Pettas

På grund av ihärdigt konferensande så ligger jag lite efter vad gäller bloggandet. Jag har ju ännu inte berättat var jag var i lördags.

Vi var på Pettas, i Geta på Åland!

Och det var precis hur mysigt som helst! 

Naturligtvis stod det en getabock mitt bland alla borden och den blev Yngstes absoluta favoritplats under dagen.

Vi blev så väl emottagna och omhändertagna av underbara Karin och Uffe och vi trivdes och njöt i fulla drag.

Lite speciellt var det att få se bloggens motiv på riktigt i all dess glans. 

Och Karin kändes det som att jag känt länge, och det har jag ju också även att detta var första gången vi fick mötas på riktigt.

De bakverk Karin gör är himmelskt goda. 

Och jag fick till familjens glädje med mig recept hem.

Karin och Uffe har en härlig trädgård och vart man än vrider huvudet så finns där något som fångar blicken. Något man måste gå lite närmare för att se vad det är. Något som får igång fantasin lite grann och kanske rycker lite i smilbanden.

Vackra blickfång.

Och roligheter.

Jag hade berättat för pojkarna om ekorrarna och de andra djuren som får mat året om hos Pettas och när vi som bäst satt och fikade tjoade gossarna till. Då pilade två korrar genom trädkronorna, dock allt för snabbt för att jag skulle hinna fånga dem på bild.

Alldeles oavsett hur länge en mamma kan sitta och njuta på ett underbart café med härliga människor så finns där en bortre gräns för åttaåringar. Således fick vi göra ett litet avbrott och besöka en badplats.

För att därefter återvända igen.

Denne snygging gick och spankulerade ibland blommor och blader 

Och när han spankulerat klart tog han en vilopaus. 

För det är sådant som känns helt okej att göra i Pettas hägn.

Tack underbara Karin och Uffe för en alldeles härlig dag i ert paradis!

Och tack för bullarna!

De satt fint på båtresan hem.

Älskade ungar

Nu är de åter hos oss, två av de älskade syskonbarnen. Det är allt sommarlycka att få skratta, busa, tävla, leka och kivas lite grann med inte bara syskon utan även med kusiner. 

När vi bad aftonbön i kör denna sena kväll blev mitt hjärta så ömt att jag var tvungen att föreviga ögonblicket med blixt och allt. 

Älskade ungar!

Kalas

I lördags firade vi denne fine gosse för att han nu förgyllt våra liv i hela sexton år.

Själva kalaset förlades till Bagarstugans trädgård för är det nu som så att vi precis upptäckt hur denna juvel skall hanteras så är det ju klart att 

Gästerna skall förplägnas med pizza. Menyn bestod av tre alternativ med gossens olika namn som pizzanamn.

Mellan agerade kypare och tog upp beställningar samt levererade de färdiga. Själv fattade jag posto i köket i trevligt sällskap med A.

Men även jag hann att umgås och ha trevligt.

Trots sin nu höga ålder blev jubilaren hissad. Dock inte sexton gånger. Han fick nöja sig med tre.

Då solen alltid kommer på Äldstes födelsedagskalas så kunde vi njuta av den och spela krocket.

Både stora som små hittade på något att förnöja sig med innan det var dags för tårta.

Till de smås fasa hade vi inga tårtljus! Men ett värmeljus fick hoppa in och rädda situationen. 

Mormors jordgubbstårta behövde dock ingen vare sig räddning eller förstärkning. Den var i vanlig ordning fantastisk.

Då en av mina mostrar skulle fara hemåt fick hon med sig en vävstol, jag äger ju numer fem stycken och en av dem kan ju få glädjen att bli använd tänkte vi.

Lite meck och gemensamma ansträngningar så kom den in i bilen.

Nu är ha infirad i sitt sjuttonde år, pojken min!

Ett litet inklämt kök

Bristen i vårt hus är kökets storlek. 

Det var som så att när det byggdes då tillagades maten i ett separat kokhus på gården. Därav fanns inget inplanerat utrymme för kök här inne. När någon senare kom på att det inte var så där värst jättedumt att kunna anrätta måltiderna inomhus så fann man på att klämma in köket i en liten vinkel mellan den äldre och den yngre delen av huset. 

Lite så där på en egen nivå med några trappsteg upp här och några trappsteg ned där.

Hur som helst så kan jag de flesta gånger förlåta köket på grund av den underbara vedspisen och skafferiet där intill.

Men så ibland, så som idag, när en tämligen stor mängd jordgubbar skall tas om hand samtidigt som fläder med mera står och pockar på uppmärksamhet. När mamman står där och hojtar obegripliga saker som hygienzoner åt make och barn och höns absolut inte äga tillträde till köket och det står saker både högt och lågt och diskhon är aningens för liten för att enkelt diska de stora kärlen.

Då, just i de stunderna, då vore ett större kök att önska.

Men, men, man kan inte få allt! 

Och jag har ju fått så mycket.

Dock kan man ju drömma och planera.

Jag menar inte behöver man en gigantisk jätteinnerhall precis bredvid det pyttelilla köket. Det torde ju räcka med en jättehall, eller kanske till och med bara en hall och så kunde det där överblivna utrymmet införlivas med köket istället. 

Kanske, någon gång i framtiden...

Men nog går mitt nuvarande kök också bra att göra godsaker i.

Resultatet blev Jordgubbs- och Rabarbermarmelad med vanilj samt Jordgubbssaft.

Båda är provsmakade och till belåtenhet.

Nu ska här sovas för det gjorde jag då inte denna natt för sexton år sedan.

Då låg jag nämligen på förlossningen.

Tunnbröd

Jag vill bara utbrista att jag älskar sommaren!

