Jullovsmogon

En av jullovets fröjder är att vakna och ha möjligheten att ligga och dra sig. Att maken kommer med en kopp nykokt kaffe. Att ligga och prata och läsa tidningen och prata ytterligare och svara på frågor i Quizkampen. Efter ett tag så kommer det en gosse och kryper ned under täcket till oss, och så en till och har vi tur kommer även en tredje. Sedan ligger vi där, i den överfulla sängen med de kära sönerna på armarna, snusande i deras hår, samtalandes om livets stort och smått ända tills någon blir så hungrig att det behovet väger tyngre än mysbehovet. Vid det laget tumlar vi ur sängen lite huller om buller och börjar diskutera huruvida det är mest lämpat med frukost eller lunch vid den slagna timmen, som oftast slutar det med att var och en tar det man vill ha alldeles oavsett vad klockan visar.

Det är sköna jullovsdagar det!

Igår morse, när vi låg så och trillade i sängen frågade jag pojkarna vad de tyckte om min nya klänning.

- Fin!

-Bra!

Var svar jag fick. Jag dristade mig då att fråga vilken av klänningarna deras svar gällde, varpå en av dem yrt tittade upp och sa:

-Vet inte, vilken är ny?

Det blev den svarta för kvällen, med rött läppstift och lite apning framför kameran som maken lurade mig till.