Medikamenter

Vi är inte helt kuranta här i huset idag. Lite feber, lite hosta, en massa snor...

Och värst däran är maken. Nu är det så att han oftast är väldigt tålig och han blir ganska sällan sjuk. Medan jag gnäller betydligt oftare. Då är det han som pysslar om mig och kommer med frukost och kaffe på sängen, värmer vetekudden och spolar upp bad. Så nu tänkte jag att det var min tur att pyssla om honom lite i hans ynklighet. 

De flesta medikamenter höll på att sina här så efter frukosten begav ja mig ut på expedition. Yngste ville absolut på söndagsskola, sina hängiga föräldrar till trots, så jag körde in honom till staden och överlämnade honom i mormoderns trygga vård för att sedan bege mig till ett apotek. 

Men det visade sig vara så att i staden öppnar inte apoteken särskilt tidigt på söndagar. Lätt modlös satt jag där i bilen utanför det tredje besökta och stängda apoteket och övervägde mina alternativ. Att sitta i den kalla bilen i en timme och bara vänta kändes inte det minsta lockande då kudden bredvid maken å andra sidan lockade något alldeles förskräckligt. Så jag tog en chansning och lämnade staden för vårt lilla samhälle. Och tänk, oväntat och bra, där välkomnade apoteket mig med öppna dörrar!

Jag fick tag på allt jag behövde, trots att det är ett väldigt litet apotek, och så var det bara att fara hemåt, duka upp härligheterna på en bricka och servera.

Jag har även kompletterat med kaffe, mat och pussar vid senare tillfällen.