onsdag 30 januari 2013

Livlighet

Damen vi köpte de första hönorna av skickade med oss många råd och i synnerhet ett när hon fick höra att det var en gosse som skulle rå om dem.
- Tala om för honom att hönor dör. Även om man tar aldrig så bra hand om dem, så dör de. Av massor av olika anledningar. Förbered honom på det.

Vi studsade till lite på uttalandet men tyckte att vi förklarade läget väl för sonen. Smärtsamt nog så har vi fått erfara sanningen i hennes ord, alltför många gånger. Men nu är det ju även så att liv och död är tätt förbundna. Blåklockas död följdes av fem små kycklingars födelse.


Fem små duniga nystan, fyra svarta och en gul, som är väldigt svårfotograferade då de inte står still många bråkdelar av en sekund, i följd.


Dessa kycklingar är de första där både modern och fadern ingår i Äldstes multikultiflock. Tuppen är kläckt ur ett inbytt ägg och har således varit kyckling här i huset. Lite av fadersstolthet över detta återfinns även hos Äldste, stolt både över kycklingar och tupp.


Och visst är de bedårande. Även på bild med suddiga konturer.

tisdag 29 januari 2013

Korvtorn

Idag blev det snabbvarianten av Ugnstekt falukorv, Korvtorn.
Det som behövs är:
1 Falukorv
3 Lökar, gärna både röd och gul
Olivolja
Oregano
Senap
1 Zuccini
5-7 Tomater
Riven ost
Grillspett

Smörj en ugnsfast form
Skiva löken och lägg i formen
Strö över oregano
Skiva korv, tomater och zuccini
Bred senap på en korvskiva, stick i grillspettet
På med zuccini, tomat, korvskiva med senap, zuccini och tomat
Strö ost över hela härligheten och gratinera i 200 grader i ca 10 minuter

Servera med potatismos.

Smidigt och lite roligt med mat på höjden.

måndag 28 januari 2013

Ansträngning

Om mamman måste jobba lite längre än vanligt och en storebror då tar bussen till samhället för att med buss hämta hem sin lillebror, trots att storebror inte är riktigt frisk. Då är man i allra högsta grad värd att få pizza till middag, enligt önskemål, tycker jag.


söndag 27 januari 2013

Blåklocka

När sönerna kom hem igen idag, framåt eftermiddagen, pilade Äldste raka vägen till hönshuset och återvände med tårar i ögonen. Blåklocka har varit hängig i några dagar och nu är var hon död. Låg där fridfullt, stilla i ett hörn under värmelampan, som om hon sov. 

Det är alltid sorgligt när en höna dör. Vi får sörja, tala med varandra om livet och döden och gråta, kramas och minnas. I just detta fall så har vi väldigt mycket att minnas och mycket att sakna. Blåklocka var nämligen Äldstes roligaste och mest påhittiga höna.



Hon var ytterst förtjust i att rymma och duktig på det var hon också. Hon var väldigt social och snäll, så pass att hon fick besöka både skola och dagis. Blåklocka var inte bara mästare på att bryta sig ut hon var även mästare på att bryta sig in.

Detta och många andra roliga anekdoter kommer att leva kvar. Så även fotspåren på våra lister som hon satte dit i hopp om att bli klappad av målaren.

Vintern är en hård årstid för hönor och pojkar.

lördag 26 januari 2013

Lätt

Har just lämnat mina älskade söner hos farmor och farfar på grund av att i afton ska jag ut och äta middag med ett gäng damer som tillika är mina grannar. Eftersom vi ska äta gott ikväll och då frukosten var tämligen bastant hade jag i sinnet att jag skulle få i mig något lätt här emellan. Matlagarlusten tenderar dessutom inte att vara helt på topp när jag är ensam.

Vad händer?


Jo, här sitter jag med den överblivna nyponsoppan ifrån morgonen, ordentligt värmd och kompletterad med glass och mandelbiskvier.

Lätt? 
Ja, på det viset att det var väldigt liten ansträngning att få fram födan. Men nej, kalorimässigt.
Ja,ja, jag ska äta gott i afton trots allt.

