Jag har ställt en stol i solen, mot min södervägg, i hopp om att isen på den snart ska tina. Jag vill så gärna sitta där och dricka mitt kaffe lyssnandes till fåglarnas kvitter och smältvattnets droppande. Längtandes till barmark och barfotagång.
Det hopp jag bär är så stort att jag nu lagt fram fårskinnet jag planerar att sitta på där ute. Jag har lagt det behändigt precis vid altandörren.
Snart så är det dags, snart har nog solen vunnit över den där sista lilla isklumpen som så envist satt sig fast på min plats.
Så det är där du sitter och myser.
SvaraRaderaSolen är stark, den brukar vinna över isen till sist. Och det ser inte ut att vara långt kvar vid din härliga uteplats.
SvaraRaderaDet är ju så fantastiskt skönt att hitta en solig vägg att luta sig mot, en vindstilla plats. Det gjorde vi i går, och det slutade med att Peter satt i t-shirt och mössa, så varmt blev det :-)