söndag 31 mars 2013

Lov och ursprung

Det här med lov och ledighet, det är något jag tycker om det! I synnerhet om man slapp det kiv som kan uppstå emellanåt. Men när det har lagt sig och alla börjar hitta sina lovroller, då är lov det bästa.

Att skrota omkring tillsammans, hänga ihop i soffan några läsandes några spelandes och några pillandes med telefoner. Att fika lite, äta lite mat och mycket godis. Se på The Bible ihop och diskutera den. Äta lite till och börja fundera på hur stor en släkt egentligen är, vilka räknas dit och var drar man gränsen. Vad heter de alla? Är jag mer släkt med morfars farfar än med mina sysslingar? Och så blir lösningen på en del av frågorna att post it lappar hämtas och namn skrivs ned och i ett huj har vi ett släktträd. Det telefoneras till mor- och farföräldrar för namnpåfyllning och ganska snart finner barnen sina namne och vi inser att de äldsta i vårt träd föddes på 1800-talet och så talat vi om det och hur det var. Vidare, vilka levde under världskrigen? Och så får vi återberätta de historier vi har hört som barn.

Såsom att min mormor gifte sig med min morfar som var 11 år äldre, änkeman och tvåbarnsfar. Han blev inkallad i beredskap när mormor väntade deras första barn och det föll på de hemmavarande att sköta lagården. Min moster, som då var sju-åtta år var oftast kvar inne och gjorde iordning kvällsmaten medan mormor och min morbror, fyra-fem år sisådär, gick till ladugården. Där fanns det ingen elektricitet utan gossen fick hålla lyktan medan mormor, med magen i vädret fick mjölka, mocka, fodra och sköta allt annat som behövde göras. Det var andra tider det än nu.

Men nu får vi sitta där på golvet, med våra post it lappar och tala om det och fundera på vårt gemensamma ursprung. Det är en av orsakerna till att jag gillar lov och ledigt.

Uppståndelsedag

Vilken härlig solig Uppståndelsedag det är idag!

Efter att Yngste krupit upp i min säng i morse, med en kyckling att mysa med och jag fått mysa med gossen en stund blev det frukost med äggkokning. Då detta var avklarat bar det av till kyrkan för hela familjen.

Påskdagen är en härlig och glad dag att vara i kyrkan på, även om just Yngste kan tycka det är lite länge att sitta still. De andra två klarar det dock med bravur och det gör den lille med, med lite hjälp. Efter predikan fick alla gudstjänsbesökare en varsin påsklilja och barnen fick dessutom glass.

Det blev den gula klänningen till kyrkan idag. En klänning att fira och glädjas i.

Väl hemma igen gick gossarna och valda hönor ut på Tussilagoexpedition. Dock helt utan önskat resultat. Så det var ju för väl att vi fått de där påskliljorna. Fortsätter solen att ligga på i söderslänterna om dagarna så får vi ge oss ut på en ny tur om några dagar.

Påskaftons morgon

Påskaftons morgon innefattar i detta hus Holländska påskgubbar. Det var något jag började med när Äldste var liten, kassan var skral och pynt och mat var anpassat därefter. Påskgubbarna har sedan följt med och blivit tradition, en trevlig sådan tycker jag. Dock kan viss tveksamhet om sakens trevlighet dyka upp just när klockan ringer, en och en halv timme tidigare än vad som annars hade krävts, för att degen skall hinnas sättas och jäsas. Dock försvinner tvekan mycket snabbt för jag vet ju hur mycket sönerna uppskattar dessa gubbar.

Nu är den lååååånga frukosten avslutad och bortdukad. Lammet står i ugnen och här stundar strax äggletning. Även det en tradition som gossarna ser fram emot. Oväntat?

Senare tillägg: min telefon tog ett dygn på sig att publicera detta. Så helt dagvill är jag inte, ledigheten till trots.



fredag 29 mars 2013

Påsklovsstart

Det blir till att åter blogga via telefon här, då nätet fortfarande lyser med sin frånvaro i denna boning.