Frukost i snön

När vi är gräsänka och faderslösa här i huset har det utvecklats en tradition att vissa saker skall ske på särskilda sätt. Jag tror att det bottnar i det år då vi levde i detta tillstånd den mesta av tiden och sedan har det bara fortsatt på samma vis. Under det året hade vi inte heller någon TV så filmer avnjöts i föräldrasängen genom datorns skärm. Så alltså också igår kväll. Med resultat att en efter en knoppade in och slutligen sov vi alla i en enda tilltrasslad, mysig hög.

Traditionen bjuder även att det skall ske små äventyr. 


Vi planerade således in en frukost i det fria. Nyponsoppa och äggmackor stod på menyn. Då höstens nyponskörd inte blev särskilt imponerande och därmed är slut sedan länge, blev jag så nöjd när jag hittade torkade nyponskal i affären. De fungerade precis lika bra att koka efter mormors nyponsoppsrecept som smakade härligt ute i snön. 



Det är allt lite mysigt att kliva rakt ur sängen, hoppa i underställ och vinterkläder och ge sig ut i skogen för att leta upp det bästa frukoststället. Lite trötta men väldigt villiga till påhitt. Fyra rådjur stötte vi på, på ganska nära håll. Tack och lov höll sig vildsvinen på avstånd i alla fall. Dem såg vi dock sju av här om kvällen, ifrån bilen.


Gårkvällens film var Lejonkungen. Gissa vad dagens lek var!


Jag fick äran att sitta på Yngstes egenhändigt tovade sittunderlag. Av spåren i snön kan man dock se att det inte riktigt är avpassat till just min bakdels storlek. Men vackert är det och varmt för de delar det täcker.

onsdag 23 januari 2013

Hallprydnad

Vår hall är prydd av 


Ett Print ifrån Knaada


Och en plåtskylt ifrån Portugal.
Båda med fiffiga texter, passande för vår familj och vår boning tycker jag. Det är därför de får pryda vår hall och för att skapa ett och annat leende. 



måndag 21 januari 2013

Åsikter och födelsedag


Jag är av den åsikten att man borde få ledigt när man fyller år och även när en familjemedlem gör så. Vi har födelsedagsbarn i huset denna vinterdag, fadern fyller. Och för att hinna göra finfrukost, sjunga, fira och äta innan alla ska iväg var klockan nödgad att ringa redan 05:30. Men, men, nu är det som det är med ledighet och fira det vill vi ju naturligtvis göra ordentligt ändå, och mysa i sängen allihop efteråt så 05:30 var det dags.

Sedan har dagen rullat på och nu på aftonen var svärföräldrarna här och firade sin son. Mysigt och trevligt men bättre om vi hade varit lediga! Vi har ju lyckats pricka in så att alla sönerna fyller år på lov, vi får helt enkelt njuta av att fira dem hela dagar och nöja oss med att fira morgon och kväll för oss vuxna.

Nu när jag ändå är igång och tycker en massa saker så kan jag ju tycka något om rosen här ovanför.
Jag, Äldste och Mellan var till köpcentrat i Gränby igår eftermiddag för att inhandla en del till denna dag. Vi avslutade på Kvantum och när jag skulle betala bad jag Äldste att gå ut i förbutiken och köpa en röd ros med en kvist. Mellan och jag köade och betalade och när vi kommer ut till förbutiken stod Äldste fortfarande i kö efter den enda kund som blev expedierad av de tre biträdena. En jobbade och de två andra pratade, fnittrade och lyfte lite då och då på en till synes tom hink. Jag frågade Äldste om det varit många i kö. Det hade det inte. Det var endast den kunden som nu fick hjälp som hade varit där hela tiden. 

Då vi stått där en god stund, så pass länge att frysvarorna började tina, fick jag ögonkontakt med en utav de hinklyftande biträdena där bakom. Och jag får lov att erkänna att min blick nog mer var mer att likna vid en blängning. Jag har nämligen väldigt svårt för uppenbart ointresse ifrån människor med serviceyrken då just service faktiskt ingår i deras jobb och då jag själv arbetat inom flera olika sådana yrken och vet att det går att vara trevlig, faktiskt i de flesta lägen samt att det blir så mycket roligare att vara trevlig och hjälpa sina kunder.

