Återbetalning

Det händer allt emellanåt att en liten gosse, vid besök i affären, kommer på att han inte har några pengar med sig då han drabbas av diverse köplustor. Ibland, beroende på situation och åtråvärt objekt, kan han få "låna" en mindre summa för att råda bot på penningaknipan. Dock ser jag sällan, för att inte säga aldrig, röken av den högt utlovade återbetalningen.

Vi var på en blomsterhandel vi två, gossen och jag, för att inhandla den bästa formen av julpynt nämligen blommor. Jag älskar julens blommor långt mer än tomtar och annat pynt, krubban förutan. Krubba, blommor, juldukar och en nytvättad trasmatta på köksgolvet det är vad jag behöver i pyntväg. Hur som helst så var vi på blomsterhandeln och sonen fann julklappen till en när och kär, han sökte i sina fickor men utan resultat. Snopet nog låg plånboken kvar därhemma i obrukbar ensamhet. Den ofrånkomliga frågan kom strax med vädjan i de blå ögonen som skymtade fram under den alldeles för långa blonda luggen. "Får jag låna mamma?" 

Och det fick han!

Lite senare på kvällen kom en studsig gosse nedför trappan, svängde snävt om kröken in till köket och langade upp en veckad femtiolapp ur en liten lortig pojknäve. "Här mamma!" Och så studsade han lika raskt och snävt iväg igen. Jag hejdade honom i hans framfart och frågade: "För vad?" Jag får väl skylla glömskan på åldern, alternativt icke upparbetade hjärnbanor då situationen var ny. 

"Jag var ju skyldig dig ju!"

Vad säger man? 

Även den pojken börjar nog bli stor och förståndig.