I boningen har vi dock ett mycket, mycket efterlängtat PÅSKLOV!
Tänk vad skönt det är!
Vi inledde det hela igår, med att Påskäggsorientera vid stadens slott. Själva orienteringen var ingen match för gossarna som pep iväg i de tövattensvåta slänterna. Däremot var kön till målgången och prisutdelningen något utav en tålamodsprövande utmaning. Korv med tillbehör utskänktes, solen sken och ett flertal företag delade ut små presenter till barnen. Det var med andra ord ett nöjaktigt evenemang.

Väl hemma stod Påskkärringsvandring på programmet. Yngste kläddes på egen begäran ut till en, i mina ögon, bedårande liten kärring. Äldste gick med, i vanliga kläder, för att hålla sällskap och med en förhoppning om att få del av bytet.

Det finns en dam här i byn som de alltid går till, hon är något av en favorit i deras ögon. Snäll och rar och så har hon en stor härlig hund. Denna skärtorsdag hade hon ett helt påskägg färdigställt, som stod och väntande just på bröderna. Det berörde mitt hjärta.

I nästa hus hade farbrorn som bor där förlorat sin hustru ganska nyligen: "Så vi stannade och pratade en stund, han verkade behöva det." Det berörde också mitt hjärta.

Omsorg om varandra är ett bra sätt att visa på den stora kärlek som påsken verkligen handlar om, tycker jag.







onsdag 27 mars 2013

Nätbrist

Detta med vårt internet börjar bli en tjatig följetång. Nu har vi i alla fall lyckats bli av med Glocalnet men dessvärre har vi inte fått till Telia ännu som är våra nya, förhoppningsvis stabilare leverantörer.

Jag skickar med ett påskägg så länge och hoppas på snar återkomst.

måndag 25 mars 2013

Våfflans osäkra men goda recept

Det blir mycket ätbara ting idag. Men Våffeldagen kan ju inte bara gås förbi utan uppmärksamhet. Eller Vårfrudagen som det ju egentligen heter och som sedan blev Våffeldagen i folkmun. Att Ängeln Gabriels besök hos Maria skulle leda till att vi smaskar våfflor så här nio månader innan juldagen, det hade väl ingen kunnat tro för si så där 2000+ år sedan. Men gott är det! Alltihop! 
Så väl Gabriel, Jesus som våfflor. 


Dessvärre kan jag inte förmedla något exakt våffelrecept för det är lite olika ifrån gång till gång. Lika varje gång är dock att det måste vara sur grädde i smeten för att få fram rätta våffelsmaken.
Jag har ungefär 
6-7 ägg
10-12 dl vetemjöl
3 tsk bakpulver
15 dl sur grädde, mjölk, vanlig grädde i olika proportioner
2 tsk salt
Ett uns socker


Det blir en hög det. Men det mesta går åt när söner och make och grannbarn får äta så mycket de orkar. Och blir det något över så äter jag själv så gärna en kall våffla med smör och socker på till kaffet dagen efter. På så vis blir det fest den dagen också.


Bästa godiset

Vad gäller godis så har jag två laster. Det ena är kolor av särskild sort, det andra och den största lasten, är av en art att den är ytterst säsongsbetonad. Vilket jag på många vis är glad för. Jag har nu tagit omvägar förbi godishyllorna i veckor eftersom jag misstänkt att tiden är inne. Och har jag väl börjat  så har jag väldigt svårt att sluta. 

Men så var jag tvungen att ändra rutt, påskäggsinnehållet skulle nämligen inhandlas. Och där stod de gula, härliga påsarna på rad och bara väntade på mig.


Nu tänker jag njuta i några veckor av mitt absoluta favoritgodis alla kategorier. Och flera av mina telningar verkar ha samma smak som jag i denna fråga så vi hjälper Danmarks BNP ganska ordentligt på traven. Men jag får väl på det sättet gottgöra mitt tidigare omdöme om dem.


Visst ser de härliga ut?

söndag 24 mars 2013

Kura skymning i jordens timma


Det här med Earth Hour tror jag får bli en vana förekommande oftare än en gång per år. Eller så får vi väl helt enkelt kalla det för att kura skymning. Redan klockan åtta började omvandlingen Lampor släcktes och ljus tändes.


Tänder borstades och täcken bars till soffan. Boken var utvald sedan en vecka tillbaka. Och så även läsaren.