Vid min blick kom en av dem dock fram, efter att ha fumlat en stund med den helt tomma hinken som hon slutligen placerade på en bänk. Jag tittade menande på Äldstes nacke, förtydligade med en liten nick och gick därifrån.

Hör och häpna men han fick hjälp. 
En röd ros med en kvist blev det till slut.
Och den fick pryda pappas frukostbricka i morse.

söndag 20 januari 2013

Bad och Bok

Det händer inte så ofta att jag känner mig ha behov av att göra något för mig själv, alldeles ensam. Jag trivs helt enkelt bäst i sällskap med mina kära. Och när jag är själv är jag oftast på väg till eller ifrån någon av dem, i bilen. Men igår dök en obetvinglig lust att ta ett bad, alldeles ensam, upp. 


En massa ljus


Riktigt hett vatten


En klyfta av badäpplet, jag fick av maken i julas, vilket både luktade gott och var bra för huden.


Och slutligen en bra bok.
Valet föll på Joyce Carol Oates En fager mö, en ovanligt kort bok för att vara Oates men likväl lika mångbottnad, intressant, oförutsägbar och fängslande som de flesta av hennes andra verk. Tack vare att den inte har fler sidor hann jag läsa två tredjedelar innan vattnet blev kallt.
En underbar stund i livet!

lördag 19 januari 2013

Lyxlunch

Det var kalasmat idag till lumch, det var vi alla rörande överens om.
Jag serverade Hängekorv med vit sås, potatis, lingonsylt och broccoli.


Det är lite lyxigt att plocka fram egenhändigt stoppad korv och i synnerhet när den uppskattas av familjens alla medlemmar. Även om Yngstes tallrik såg ut så här:


Men korven tycker han om!

Nattlig dejt

Yngste har sovit i vår säng de senaste nätterna, de nätter han varit sjuk. Och då jag inte har sovit så bra eftersom han rosslat och jag vakat blev resultatet att både han och jag knoppade in vid halv niotiden igår kväll. Jag fullt påklädd med smink på och linser i. Det blir nog så när gossen slutar rossla och moderna slappnar av.

Efter tolvtiden någon gång hörde jag någonstans i fjärran att maken och Äldste kom hem efter att den förstnämnde hämtat hem den sistnämnde ifrån ungdomsmötet inne i stan. För att inte väcka oss sömntutor smög maken upp och la sig i Yngstes säng.

Jag vaknade till lite mer och kände hur tomt det var. Att jag längtade efter honom som brukar vara här. Dessutom knorrade magen ganska ordentligt. Min slutsats blev att det enda raka var att bjuda in till en nattlig dejt. 

Skriftlig inbjudan gick iväg vi SMS, om en träff vid köksbordet, levande ljus och en nattmacka.
Jag fick ganska snabbt ett jakande svar. Och strax satt vi där, två ruggugglor, en nyvaken med smink i stora delar av ansiktet och håret på ända och en trött och lite frusen. 


Men det var allt lite romantiskt där, mitt i vardagsköket, mitt i natten med ljusen tända och trevligt sällskap.


fredag 18 januari 2013

Förlust med knorr

Det var en mycket, mycket moloken Äldste som kom hem denna dag.
Han hade missbedömt tiden i skolan. Insett att idrottslektionen strax började, lite för sent, och inte hunnit vägen om skåpet för att låsa in telefonen.
Istället lösta han det med att trycka telefonen långt ned i väskan, under kläderna, och gick på lektion.

När han kom tillbaka var kläderna urrivna och telefonen borta.
Telefonen! Den efterlängtade, som han kämpat så hårt med att få ordning på läxorna för, för att ens få önska sig.
Telefonen som var den enda julklapp han fick av sina föräldrar gångna jul.
Och nu var den borta!


Ett hårt slag är det att inse att världen inte är pålitlig.

