onsdag 30 april 2014

Mmmmmellanmål



Valborg innebär halvdag på jobbet. Det innebär åka hem och njuta lunchen i familjens gemenskap. Det innebär även en väldigt sen lunch då hemfärd, barnhämtning, barnpussning och mattillredning sker efter den normala lunchtiden. Och först därefter kan maten ätas. 

Det visade sig att det blev många mellanmål på vägen från jobbet till den ugnsstekta falukorven. Står det en nybakad surdegslimpa på bänken som blir så goda mackor av, med smör på, så är det svårt att låta bli när magen knorrar. Likaså den kalla Falafeln med magisk yoghurtsås. Och i så lämpliga små munsbitar också!


Det kan hända att det blir mycket falukorv till de övriga idag.

måndag 28 april 2014

Älskade 75

Det här med att vi båda numer jobbar vardera 75% är så förunderligt härligt. Det har ju varit så i några månader nu och jag kan slås av hur stor skillnad en så pass liten förändring faktiskt gör.

Som idag när jag lämnade jobbet så for jag och handlade. Väl hemma kommer maken ut och möter mig för att bära in matkassar. Vi kånkade och bar, vi, inte bara jag, han packade upp och jag fick en enorm vitsippebukett av Mellan och Yngste som de hade plockat tillsammans med sin far efter skolan. En kopp kaffe inmundigades i lugn och ro på altanen medan de sommarvarma vindarna smekte huden och blommorna beundrades.


Om man jämför med hur det var när bara jag jobbade 75% så är det en vidunderlig skillnad. Även att det också var bra. Men att lämna jobbet prick tre för att undvika försenad hämtning, hämta Yngste, sedan fara och handla med trött gosse, därefter hem och äta mellanmål och läsa läxor och så laga mat är mycket ruschigare än att ha det som nu. Trots att det absolut fanns tid och utrymme för gemenskap och mysiga stunder då, så finns det så mycket mer nu. Och jag älskar det! 

Jag älskar att ha tid tillsammans. Att inte behöva passa ihop exakt allt på millimetern, att om något inte går enligt plan så gör det inte så mycket för vi hinner ändå. Att det inte alltid är jag som lagar maten och att det då uppstår ett slags vacuum av tid som jag kan fylla efter behov. Att barnen har två förhållandevis pigga föräldrar.

Som UnderbaraClara skrev för ett tag sedan, tid kan köpas för pengar då man avstår pengar för mer tid. Det var klokt sagt tycker jag.

söndag 27 april 2014

Ljuva, lena helg

En sådan skön helg detta är! Tänk slikt aprilväder är jag vansinnigt förtjust i. Kortbyxeväder! Och där till inga speciella planer för helgen. Jag tycker den känns så mycket längre då


när man kan ta timmarna och dagarna lite som de kommer.


Och kommer gör även kycklingarna. De kläcks i princip utan uppehåll. Hela tiden är det något ägg som är på väg att spricka upp och släppa ut ett nytt litet liv till världen. Barnen har kilat fram och tillbaka till hönshusen för att beskåda miraklen. 

Beträffande barn så har det sovit sådana både här och där och vi har grillat med föräldrarna när de kom för att hämta. Förkokt högrev, det var inte att leka med kan jag lova. Umgåtts längre än vi tänkt. Skrattat och pratat insvepta i filtar i vårnattens ljus och gamman.


Dagens Gudstjänst besöktes av Frälsningsarmén och Vasa Band. De i vår kyrka ovanliga jazzarrangemangen fick mig att njuta och kroppens takt att gunga med.


Och så har eftermiddagen innehållit ännu mer härligt väder. Så härligt att det faktiskt kändes överkomligt både med räkningar och deklaration. I vart fall i skön harmoni med iskall rabarbersaft.


torsdag 24 april 2014

Dunbollar

   

Vi har antingen en fördröjd påsk,


eller en utdragen


alternativt bara vår


Men hönshuset börjar så smått fyllas på med de allra mest bedårande små dunbollar.

tisdag 22 april 2014

Ren och skär kärlek

För mina Facebookvänner blir detta inlägg lite av en upprepning men det var så vackert att jag inte kan låta bli att berätta det här också.

Idag när jag hämtade Yngste vid skolan kom han knatande med sin väska och en lärare. Vi pratade en stund och så kom ytterligare en lärare för att byta några ord. Yngste och lärare 1 gick iväg mot parkeringen och strax därefter kom gossen skuttandes tillbaka med en kvist ifrån det blommande Japanska körsbärsträdet.

Jag blev lätt förskräckt. Skolan är inte så många år och därmed är dess växter inte särskilt stora ännu så även en liten kvist gör skillnad. Han överräckte sin gåva och bedyrade att han fått lov.

Och så var det. Han hade frågat sin fröken om han fick plocka en kvist. Den kloka läraren avspisade honom inte utan frågade varför han ville plocka. För att min mamma tycker så mycket om blommande träd och jag vill ge en kvist till henne, blev svaret.

Han fick som sagt lov och mitt hjärta smälte av kärleksbetygelsen. Jag fick ha de vackra blommorna i håret på vägen hem, på banken och på ICA och jag bar dem stolt. Väl hemma kom kvisten i vas och vatten och nu hoppas jag att den kommer att stå sig riktigt länge.

Min lilla unge, så till bredden fylld av allt.

måndag 21 april 2014

Bakverksfixering

Det kan vara så att jag har en fixering. Jag har i varje fall börjat misstänka det. Misstankarna grundar sig i ett återkommande och inte helt normalt beteende. 

