måndag 30 december 2013

Pannkakor som fest



Efter en veckas julmat kan man bevisligen tröttna på skinka, prinskorv, Jansson och sill morgon, middag och kväll. Även att det för en vecka sedan framstod som smått otroligt. Vi, och i synnerhet jag, njuter så av att det finns färdig mat i kylen efter vars och ens tycke och smak. Men som sagt efter en vecka utav samma utbud kändes förslaget: "Pannkakor" som en ren delikatess. 

Att nämnda förslag möts med positivism av modern är inget gossarna är vana vid så de blev uppsluppet muntra och en näratill feststämning råder här i huset över att jag står här vid trenne stekpannor och gräddar för glatta livet. Nu ska här bli pannkakskalas!

Ut ur idet



Tänk idag har jag varit utanför mitt julide i flera timmar. Jag har haft på mig både klänning och strumpbyxor, inte bara jumpsuit, håret blev kammat även att det innebar stor möda att få bort penntrollooken. Ja, till och med lite smink hamnade i ansiktet. Faktum är att det kändes som ett gigantiskt projekt innan det påbörjats men det gick bättre än jag trott och det var mödan värt då jag fick umgås med fina vänner, först allena och sedan med hela familjen.

Det är fascinerande tycker jag att en procedur jag annars genomför dagligen känns som ett jätteprojekt så här i vintervilan. Att tempot så helt går ner. Det är skönt och jag är tämligen övertygad om att vi samlar kraft för kommande månader. Vi laddar med familjegemenskap, kärlek och vila. Jag vet att jag mår bra av detta och jag tror att även barnen gör det. Och samtidigt är jag glad för vänner som tvingar ut oss lite med sin trevlighet. Det finns ju en vila i det med, att få skratta tillsammans, äta gott och umgås utan att klockan stressar. Och så tvingades jag ju kamma till det där burret på huvudet också, vilket nog gläder min omgivning både idag och imorgon.

lördag 28 december 2013

Lågt tempo



Lagom till nätet återkom slutade ett flertal väsentliga bokstäver på tangentbordet att fungera. Mina försök till blogginlägg har därmed mest liknat ett ytterst svårlösligt chiffer. Detta är lite frustrerande då maken gav mig ett nytt objektiv till kameran i julklapp och jag så gärna vill använda bilder tagna med det, dock behöver jag då datorn. Nu får det bli en mobilbild istället men en ganska typisk sådan. 

Vi njuter nämligen av att inget särskilt göra. Vi sover till dess vi vaknar av oss själva. Äter frukost på sängen. Läser böcker och myser med gossarna allt eftersom de vaknar. Vi äter utav det som finns i kylen, spelar spel och tittar på någon film liggandes i en enda hög, beståendes av familj, kuddar och filtar, i soffan.

Tempot är med andra ord lågt. Och vi njuter så väldigt av det.

söndag 22 december 2013

En liten kökspall



När man, som i mitt fall, inte når så särdeles högt över havet, är en köksbänken ifrån 50-talet rena drömmen. Dagens standardmått resulterar nämligen i ömmande axlar då en syssla som, låt säga trilla ca fyra kilo köttbullar, ska utföras. Axlarna tenderar att komma högre och högre upp emot öronen och för att nå ner i bunken krävs att kroppen kränger lite väl mycket i längden.

Att då göra som barnen, och hämta en pall, är en ganska bra lösning på problemet. Komma upp sig lite, få en annan överblick men dock bli lite låst på ett och samma ställe. Denna lilla pall är en välanvänd liten sak. Jag fick den av min morbror när jag var en knapp tvärhand hög, han hade snidat den till mig, och den hade redan då sin plats i köket. 

En pall i köket är bra sak att ha. En riktig multifinktionell liten möbel. Som när något högplacerat skall hämtas ned, när ett barn vill se vad som händer eller vill hjälpa till, då någon behöver sitta en stund, lite gömd kanske. Ja, den är bra att ha min lilla pall. Så även när jag trillar köttbullar. Men lite roligt, förstod jag på min omgivning, att det såg ut. Och det bjuder jag så gärna på!

fredag 20 december 2013

Fridfull morgon



Ursprungstanken var att jag skulle varit ledig idag men på grund av olika omständigheter bytte maken och jag så att jag blir ledig extra i slutet av jullovet istället och går till jobbet idag.

Det är en märklig känsla det där att ensam smyga upp ur sängen till ett tyst och stilla hus. Att höra hur det snusas i varje rum, maken, egna barn och andras barn. Det är så fridfullt att inta frukosten tillsammans med månen och endast låta adventsljusen lysa upp i mörkret. 

Fridfullt och väldigt annorlunda emot alla andra morgnar när det tjoas, packas matsäck, diskuteras skjutsar, läggs upp planer och förhörs läxor. Det är väl bara att konstatera att även att jag tycker mycket om vardagen så älskar jag lov. Till och med om jag själv måste gå till jobbet.

torsdag 19 december 2013

Återbetalning


Det händer allt emellanåt att en liten gosse, vid besök i affären, kommer på att han inte har några pengar med sig då han drabbas av diverse köplustor. Ibland, beroende på situation och åtråvärt objekt, kan han få "låna" en mindre summa för att råda bot på penningaknipan. Dock ser jag sällan, för att inte säga aldrig, röken av den högt utlovade återbetalningen.