Var och en letade upp en passande plats. Alla tillsammans i ljusens sken. Alla tillsammans med full uppmärksamhet på samma sak. Tillsammans.


Maken har alltid tyckt att det är rogivande, ja, rent av sövande när jag läser högt. Vilket ofta blir problematiskt vid långa bilfärder eftersom traditionen då bjuder att jag skall just läsa högt. Nu var det dock inte det minsta problematiskt. Och uppenbarligen har tendenserna gått i arv, eller så var det det sena klockslaget som var orsaken.

Slutsatsen blev att detta var en riktig myskväll, väl värd namnet.

lördag 23 mars 2013

Allers, gästerna, hönan och desserten


Idag tänker jag göra reklam för Allers Påsknummer.
Köp det!
Det är nämligen så att de har en artikel om en mycket trevlig hönsägare. En hönsägare i min omedelbara närhet. Och jag är alltid en stolt mor åt honom men det är roligt att hans arbete, intresse och hobby röner en sådan uppmärksamhet.


Bilden är densamma som i lokaltidningens reportage men texten är lite annorlunda. Intervjun skedde denna gång på telefon.


För övrigt så håller hönsägaren på att omskola kycklingarna till ett liv i hönshuset istället för inomhus i undulatburen. De börjar nämligen bli stora och med deras tillväxt ökar deras karaktäristiska hönslukt. Vi ser nog alla fram emot värme och att alla fjäderfän ska husera i sin avsedda boning.


Det har nämligen sina sidor även utöver lukten, detta med att ha dem inomhus. Igår afton hade vi besök. En trevlig familj som vi egentligen inte känner, de är ganska nyinflyttade till samhället och hade aldrig varit här förut. Kvällen avlöpte fint. De var trevliga, vi skötte oss okej, maten smakade bra och barnen kom överens. det verkade med andra ord arta sig till en riktigt bra kväll.

Jag ställde fram en Cheesecake, fantastiskt god, med passionsfrukt, citron och vit choklad i, alla tog för sig, samtalade och vi hade det mycket trevligt.

Då var tiden inne för Äldste att ta in sina kycklingar för natten. Och naturligtvis ville de gästande barnen se kycklingarna när de passerade förbi i sin plastback. Äldste plockade upp Elvis, en kelig kyckling, och höll fram henne. Elvis lät sig lugnt klappas såväl av ivriga som försiktiga barnahänder, vred på huvudet och fick se fikabordet. På bråkdelen av en sekund, långt mycket snabbare än någon av oss hann att reagera, flaxade hon, skuttandes på kaffekoppar, glas och fat, farligt nära ljusen för att slutligen landa pladask, till allas och i synnerhet till min fasa, mitt i härligheten, mitt i Cheesecaken!

Det blev inget omtag! Det blev däremot dessert i hönshuset idag. Och risken att historien om hönan i Cheesecaken ska börja vandra runt i samhället är nog överhängande, men det får vi väl bjuda på. 
Det blev i vilket fall en minnesvärd afton.

torsdag 21 mars 2013

Förmödrar


Små påskliljor i min farmors kopparkruka på min mormors bord. 
Tänk att få minnas de härliga, kära damerna tillsammans.
De har båda betytt så mycket för mig, på sina lite olika sätt men med så mycket samma värderingar och sin överflödande kärlek.
Jag är tacksam över att jag fick ha dem så länge som jag fick. Och jag minns dem med värme, glädje och kärlek fast förvissad om att vi kommer att mötas igen. 
Att evigheten är vår tillsammans.


tisdag 19 mars 2013

Med hopp om små löv


Yngste var väldigt mån om att vi skulle plocka påskris. Han påtalade ivrigt detta behov i flera dagar. Lyckan var därför stor när vi tog sekatören och gick en lov ibland björkslyt här bak i skogen. 
Han är rolig att gå i skogen med. Inga stigar följs utan han far fram och tillbaka, upp och ned och upptäcker ohejdat.


Väl hemma satte han i fyra fjädrar i fyra kvistar, ställde dem i en vas och bar upp dem på sitt rum där de står välplacerade på hans julduk, vilken han ihärdigt hävdar inte är någon julduk blott och bart för att han fått den av min moster, och då kan det ju inte vara någon julduk.


