Pettas

På grund av ihärdigt konferensande så ligger jag lite efter vad gäller bloggandet. Jag har ju ännu inte berättat var jag var i lördags.

Vi var på Pettas, i Geta på Åland!

Och det var precis hur mysigt som helst! 

Naturligtvis stod det en getabock mitt bland alla borden och den blev Yngstes absoluta favoritplats under dagen.

Vi blev så väl emottagna och omhändertagna av underbara Karin och Uffe och vi trivdes och njöt i fulla drag.

Lite speciellt var det att få se bloggens motiv på riktigt i all dess glans. 

Och Karin kändes det som att jag känt länge, och det har jag ju också även att detta var första gången vi fick mötas på riktigt.

De bakverk Karin gör är himmelskt goda. 

Och jag fick till familjens glädje med mig recept hem.

Karin och Uffe har en härlig trädgård och vart man än vrider huvudet så finns där något som fångar blicken. Något man måste gå lite närmare för att se vad det är. Något som får igång fantasin lite grann och kanske rycker lite i smilbanden.

Vackra blickfång.

Och roligheter.

Jag hade berättat för pojkarna om ekorrarna och de andra djuren som får mat året om hos Pettas och när vi som bäst satt och fikade tjoade gossarna till. Då pilade två korrar genom trädkronorna, dock allt för snabbt för att jag skulle hinna fånga dem på bild.

Alldeles oavsett hur länge en mamma kan sitta och njuta på ett underbart café med härliga människor så finns där en bortre gräns för åttaåringar. Således fick vi göra ett litet avbrott och besöka en badplats.

För att därefter återvända igen.

Denne snygging gick och spankulerade ibland blommor och blader 

Och när han spankulerat klart tog han en vilopaus. 

För det är sådant som känns helt okej att göra i Pettas hägn.

Tack underbara Karin och Uffe för en alldeles härlig dag i ert paradis!

Och tack för bullarna!

De satt fint på båtresan hem.

Innovativt

När man är på konferens med ca 10 000 besökare och allt sköts av volontärer varav många är unga, då kan det hända att det beställda wienerbrödet serveras med grädde och en gaffel att inmundiga bakverket med.

Älskade ungar

Nu är de åter hos oss, två av de älskade syskonbarnen. Det är allt sommarlycka att få skratta, busa, tävla, leka och kivas lite grann med inte bara syskon utan även med kusiner. 

När vi bad aftonbön i kör denna sena kväll blev mitt hjärta så ömt att jag var tvungen att föreviga ögonblicket med blixt och allt. 

Älskade ungar!

Mer glasveranda

Nu är jag mer än lovligt sugen på att få till vår glasveranda!

I så här trevlig miljö sitter vi och dricker kaffe, övar knopar och bara bligar ut i största allmänhet.

Och visst är det både vackert och rogivande. 

Och knopar lärde de sig!

Åland

Vi är på Enighetens gästhem på Åland!

Och har det hur mysigt som helst.

Och lite utflykter tar vi oss för.

Och lite läsning njuter vi av att hinna med.

Och lite bad ägnar sig vissa av oss åt medan vi andra behåller jackorna på och stannar på stranden.

Och vi bor på ett mysigt vindsrum utan bekvämligheter men med oerhört mycket charm och trubadurerna spelar för oss denna afton.

Och på lördag ska jag få besöka min kära bloggvänner Pettas, http://pettasblogg.blogspot.se , och det gläder jag mig åt!

Kalas

I lördags firade vi denne fine gosse för att han nu förgyllt våra liv i hela sexton år.

Själva kalaset förlades till Bagarstugans trädgård för är det nu som så att vi precis upptäckt hur denna juvel skall hanteras så är det ju klart att 

Gästerna skall förplägnas med pizza. Menyn bestod av tre alternativ med gossens olika namn som pizzanamn.

Mellan agerade kypare och tog upp beställningar samt levererade de färdiga. Själv fattade jag posto i köket i trevligt sällskap med A.

Men även jag hann att umgås och ha trevligt.

Trots sin nu höga ålder blev jubilaren hissad. Dock inte sexton gånger. Han fick nöja sig med tre.

Då solen alltid kommer på Äldstes födelsedagskalas så kunde vi njuta av den och spela krocket.

Både stora som små hittade på något att förnöja sig med innan det var dags för tårta.

Till de smås fasa hade vi inga tårtljus! Men ett värmeljus fick hoppa in och rädda situationen. 

Mormors jordgubbstårta behövde dock ingen vare sig räddning eller förstärkning. Den var i vanlig ordning fantastisk.

Då en av mina mostrar skulle fara hemåt fick hon med sig en vävstol, jag äger ju numer fem stycken och en av dem kan ju få glädjen att bli använd tänkte vi.

Lite meck och gemensamma ansträngningar så kom den in i bilen.

Nu är ha infirad i sitt sjuttonde år, pojken min!