Vi var på en blomsterhandel vi två, gossen och jag, för att inhandla den bästa formen av julpynt nämligen blommor. Jag älskar julens blommor långt mer än tomtar och annat pynt, krubban förutan. Krubba, blommor, juldukar och en nytvättad trasmatta på köksgolvet det är vad jag behöver i pyntväg. Hur som helst så var vi på blomsterhandeln och sonen fann julklappen till en när och kär, han sökte i sina fickor men utan resultat. Snopet nog låg plånboken kvar därhemma i obrukbar ensamhet. Den ofrånkomliga frågan kom strax med vädjan i de blå ögonen som skymtade fram under den alldeles för långa blonda luggen. "Får jag låna mamma?" 
Och det fick han!

Lite senare på kvällen kom en studsig gosse nedför trappan, svängde snävt om kröken in till köket och langade upp en veckad femtiolapp ur en liten lortig pojknäve. "Här mamma!" Och så studsade han lika raskt och snävt iväg igen. Jag hejdade honom i hans framfart och frågade: "För vad?" Jag får väl skylla glömskan på åldern, alternativt icke upparbetade hjärnbanor då situationen var ny. 
"Jag var ju skyldig dig ju!"

Vad säger man? 
Även den pojken börjar nog bli stor och förståndig.

tisdag 17 december 2013

Föräldrafika



Det är en ynnest att få ta del av skolpojkarnas vardag allt emellanåt. Igår var det föräldrafika för F-2 och lokalerna var fyllda av stolta barn med intresserade föräldrar i släptåg. Både klassrum och fritidslokaler visades och inspekterades. Vi gick igenom lådor och böcker men stoltast var nog Yngste när han visade hur de jobbar med iPadarna. Det är roligt, och King of Math är nog det roligaste, vet jag nu.

På sluttampen klippte gossen vackra snöflingor av glanspapper och jag skulle få fika en stund där bredvid. Jag hällde upp i min kopp och skulle just tillsätta mjölken när jag kände en annorlunda doft och hejdade mig. Det var glögg jag hällt upp och glögg med mjölk i känns inte helt bra så jag avstod. Tog min glögg och satte, mig bredvid min gosse, och iakttog både hans flit med sax och papper och hans interaktion med de andra barnen. Det kändes gott i hjärtat, och väldigt sött i munnen.

måndag 9 december 2013

Upplandskubb, igen


Nu har årets bak av Upplandskubb gått av stapeln. Det är högtidligt värre det tycker jag. 


Lite meckigt, lite tidskrävande men ack vilken julstämning det skapar.

Min fina, i Paris fyndade, kaffeburk fick nu prövas, och den skötte sig alldeles utmärkt. Kubben bara gled ur den burken  istället för den ordinarie  skakningsproceduren. Nu väntar vi bara på julskinkan, senapen och julaftons morgon.

Om någon blir sugen på receptet är det bara att klicka på nedanstående länk. Jag rekommenderar ett Kubbak å det varmaste!

http://hemkarahanna.blogspot.se/2011/12/upplandskubb-och-kavring.html?m=1

http://hemkarahanna.blogspot.se/2012/11/upplandskubb.html?m=1

söndag 8 december 2013

Otippad Thaivagn


Om vi går ut på vår baksida och sedan rakt in i skogen för att sedan fortsätt på inslagen riktning i tio minuter så öppnar sig skogen vid en väg och där, mitt i obygden, står en Thaivagn sedan en dryg månad tillbaka. Maten är väldigt god, ganska prisvärd och thailändskorna som arbetar där är förtjusande. 

Behöver jag säga att vi är potentiella stammisar. Det har faktiskt blivit två besök bara den gångna vecka . Och jag som inte ens visste att vi hade ett så stort behov av en närbelägen Thaivagn.

lördag 7 december 2013

Borta

Jag har inte försvunnit någonstans i Tyskland. Däremot har vårt internet försvunnit sedan en dryg vecka tillbaka. Så även vårt ärende hos Telia som abrupt avslutades efter teknikerns ofruktsamma besök i vår boning. 

Telefonsurfen är i det närmaste slutsurfad och jag är följaktligen bortkopplad ifrån den härliga bloggemenskapen, och det just i adventstid när jag ville kikat på allas mysiga förberedelser inför stundande jul.


I övrigt så njuter vi av den nykomna snön. Gossarna hann knappt med morgonbestyren innan de drog iväg till pulkabacken.


För att några timmar senare, rödkindade och glada komma in igen och värma sig med varm choklad. 

Att hacka mjölkchoklad och blanda med lite vanilj för att sedan hälla varm mjölk över är lite högtidligt och hör så väl ihop med snölekar. 
Och så smakar det nästan himmelskt!