Istället tog hans trogna bröder över ansvaret och färdigställde ett ris var.
Nu längtar vi efter små löv på kvistarna, för ute lär det dröja ännu ett tag. Där faller nämligen stora, vackra, malplacerade snöflingor.

måndag 18 mars 2013

Svagheter

Jag är ingen fantast av smågodis över lag. Och i synnerhet inte lösviktssgodis, då jag i min karriär som butiksbiträde har städat behållarna på ICA och funnit alltför mycket oaptitligt för att känna någon dragning åt detta. Nej, det är nog så att kakor och andra trevliga bakverk är det som normalt är min last. 

Men så finns det ju godis och så finns det Godis. Godis med stort G innefattar för mig, en härlig mörk chokladpralin, Anton Berghs marsinpanägg vilka jag inte ens vågar undersöka om de börjat saluföras ännu, och så är det kola!


Så där härlig, lite smörig kola, lagom seghård och tuggvänlig. Det är härliga grejer för gommen och lite farliga för midjan det. Dessa härligheter upptäckte jag först på sportlovet och nu hade de två för ett väldigt bra pris på affären. Så två råkade visst slinka med mig hem. 

söndag 17 mars 2013

Vår i finrummet

Här i huset varar vissa delar av julen nästan ända fram till påska. Visst tycker jag förskräckligt mycket om julen men jag kan inte helt och fullt skylla på det utan får lägga en del av skulden på latheten. Nu är i vilket fall hela julen borta ifrån finrummet. Julgardinerna är nedplockade, Amaryllisarnas gröna blad förpassade och all textil utbytt mot de mer våriga varianterna. Tänk vilken skillnad det gör. Det juliga finrummet och det våriga är nästan som två olika rum. Och nu är jag väldigt nöjd med det ljusa och rosa framför det röda och ombonade. Här följer en hel kavalkad av bilder, antagligen bara för att jag är så nöjd och glad över ljuset. Jag kunde helt enkelt inte gallra bort fler efter min tagning ur rummets alla vinklar och vrår.


Dörrmattan har fått komma på plats i hopp om att altandörren mycket snart skall kunna användas flitigt.


De bleka gardinerna krävde lite färg i fönstret vilket Hortensiorna fick bidra med. Jag är över hövan förtjust Hortensior ska väl erkännas!
Till sommaren ska de få pryda mitt ekfat på uteplatsen.


En väldoftande Campanula bredvid ett av mina två  loppisfynd ifrån i tisdags.


Det andra var dessa bedårande fruktknivar med tillhörande ställ, i silver. Knivarna är av tre olika sorter men fina allihop. Tänk så trevligt att ställa fram en fruktskål med dessa bredvid och sedan avnjuta frukt i långsam takt, skärandes bitar med silverkniv.


Och så en sista bild. Ifrån en annan vinkel.
Vilken dag som helst ska jag ta ned julgardinerna i köket också.

lördag 16 mars 2013

Solen vann

Idag vann solen äntligen över isen på min stol!


Fårskinn och kaffekopp åkte ut i all hast.


Så även maken. 
Han begrep sig dock inte alls på företaget. Tyckte mest att det var kallt och opraktiskt i jämförelse med att sitta i kökets lugna ombonad.


Men allt eftersom solen gjorde sitt jobb tinade även han upp. Och såg åtminstone periodvis ut som att han njöt.


Hönorna blev utsläppta de också, för att njuta av dagens härliga strålar.


Det fanns dock en stor portion tveksamhet även i den skaran. 


Fenix vände resolut och utan återvändo tillbaka till hönshuset.


Där Äldste jobbade och slet för att få rent tills kycklingarna ska flytta ut.


Yngste, han tog gårdagens övningar i repris. Idag hade min idé om prickskjutning högre popularitet. En insektsfälla, vunnen på Liseberg för många år sedan, hängandes så högt att ingen ids vare sig plocka ned den eller fylla på den, blev målet för hans ärtor.


En som var väldigt sugen på fika var Mimmi. Hon tog ett raskt skutt upp på min stolskarm för att undersöka utbudet. Hon gick dock inte så långt som vår hädangångna Blåklocka gjorde en gång när vi hade besök. Hon skuttade nämligen makalöst snabbt upp på bordet vid vår gäst, doppade huvudet i kaffekoppen, knyckte kakan där bredvid och flaxade sedan, mycket nöjd med sitt byte, iväg.