Men det är ordning på gossen ändå. Han visste var alla nummer och siffror fanns vilket gjorde stöldanmälan och spärrning mycket enklare.
Efter lite kramar och prat om att det kan vara bra att veta hur man går tillväga när sådant här händer, mådde han lite bättre. Men sörjer sin förlust och sin godtrogenhet, det gör han.

En lite lycklig knorr på det hela är dock att vid inköpet ingick det tre månaders produktförsäkring, vilket jag antagligen inte hade tecknat annars. Så det visade sig att han får en ny telefon mot en självrisk på 750 riksdaler. 

Vi ska bara lyckas fylla i alla rutor rätt först. 
En utmaning i sig.

torsdag 17 januari 2013

Dagvill och mysig

När man har sovit mer eller mindre hela dagen, vaknat ibland för medicin, tittat lite på film och somnat mitt i den. Då är det lätt förvirrande att vakna i mörkret förvissad om att det är morgon och att man antagligen haft strumpor på sig i två dygn. För det är så det känns fast det är kväll och fortfarande samma dag som när strumporna togs på.


Och om man bestämmer sig för att kliva upp klockan sex på kvällen, då är det så skönt att ha en kökssoffa att vila ut på, efter ansträngningen. Och kommer det då även en mycket efterlängtad storebror hem och han kryper ned bredvid för att mysa. Då är allt livet riktigt bra trots att dagvillheten inte riktigt vill ge med sig.


Ligger man så kvar när storebror har gått för att göra annat, så kan det hända att en mysvillig far kommer hem. Då är dock soffan plötsligt för smal för att ligga bredvid varandra. 
Men det går ju, som tur är, att lösa.

onsdag 16 januari 2013

Hönsig

Jag är lite hönsig just nu.
Min lilla pojk rosslar när han andas. Antagligen inget konstigt, det vet jag. Med huvudet.
Men inte helt med hjärtat.

Det är snart ett år sedan vi var så förskräckligt nära att förlora honom. Och det startade med en vanlig förkylning.

Han ligger i min säng nu, och sover, och jag ligger bredvid och tänker att allt blir bra. Han är bara förkyld. 
Försöker lugna mig själv. 

Och jag vet, med huvudet, att jag bara är hönsig.

Feber och Det enda smakliga

Om man är liten och vaknar mitt i natten med feber är det inte så lätt att somna om. Och är man en mamma som försöker hjälpa sonen att må bättre och att just somna om, och faktiskt lyckas med det efter några timmar, är det helt plötsligt omöjligt för mamman att somna om, fyra avsnitt av Vetandets värld till trots.

Resultatet av detta är att den följande dagen blir en VAB-dag av det lugnare slaget. En dag med högläsning, film, mys och lite, lite pyssel, mer orkade vi inte med.

Skönt och trevligt på väldigt många vis men när det var dags för lunch knorrade Yngstes mage men det fanns inget förslag som kändes lockade för den lille sjuklingen, inget som kändes aptitligt. Och ändå vi försökte med många, många förslag. Men så kom han på det alldeles själv.

Jordgubbskräm!
Det kunde han tänka sig att äta, kanske.



I frysen ute i förrådet fanns det till vår glädje jordgubbar, fyllda med sol och sommar.


De hamnade i grytan ihop med socker, vatten och så småningom potatismjöl. 


Hela tre portioner försvann ned i den lilla magen. 
Och de större magarna blev inte direkt besvikna av det mellanmål de blev serverade vid hemkomsten.

tisdag 15 januari 2013

Misstag

Ni som ännu inte testat, vill jag å det bestämdaste avråda ifrån att använda hårets värmeskydd som ersättning för sminkborttagningsmedel, hur lika än flaskorna känns för de ingnodda, kisande ögonen. Det gör nämligen ont! Och inte fungerar det speciellt bra heller!