Det gör mig inte så mycket att värmen är lite si och så med för jag njuter av att alla är hemma och går och skrotar med sina projekt. En renoverar gjutjärnssoffor, en bygger hönshus, en klipper gräset och så vidare. 

Vi grejar var för sig, 

tillsammans.

Och idag fick jag åter nöjet att dra igång min stora bakugn. Klockan åtta var jag uppe och tände för här skulle bakas tunnbröd veckans första dag. 

Kära vänner hörde av sig här om dagen och undrade om vi inte kunde göra just detta. Jag som aldrig bakat tunnbröd, i Småland är det mer hålkaka och limpa med råg i som gäller, nappade och åtog mig eldansvaret.

Vi brände de första och gjorde knäckebröd av några.

Men därefter gick det galant.

Mitt i hettan kom maken upp och serverade kaffe och nygjord flädersaft. Det var fantastiskt gott till nybakt tunnbröd med rejält med smör på kan jag lova. Barn och vuxna åt alla sådana mängder att vi blev en aning fundersamma om det skulle bli något över.

Det fanns dock ingen anledning till oro då vardera familj fick varsin rejäl hög, härliga tunnbröd att stoppa i frysen.

Hönsen fick sin ranson de också, 

de brända bröden.

Jag inser att jag får allt svårare att hyra ut vår lilla bagarstuga ju mer jag använder den.

Vi struntar i duschen

Vi struntar i duschen efter kvällens målarpass

Och far till skogssjön istället.

Promenerar över hygget på stigen mellan vajande gräsvippor och spirande hallonplantor.

Sjön är liten och vattnet är varmt så länge tårna inte kommer allt för långt ned i djupet. Vi simmar tvärs över, dyker och leker, undersöker  utan framgång hur långa stjälkarna är på de vita näckrosorna som ännu står i knopp. Vi badar länge och ordentligt, nästan all färg försvinner ifrån ben och armar, tillräckligt mycket för att det ska vara helt okej. 

Det är ju sommarlov.

Jag har nattlinnet med mig och står där i skogsbrynet på barrig mark och byter om ifrån baddräkten, kryper sen in i min ickesmickrande men ack så sköna jumpsuit och slår mig ned på en stenhäll. Njuter av stillhet och skratt i en underbar, kvillrande, slingrande kombination.

Och så traskar vi tillbaka i nattens ljus medan vi talar om att klockan tolv dessa nätter är mer att se som sen kväll än natt och då borde logiskt sett klockan tolv, tolv timmar senare, vara att se som sen morgon. 

(Jag börjar förstå vad de var ute efter för ännu är jag ensam vaken i detta hem.)

Men sovit gott har jag gjort då det inte finns bättre sömnhjälp än en nattlig simtur efter en varm dag. Kroppen blir så härligt tempererad och avslappnad och så hade jag ju bara att borsta tänderna och krypa till kojs vid hemkomsten.

Ljuva sömnlösa sommarnatt

Sommarnatten är ljusare än vilken höstdag som helst och fönstren står på vid gavel.

Myggboxning verkar vara nattens sport och gör att jag inte kan sova men säng delar jag med ett sovsnusande spöke, alternativt en kåldolme. Min älskling har tagit paus i myggboxningen och helt och hållet virat in sig i sitt lakan.

Själv behöver jag mer syre och går ut.

Slår mig ned på bron och blickar bort genom vår allé. 

Den synen gör mig andäktig, dag som natt.

Jag dricker äppelmust och lyssnar på duvornas kuttrande bak i skogen. 

Undras när de sover? 

Inte klockan tre en julinatt i alla fall.

Jag går, med bara fötter, en sväng.

Njuter av att känna gräset.

Riktigt njuter av det.

Blomsterna doftar som bäst på natten. 

Vad kan det bero på tros? 

På dagarna plockar jag fläder för glatta livet. Jag vill ju hinna ta om hand detta goda. Och i synnerhet nu när jag har så många flaskor att fylla.

Dessa blomsterklasar skall skördas imorgon, för då står denna vägg i tur att bli målad.

Jag går här i trädgården och låter tankarna glida fram.

Inget som stressar, inget som pockar.

Bara jag, duvorna och min trädgård.

Och tänk här ute störs jag inte av myggen.

Jag plockar upp en handduk, ett litet spår av någon som haft roligt, och förundras över rosornas olikhet och skönhet.

Jag är helt betagen av dem.

Och de finns lite här och där, ganska överallt.

Duvornas kutter får sällskap av mer drillande fågelsång. 

Vi blir nog fler som ägnar oss åt myggjakt inom det närmaste kan jag tro, nu när småfåglarna börjat vakna och skall ge sina små frukost.

Jag stannar och drar in doften en extra gång innan jag bestämmer mig för att åter gå in och försöka sova några ytterligare timmar.

På vägen rör jag lite i flädersaften som står och drar, funderar över om den skall hällas på flaska imorgon eller nästa dag. Och jag tror att jag kokar en burk marmelad på citronerna som ligger där och gonar sig, kanske imorgon, eller nästa dag. Den som lever får se.

Jag kanske ska anmäla mig till byns marknad för närproducerat.

Det gör jag nog imorgon i alla fall.

Åter i sovrummet stänger jag försiktigt våra vackra gamla fönster. 

Boxas med de myggor som muckar.

Och kikar på den skönsovande vid min sida som nu lite smått kommit fram ur sin kokong av utedoftande lakansväv.

Kommer John Blund så är han välkommen.

Om han uteblir så har jag det allt bra gott ändå här i mitt ljusa nattläger där solens strålar nu börjar skina in genom sovrummets tredje fönster.

Morgonen randas.

Morgonen på makens sista arbetsdag innan semestern.