Mellan, som är särdeles svag för sin höna, såg dock till att även hon fick lite fika utan att behöva stjäla sig till det.

I övrigt har dagen innehållit utrensning av för små kläder och det blir det inga roliga bilder av så det lämnar jag därhän. 




fredag 15 mars 2013

Ett sugrörs förvandling

Tre små pojkar fick smoothie, av sin mor respektive grannfru, till mellanmål.
En liten pojke kom på att han fått sugrör, modell större, av sin allra största storebror, i julklapp.
Den lilla pojken sprang och hämtade sugrören och delade med sig till de övriga smoothieätarna.
Modern tänkte i sitt stilla sinne: "Jag undrar hur lång tid det tar innan de gör om dessa till ärtrör".
I samma sekund modern tänkte det näst sista r:et utbrast en liten pojke: "De här kan man ha till ärtrör!"
Snabbt surplade de tre små pojkarna i sig sin smoothie, och därtill även påtår.
Modern förtydligade att ärtkrig endast får utövas utomhus! 
Sedan gick hon till skafferiet och letade fram ärtorna. Fördelade en lagom mängd i tre små påsar och placerade dessa i de tre små pojkarnas respektive ammunitionsficka.
De tre små pojkarna diskade raskt sina sugrör och klädde sig halvvarmt, så varmt de hann med kan man nog säga, innan de flög ut genom dörren i fullt krig.


Moderns förslag om att skjuta prick på en burk föll väldigt platt till marken då det ju var betydligt roligare att skjuta prick på varandra. Och de enda tårar som kom var när en liten pojke föll just platt till marken dock inte på grund av en ärta utan på grund av det ytterst hala underlaget.


Tänk att två så roliga lekar som ärtkrig och slå kana ska vara så svåra att kombinera. 
Förutom den rovan hade de tre små pojkarna väldigt, väldigt roligt. 
Och så även föräldrarna som iaktog spektaklet innanför fönstrens skottsäkra trygghet.

Min plats i solen


Jag har ställt en stol i solen, mot min södervägg, i hopp om att isen på den snart ska tina. Jag vill så gärna sitta där och dricka mitt kaffe lyssnandes till fåglarnas kvitter och smältvattnets droppande. Längtandes till barmark och barfotagång.


Det hopp jag bär är så stort att jag nu lagt fram fårskinnet jag planerar att sitta på där ute. Jag har lagt det behändigt precis vid altandörren. 
Snart så är det dags, snart har nog solen vunnit över den där sista lilla isklumpen som så envist satt sig fast på min plats.

torsdag 14 mars 2013

Tant?


Jag var på besök på vårdcentralen idag. Vi har en ypperlig vårdcentral i samhället, med drop-in, djupa fönstersmygar, vackra ventilationsgaller och mycket trevlig personal. På vägen hem igen, när jag i sakta mak färdades genom byn, det är 30 km i timmen som gäller ifrån ena änden till den andra, råkade jag som av en händelse vrida på ratten åt vänster precis vid avtagsvägen till en mycket trevlig Antik- och kuriosabutik. Tänk så det kan bli.

Efter noggranna och långsamma rundturer i butiken, det tar ju ett tag innan man verkligen ser allt som finns där, fick denna lilla skönhet följa med mig hem. Jag vet att min mormor hade tyckt om den. Jag är mer tveksam till hur den mellanvarande generationen ställer sig till mitt fynd. I vilket fall är jag själv mycket nöjd och förtjust.

Glass med varm hjortronsylt


En god vaniljglass med varm hjortronsylt sitter inte fel när man är lite hängig. 
Jag tycker vi har fått vår beskärda del av vårvinterns sjuka nu och vill att hela familjen ska få möta våren helt kuranta. Erkännas måste dock att det är mysigt att var hemma tillsammans och ta hand om varandra efter bästa förmåga. Men det blir mycket för barnen att ta igen när de kommer tillbaka till skolan och det är lite jobbigt för dem. 
Men mest troligt är att glass och hjortronsylt kan hjälpa även i den situationen.