måndag 14 januari 2013

Vemod i Raggsockstofflor


De här underbart mysiga Raggsockstofflorna hasar jag runt i nuförtiden.
Jag fick dem av min allra käraste syster när hon var här, och hon och min ljuvliga systerdotter har likadana. Jag tänker på dem när jag kör ner fötterna i allt det där ulliga, funderar på om de har sina på och tänker att vi har en fin gemenskap alla milen till trots. Och så tänker jag att Tänk om de bodde här, på samma gata, då skulle jag ta mina Raggsockstofflor i handen när det blivit kväll och traska över till henne, så att vi kunde mysa ihop. 
Det skulle jag verkligen tycka om!


söndag 13 januari 2013

Medikamenter

Vi är inte helt kuranta här i huset idag. Lite feber, lite hosta, en massa snor...
Och värst däran är maken. Nu är det så att han oftast är väldigt tålig och han blir ganska sällan sjuk. Medan jag gnäller betydligt oftare. Då är det han som pysslar om mig och kommer med frukost och kaffe på sängen, värmer vetekudden och spolar upp bad. Så nu tänkte jag att det var min tur att pyssla om honom lite i hans ynklighet. 

De flesta medikamenter höll på att sina här så efter frukosten begav ja mig ut på expedition. Yngste ville absolut på söndagsskola, sina hängiga föräldrar till trots, så jag körde in honom till staden och överlämnade honom i mormoderns trygga vård för att sedan bege mig till ett apotek. 

Men det visade sig vara så att i staden öppnar inte apoteken särskilt tidigt på söndagar. Lätt modlös satt jag där i bilen utanför det tredje besökta och stängda apoteket och övervägde mina alternativ. Att sitta i den kalla bilen i en timme och bara vänta kändes inte det minsta lockande då kudden bredvid maken å andra sidan lockade något alldeles förskräckligt. Så jag tog en chansning och lämnade staden för vårt lilla samhälle. Och tänk, oväntat och bra, där välkomnade apoteket mig med öppna dörrar!

Jag fick tag på allt jag behövde, trots att det är ett väldigt litet apotek, och så var det bara att fara hemåt, duka upp härligheterna på en bricka och servera.


Jag har även kompletterat med kaffe, mat och pussar vid senare tillfällen.

Domherrar



Vi har några stammisar vid vårt fågelbord som troget återkommer varje år. Dels en tjock liten Koltrast som bor i vår jättegran precis granne med fågelbordet. Smidigt och behändigt på alla vis. Jag tror knappt jag sett honom flyga mer än två meter i taget under vinterhalvåren de år han bott här.

Men så har vi Domherrarna, två herrar och en dam, (de är troligen centerpartister) och dessa har inte dykt upp ännu denna vinter. Vi har ivrigt spanat efter dem, pratat om  dem och funderat var de kan hålla hus. Och så imorse, till frukost så var de där, herrarna åtminstone. Det blev ett väldigt ståhej. Om de hade anat hur efterlängtade de var så hade de nog kommit tidigare.


lördag 12 januari 2013

Fika och Hallongrottor


Det är en härlig förmån att ha vänner att bjuda över på fika en lördag eftermiddag. Två fina familjer så sammantaget var vi sex vuxna och nio fikande barn samt en bebis. För att få rum fick vi lov att duka två bord, ett för de stora och ett för de små. Jag tror faktiskt att ingen hade något att invända emot den uppdelningen.

Juligt har vi det fortfarande så det förslår. Jag är inte på långt när trött på det röda ännu och mina amaryllisar ståtar ju så vackert ännu så de får allt bli kvar ett tag till.

Dock har julkakorna börjat sina så på allmän begäran gjorde jag Skurna chokladkakor, en stående och snabbgjord favorit. Yngste önskade dock väldigt hett och med stort eftertryck Hallongrottor. Det var nämligen jättelänge sedan just dessa funnits representerade i frysen, faktiskt ända sedan i november och då det är hans absoluta favoritkaka så var detta nästan outhärdligt länge. 

Nu var det dock så att i hela huset fanns inte den minsta gnutta hallonsylt att uppbåda. Det fanns hallon men modern var inte alltför hugad på att sylta just denna dag. En försiktig liten fråga om vi kunde testa Drottningsylt i grottorna fick mot förmoden ett jakande svar. Utifrån det så var det alltså bara att sätta igång.


