Det här med Earth Hour tror jag får bli en vana förekommande oftare än en gång per år. Eller så får vi väl helt enkelt kalla det för att kura skymning. Redan klockan åtta började omvandlingen Lampor släcktes och ljus tändes.
Tänder borstades och täcken bars till soffan. Boken var utvald sedan en vecka tillbaka. Och så även läsaren.
Var och en letade upp en passande plats. Alla tillsammans i ljusens sken. Alla tillsammans med full uppmärksamhet på samma sak. Tillsammans.
Maken har alltid tyckt att det är rogivande, ja, rent av sövande när jag läser högt. Vilket ofta blir problematiskt vid långa bilfärder eftersom traditionen då bjuder att jag skall just läsa högt. Nu var det dock inte det minsta problematiskt. Och uppenbarligen har tendenserna gått i arv, eller så var det det sena klockslaget som var orsaken.
Slutsatsen blev att detta var en riktig myskväll, väl värd namnet.
Så fint det ser ut!
SvaraRaderaKanske att du skulle ha slagit dig på hypnotisöryrket? Du får dem verkligen att slappna av:)
Så trivsamt ni fick det och så fint att göra Earth hour till en så speciell och liksom utvald stund:)
SvaraRaderaJag har sett dig i så många kommentatorsfält hos bloggar jag själv följer nu, att det var dags att göra slag i saken och göra ett besök hos dig. Och det är jag glad för, för din blogg tycks vara lika trivsam som dess namn :)
Önskar dig och de dina en fin vecka,
Frida
Å vad mysigt, det ska jag införa här hemma också tror jag.
SvaraRaderaHoppas du får en bra start på veckan.
Kram
Vilken härlig kväll! Tror det var rätt som läste...annars hade det blivit tyst ;)
SvaraRaderaTillsammans är härligt att vara.
Sv- Vi tog bilen ner till Kista. Jasså ni bor i närheten där? Var ni också på mässan?
Det är sällan jag flyger inom landet, tycker inte om att flyga...
Får höra av oss nästa gång då ;)
Kram Sussi på Stolpås
Åh så mysigt ni haft det!
SvaraRaderaTillsammans när tillsammans är som bäst <3
Mysigare än så kan man knappast ha det. Låter som en alldeles ypperlig tradition att införa.
SvaraRaderaNär jag läser ditt inlägg tänker jag på hur tekniken både kan föra oss samman, men också hålla oss isär. Ibland behöver vi umgås utan teknikens hjälp, i skenen av stearinljus och i ett mänskligt tempo.
Kram!