Älskade 75

Det här med att vi båda numer jobbar vardera 75% är så förunderligt härligt. Det har ju varit så i några månader nu och jag kan slås av hur stor skillnad en så pass liten förändring faktiskt gör.

Som idag när jag lämnade jobbet så for jag och handlade. Väl hemma kommer maken ut och möter mig för att bära in matkassar. Vi kånkade och bar, vi, inte bara jag, han packade upp och jag fick en enorm vitsippebukett av Mellan och Yngste som de hade plockat tillsammans med sin far efter skolan. En kopp kaffe inmundigades i lugn och ro på altanen medan de sommarvarma vindarna smekte huden och blommorna beundrades.

Om man jämför med hur det var när bara jag jobbade 75% så är det en vidunderlig skillnad. Även att det också var bra. Men att lämna jobbet prick tre för att undvika försenad hämtning, hämta Yngste, sedan fara och handla med trött gosse, därefter hem och äta mellanmål och läsa läxor och så laga mat är mycket ruschigare än att ha det som nu. Trots att det absolut fanns tid och utrymme för gemenskap och mysiga stunder då, så finns det så mycket mer nu. Och jag älskar det! 

Jag älskar att ha tid tillsammans. Att inte behöva passa ihop exakt allt på millimetern, att om något inte går enligt plan så gör det inte så mycket för vi hinner ändå. Att det inte alltid är jag som lagar maten och att det då uppstår ett slags vacuum av tid som jag kan fylla efter behov. Att barnen har två förhållandevis pigga föräldrar.

Som UnderbaraClara skrev för ett tag sedan, tid kan köpas för pengar då man avstår pengar för mer tid. Det var klokt sagt tycker jag.