Min fina födelsedagsburk har successivt tömts på sina pepparkakor och sedan några dagar gapat tom där på bänken. Men det rådde vi alltså bot på idag. Nu står den där, pryder sin plats och låter oss se dess lockande innehåll av Drottninggrottor. Den var helt fylld på förmiddagen men det är den inte längre...

Önskas receptet på dessa godingar så kommer det här:

Hallongrottor
(Många, receptet går bra att halvera)
500 g smör
3 dl socker
2 dl marzanpulver
3 tsk bakpulver
9 dl vetemjöl
hallonsylt

Blanda de torra ingredienserna
Rör smör och socker smidigt
Tillsätt det torra och blanda till en jämn smet
Ställ ut formar på en plåt
Ta en klutt smet, rulla till en boll och platt ut till en skål som placeras centrerat i formen, tryck till i mitten
Lägg i rikligt med sylt i "skålen"
Grädda i ca 20 minuter i 180 grader i ugnens mitt

fredag 11 januari 2013

Ylvis



Jag och min familj har helt och hållet fallit för detta norska brödrapar, Ylvis. Här i huset visas klipp upp, lika stolt som om de var målet i en skattjakt och det är en lycka att hitta något de andra ännu inte har sett. En uppgift som blir allt svårare kan jag lova.

Jag vill dock gärna dela med mig av några klipp, utifall att ni har missat dem.

Miniatyrbild
Hissen

När de driver med nyklippta

Miniatyrbild

eller "hyllar" Jan Egeland

Wokad Cajunlax

Jag slog till och gjorde matlista sista dagen på julledigheten. Sedan for jag och jobbade, hämtade barnen, lämnade de två äldsta i stallet, tog med mig Yngste till affären tillsammans med min jättelånga inköpslista. Det går väl att sammanfatta så här: 
Inte det smartaste jag har gjort!

När vi slutligen kom hem, efter att ha hämtat de andra två, och burit in alla kassarna var krafterna helt och totalt slut! Att packa upp all mat kändes näst intill oöverstigligt. Tack och lov hade Yngste, tjatat om Wienerbröd och då han skött sig över förväntan i butiken hade jag gått hans önskning till mötes. Dessa små godingar blev nu vår räddning. Vi kokade kaffe och satte oss helt enkelt och fikade riktigt ordentligt innan vi tog itu med kassar och matlagning.

En av rätterna som stod på min lista var Wokad Cajunlax. Receptet är ett ViktVäktarrecept då jag tänkte att det dels kan vara bra som motvikt till gräddiga köttbullar och annan härlig julmat men främst för att det är så gott, och den tänker jag dela med mig av här och nu:

Wokad Cajunlax
ca 6 port

1,5 dl Oystersås
1,5 krm chilipeppar
4 krossad vitlöksklyftor
1 kg laxfilé

Blanda såsen
Skär laxen i mindre bitar och blanda i
Låt stå och marinera minst en timme men gärna längre
Jag rörde ihop det hela kvällen innan vi skulle äta det


3 röda paprikor
20 färska champinjoner
10 salladslökar
olja
1 fiskbuljongtärning
4 dl fraiche
salt och peppar

Skär grönsakerna i önskad storlek
Hetta upp olja i en panna
Woka några minuter
Salta och peppra
Ta sedan ur grönsakerna
Hetta upp pannan igen
Woka laxen försiktigt några minuter
Tillsätt buljong, fraiche och grönsaker
Smaka av med salt och peppar
Låt puttra tills laxen är färdig
Servera med nudlar eller ris


torsdag 10 januari 2013

Gratulationskort


Varje namnsdag och födelsedag sedan jag var liten, även de jag själv glömt bort, har det kommit gratulationskort ifrån min moster i Småland. Om man betänker att jag är ganska många år nu och att jag har mer än ett namn som inte ens sammanfaller med min födelsedag så blir det många kort. Och väldigt mycket omtanke.