Jordkällare

Nu börjar vår jordkällare så smått att fyllas på. Det är så förunderligt roligt att ha detta utrymme. Och önskar man komma och handla så går det utmärkt. Ägg, honung, ketchup, barbecuesås, saft och marmelad är vad som står till buds just nu.

Tjalla la la la la la la, han är sexton år idag

Då var Äldstes sextonde födelsedag till ända! 

Som mödrar i alla tider gjort har jag försjunkit i tankar om hur snabbt tiden glider förbi.

Gossen blev i vanlig ordning väckt med skönsång. Ett ljus på brickan i form av ett ägg som Yngste tillverkat och tema matlagning på presenterna.

Om dagen startas med en rejäl räksmörgås så står man sig en bra bit in på dagen. Om man inte är sexton vill säga.

Kalasandet spar vi till på lördag men mormor och morfar var här idag då den slungade honungen nu skulle hällas på burkar. Det är allt ett kletigt göra det där.

Vi har även haft gästarbetare ifrån Småland i form av min moster och morbror. De åkte på att klistra etiketter på diverse flaskor och burkar. Ett riktigt pillgöra.

Lite har vi dock kalasat. Tårtfika och aftongrill samt mer skönsång för att ära jubilaren. 

Vår älskade förstfödde, som artar sig så bra trots att han drabbades av unga och lite dumma föräldrar. Men vi har nog artat oss lite vi med, med åren.

Ett litet inklämt kök

Bristen i vårt hus är kökets storlek. 

Det var som så att när det byggdes då tillagades maten i ett separat kokhus på gården. Därav fanns inget inplanerat utrymme för kök här inne. När någon senare kom på att det inte var så där värst jättedumt att kunna anrätta måltiderna inomhus så fann man på att klämma in köket i en liten vinkel mellan den äldre och den yngre delen av huset. 

Lite så där på en egen nivå med några trappsteg upp här och några trappsteg ned där.

Hur som helst så kan jag de flesta gånger förlåta köket på grund av den underbara vedspisen och skafferiet där intill.

Men så ibland, så som idag, när en tämligen stor mängd jordgubbar skall tas om hand samtidigt som fläder med mera står och pockar på uppmärksamhet. När mamman står där och hojtar obegripliga saker som hygienzoner åt make och barn och höns absolut inte äga tillträde till köket och det står saker både högt och lågt och diskhon är aningens för liten för att enkelt diska de stora kärlen.

Då, just i de stunderna, då vore ett större kök att önska.

Men, men, man kan inte få allt! 

Och jag har ju fått så mycket.

Dock kan man ju drömma och planera.

Jag menar inte behöver man en gigantisk jätteinnerhall precis bredvid det pyttelilla köket. Det torde ju räcka med en jättehall, eller kanske till och med bara en hall och så kunde det där överblivna utrymmet införlivas med köket istället. 

Kanske, någon gång i framtiden...

Men nog går mitt nuvarande kök också bra att göra godsaker i.

Resultatet blev Jordgubbs- och Rabarbermarmelad med vanilj samt Jordgubbssaft.

Båda är provsmakade och till belåtenhet.

Nu ska här sovas för det gjorde jag då inte denna natt för sexton år sedan.

Då låg jag nämligen på förlossningen.

Jordgubbstraditioner

Sedan Yngste och jag för många år sedan var ensamma hemma en vecka och då uppfyllde sonens två önskningar, att sova i hängmattan och att plocka jordgubbar, har det senare blivit en årlig tradition.

Bara han och jag.

Och i dag var det dags.

Vi for till Ulva Kvarn som vi alltid gör. Först så laddade vi med lunch och glass vid själva kvarnen och därefter begav vi oss till självplocket. 

Det är ett härligt självplock där barn välkomnas och plockare får äta så mycket som önskas medan hinkar och kärl fylls på. 

Och äter gör vi.

Det är nog inget lätt år att vara jordgubbsodlare i år. Först så kallt att knappt något var moget till midsommar. Sedan några riktigt varma dagar då allt mognade samtidigt. Och så regn igen.

Nu var det otroligt många bär men dessvärre var nog hälften i väldigt dåligt skick så priserna var sänkta för att locka så många skördare som möjligt medan tid var.

Somliga blev så trötta av allt plockande och ätande att när jag kikade längs med raden, eftersom det varit tyst därifrån en ovanligt lång stund, så stack det bara upp ett par knän ovanför hinkens kant. Gossen hade helt sonika lagt sig ned mellan raderna, på ett bärrikt ställe, och där låg han och filosoferade medan han mumsade i sig den ena gubben efter den andra.

Han hämtade sig dock och dagens resultat landande på 17,5 kg vilket vi båda var nöjda med.

Resten av familjen blev också nöjda, för slutklämmen på vår tradition är att det blir jordgubbar med socker och gräddmjölk, stekt korv och smörgås till kvällsmat. Och under den kvällsmaten får alla äta precis så mycket jordgubbar som var och en vill och förmår.

Och de vill och förmår en hel del.

Dock blev det en del kvar även till marmelad och saft så att vi har något till vintern också.