vara på ett litet ställe.

Dock har det med jämna mellanrum, ifrån kommuninnevånarna, stigit upp klagande läten om brist på utrymme vid matinköpen samt även angående brist på konkurrens. Även handlaren fick nog, ja, inte på den bristande konkurrensen men på utrymmet, och beslut fattades om att det skulle byggas större. 


Sålunda har nu samhället fått ett alldeles eget Kvantum att stoltsera med. Det öppnade i torsdags och är samhällets stora samtalsämne för tillfället. Golvytan är hela dubbelt så stor som i den gamla butiken och nu kan två kundvagnar mötas i gångarna! Det är inte illa det, även att det är ett väldigt litet Kvantum för att vara just ett Kvantum faktiskt nog det minsta Kvantum jag varit inne i.


Men för att vi lantisar inte ska tappa bort oss i detta nya, stora utrymme, har precis varje kundvagn försetts med en karta över hela den nya, stora butiken. Förutseende och bra!
Och lite gulligt tycker jag.

måndag 12 november 2012

Falukorv

Vissa dagar är det så skönt att ha en falukorv att tillgå. Enkel och snabb mat som alla tycker om, även barn på besök. Och det serveras ketchup till potatismoset vilket garanterat reducerar eventuella klagomål till noll.

Skönt en trött men solig dag.

söndag 11 november 2012

Pepparkakor

Vanligen bakar vi pepparkakor på min födelsedag men i år startade vi julförberedelserna några dagar tidigare, nämligen idag. Degen stod klar i kylen bakad efter bästa, godaste och mest lätthanterliga receptet, mormors såklart.


Tre bakstationer planerade vi in när vi byggde om köket, en för varje gosse. Även köksbordet kan användas om det trillar in några fler småfolk. Men idag var det bara vi fem i familjen och köket räckte till så bra så, men inte antalet plåtar.


Barnen nyttjar principen, så många olika som möjligt, och har ingen förståelse alls för min vurm för endast pepparkakshjärtan.


Och när inte variationen på måtten räcker till är det bara att designa egna varianter.
Men så långt som min mormor gjorde har vi inte kommit ännu. Hon hade den traditionen att hon ritade upp gubbar och gummor av modell större på bakplåtspapper och skar sedan ut efter dessa mallar ur pepparkaksdegen. Efter gräddning garnerades de med kristyr på olika sätt och delades ut, en var till alla barnbarnen i god tid innan jul. Hon hade 17 barnbarn.


Julmusik måste ackompanjera pepparkaksbak. Dock inte den mest stämningsfulla riktigt ännu. Mer i stil med "Min julskinka har rymt" och liknande. Jag gjorde ett försök med Måns Zelmerlöw men blev kraftigt nedröstad, fick till slut lyssna på ett stycke av ren nåd ifrån övriga familjemedlemmar. Jag inser att det är något jag kommer att få njuta av i ensamhet.


Lite vila är bra medan pepparkakorna gräddas så man orkar hela vägen.


Nu ska vi mysa med Pepparkakor, glögg, julmust och clementiner. Jag vet att det är tidigt men det är så mysigt!