Att gå till brevlådan en sådan dag och finna att moster redan för några dagar sedan tänkte på att jag denna dag har namnsdag, att hon köpt kort, skrivit några rader och postat för att det punktligt skall nå mig på rätt dag, det är fint.
Tack moster! 

tisdag 8 januari 2013

Follett, Guillou och Otsuka


Av en händelse blev det så att jag under julen läste tre böcker vars handlingar utspelar sig ungefär samtidigt men ur olika perspektiv, Mellankrigstiden samt under Andra världskriget.

Den första och mest efterlängtade var Ken Folletts Världens Vinter, fortsättningen på Giganternas fall som maken och jag läste för två år sedan. Ända sedan dess har vi längtat oerhört efter fortsättningen, faktiskt så mycket att när vi la julklapparna under granen fanns där två misstänkt lika paket. Vi tittade på varandra, log och förstod, överraskningsmomentet var borta men inte glädjen. På detta vis kunde vi ju njuta samtidigt av vår läsupplevelse.

Follett tar på ett intelligent och detaljerat sätt, utan att vara det minsta tråkig eller långrandig, med sig läsaren på en resa under nittonhundratalet utifrån en samling människor varav flera var unga diplomater vid seklets början och på så vis korsade varandras vägar. I denna bok får vi även följa utvalda ättlingar till dessa. På så vis ges en inblick i händelseförloppen i olika delar av världen och hur de hänger ihop, sammanvävt med intressanta personporträtt och fängslande handling. Kort sagt är den underbar och mycket läsvärd.

När Folletts bok till min förtrytelse tog slut, sina 860 sidor till trots, allt för snabbt var det dags för Jan Guillous Dandy. Även denna utspelar sig under Mellankrigsåren och Andra världskriget, men huvudsak i England. Även denna är en fortsättning av en annan, Brobyggarna, som var en härlig bok. Dessvärre kan inte Dandy få samma genmäle, åtminstone inte ifrån mig. Den gav mest en bild av en samling människor som rör sig i Bloomsburygruppen utan att förklara gruppens intentioner mer än att de är intresserade av konsten, det sköna samt att de är mer eller mindre missnöjda med sin frivola livsstil vilken de trots allt håller fast vid. 

Huvudkaraktärerna är platta och väcker inga särskilda sympatier. Mina historiekunskaper ökade inte något nämnvärt till skillnad ifrån efter Brobyggarna. För mig framstår det som ett underligt val att spegla denna händelserika och intressanta tid på ett så oengagerat vis. I synnerhet förundras jag över att Guillou inte presterar bättre, det är olikt honom. Men jag sätter mitt hopp till den tredje delen och hoppas att den ska bli lika bra som den första.

Den tredje bok jag läst är Vi kom över havet av Julie Otsuka. En smal bok båda vad gäller antalet sidor, 180, och handlingen, då den helt utgår ifrån japanska postorderbrudar vilka lämnade allt för okända män i USA, utvandrade japaner, i mellankrigstiden. Hur de kämpade sina kamper för att hitta ett liv. Hur det nya livet för vissa blev för mycket medan andra anpassade sig. Hur kriget kom och förde med sig att de alla var potentiella spioner och hur deras nya land tog itu med det. 

Smal, men så rik, och så vacker. Den är vacker på utsidan och på insidan och i sättet den är skriven på, nästan poetisk. En helt igenom annorlunda läsupplevelse som jag varmt rekommenderar.

söndag 6 januari 2013

Monopol


Mellan fick ett monopol i födelsedagspresent som plockades fram nu i afton. Fadern och de två äldsta spelar för fullt och deras underbara skratt njuter jag av som ackompanjemang till min bok.

Tänk att jullov har en ände, jag tycker dylika ljuvligheter borde vara för alltid.

Syster

Min allra käraste syster med familj lämnade i morse vår region för västkusten. Det har tagit mig hela dagen att komma över detta och jag vet inte om jag helt och fullt gjort det ännu.


Jag får helt enkelt leva på minnen, titta på kort och nöja mig med att tala med henne i telefon tills nästa gång vi ses.


Äldste, mor och syster har inte så lite bus i sig till mans.


Fika på Leos lekland medan barnen springer av sig en del energi.


Vilket är en enkel uppgift på detta ställe.


Både för barn


Och för mostrar.