Jag var på besök på vårdcentralen idag. Vi har en ypperlig vårdcentral i samhället, med drop-in, djupa fönstersmygar, vackra ventilationsgaller och mycket trevlig personal. På vägen hem igen, när jag i sakta mak färdades genom byn, det är 30 km i timmen som gäller ifrån ena änden till den andra, råkade jag som av en händelse vrida på ratten åt vänster precis vid avtagsvägen till en mycket trevlig Antik- och kuriosabutik. Tänk så det kan bli.
Efter noggranna och långsamma rundturer i butiken, det tar ju ett tag innan man verkligen ser allt som finns där, fick denna lilla skönhet följa med mig hem. Jag vet att min mormor hade tyckt om den. Jag är mer tveksam till hur den mellanvarande generationen ställer sig till mitt fynd. I vilket fall är jag själv mycket nöjd och förtjust.
Det är underligt det där med att man helt plötsligt svänger på ratten utan att vara medveten om det. Drabbar mig också ibland när det finns loppisar och secondhandaffärer i närheten. Nu är det tydligen modernt att vara tant, så då passar väskan perfekt. Jag är i den åldern att jag inte ens behöver skaffa mig en väska för att få kalla mig tant. Bekvämt och bra. Kram
SvaraRaderaNöjd och förtjust tycker jag verkligen att du ska vara! Så himla fin!
SvaraRaderaJa, glass med hjortronsylt hjälper mot det mesta! Vilket underbart fynd! Skulle också ha varit glad! Tänk hur det kan bli, att ratten i princip styr sig själv...
SvaraRaderaKraam
Petronella