Så här är det, Mellan ska byta skola till hösten och vi var där på besök för ett tag sedan. Rektorn gick igenom både det ena och det andra och både sonen och hans föräldrar lyssnade uppmärksamt samt ställde intelligenta frågor ända till dess samtalet kom in på idrotten. Dessa lektioner utövas en bit bort och till och från dem är enda gången sjätteklassarna får lämna skolområdet. Medan rektorn fortsatte tala om idrottens upplägg hade modern helt tappat fokus. Istället för att fortsätta lyssna på inslaget sätt satt jag mycket förnöjd och tänkte på 



En krämbulle!!! 

Det är nämligen som så att på den vägen, mellan skolan och idrotten, passerar sonen ett konditori och tänk så bra när han annars inte får lämna skolområdet, då kan han ju köpa sig en krämbulle på väg ifrån idrotten. Min son som inte ens tycker om sötsaker!

Det var första signalen på att jag nog har en fixering. Den andra kom i söndsgs. Ungefär halvvägs in i Gudstjänsten, som var både bra och lättlyssnad, kommer jag på mig själv med att sitta och drömma om 


Resterna av Påskaftonens tårta! 

Återigen var mina tankar helt uppslukade av ett bakverk och jag fick tvinga tillbaka koncentrationen dit där den borde vara.

Då jag nu har insett mina brister tog jag itu med dem ifrån motsatt håll redan på morgonen denna dag. Min kära vän och jag bestämde träff direkt efter frukost i Stadsträdgården för en härlig promenad längs med ån i solen. Därefter styrde vi stadigt stegen mot ett konditori för att råda bot på begären direkt.


Inmundigandet av en Napoleonbakelse på tidig förmiddag har fått mig att fokusera rätt hela återstoden av dagen så nu har jag kanske hittat lösningen. Helt enkelt att ge efter. Vi får väl se hur det går med det nu när vardagen åter sätter in.

söndag 20 april 2014

Påskdag


Idag har vi firat att Jesus uppstod ifrån det döda!

Flaggan hissades och vi for till kyrkan på en mycket glad och barnvänlig Gudstjänst. Att sedan inmundiga kyrkkaffet i solen med goda vänner gjorde inte det hela sämre precis.


Solen har vi fortsatt att njuta av hela eftermiddagen. Och framåt aftonen fick även vi till lite färgade ägg. Något Yngste hett längtat efter hela påskhelgen.


Äggrullning skedde med det första ägget


Och kapplöpning med det andra. Därefter orkade vi inte äta fler hur färgglada och inbjudande de än månde vara.





fredag 18 april 2014

Sent om sider


Här har pysslats kycklingar i olika versioner.


Vi fick en lite sen start på grund av min frånvaro.


Men även fjädrar har satts upp både ute och inne.


Och en liten påskkärring sysselsatte hönorna


innan dess hon drog iväg för att önska grannskapet Glad Påsk, dela ut kort


och få en hel del godis i utbyte att fylla sin kaffekokare med.

onsdag 16 april 2014

Malteser



En hink med Malteser fick familjen när jag återvände ifrån min jobbresa på Malta. Det tyckte jag var passande.

onsdag 2 april 2014

Med altandörren på glänt

Sol som flödar in och fyller hela huset i vacker samklang med de glad pojkröster som nyss förtjusnade över att altandörren fick stå öppen, att gränsen mellan inne och ute mjuknade, över att dörrmattan vid denna dörr åter var på plats.


En tyllgardin som fladdrar i vinden, fångar solen, leker i solen. En pojke som plötsligt bara står där, mellan inne och ute, med den varma frågan: 
Kan vi få glass?


Så sitter vi ute på fårskinnfällarna mot den varma husväggen och slicka på vårens första glassar.

Med altandörren på glänt.

tisdag 1 april 2014

Startskott

Jag har ju skrivit om vårt slitna badrum på nedervåningen ett flertal gånger. Det har länge funnits en tanke på att renovera det, litegrann i alla fall. Och när vi byggde om köket integrerades tvättstugans yta i kökets och tvättmaskin och torkskåp flyttades in i badrummet. Vi ställde dem i duschen för att det skulle vara så besvärligt att bara ha en dusch att vi snart skulle göra något åt det. Så besvärligt att vi inte vande oss. Det var för tre år sedan.

Kranen har droppat ett tag, men man vänjer sig även vid det. Handfatet har varit spräckt sedan långt tillbaka men bara sprickorna är ordentligt rena så funkar det med.

Men så i morse tappade jag en flaska i handfatet och strax därefter gjorde maken sammalunda med en burk. En stund senare såg vi att det gått en flisa ifrån kanten som nu lite retsamt låg där i handfatets botten. Vi ojjade oss en stund och lämnade så hemmet, var och en åt sitt håll.


Men nu verkade det som att själva badrummet fått nog, alternativt att det var just den där lilla flisan som ditintills hållit ihop alltsammans, för när vi kom hem låg en stor bit av handfatet på golvet.

Jag antar att det var startskottet på vår badrumsrenovering för som läget är nu blir man blöt om fötterna oavsett vilken annan kroppsdel man ämnar tvaga. Och det vet jag med bestämdhet för jag har testat. 

Detta tror jag inte att vi vänjer oss vid även om vi håller återstoden av handfatet skinande rent. Men man vet ju aldrig.