Follett, Guillou och Otsuka

Av en händelse blev det så att jag under julen läste tre böcker vars handlingar utspelar sig ungefär samtidigt men ur olika perspektiv, Mellankrigstiden samt under Andra världskriget.

Den första och mest efterlängtade var Ken Folletts Världens Vinter, fortsättningen på Giganternas fall som maken och jag läste för två år sedan. Ända sedan dess har vi längtat oerhört efter fortsättningen, faktiskt så mycket att när vi la julklapparna under granen fanns där två misstänkt lika paket. Vi tittade på varandra, log och förstod, överraskningsmomentet var borta men inte glädjen. På detta vis kunde vi ju njuta samtidigt av vår läsupplevelse.

Follett tar på ett intelligent och detaljerat sätt, utan att vara det minsta tråkig eller långrandig, med sig läsaren på en resa under nittonhundratalet utifrån en samling människor varav flera var unga diplomater vid seklets början och på så vis korsade varandras vägar. I denna bok får vi även följa utvalda ättlingar till dessa. På så vis ges en inblick i händelseförloppen i olika delar av världen och hur de hänger ihop, sammanvävt med intressanta personporträtt och fängslande handling. Kort sagt är den underbar och mycket läsvärd.

När Folletts bok till min förtrytelse tog slut, sina 860 sidor till trots, allt för snabbt var det dags för Jan Guillous Dandy. Även denna utspelar sig under Mellankrigsåren och Andra världskriget, men huvudsak i England. Även denna är en fortsättning av en annan, Brobyggarna, som var en härlig bok. Dessvärre kan inte Dandy få samma genmäle, åtminstone inte ifrån mig. Den gav mest en bild av en samling människor som rör sig i Bloomsburygruppen utan att förklara gruppens intentioner mer än att de är intresserade av konsten, det sköna samt att de är mer eller mindre missnöjda med sin frivola livsstil vilken de trots allt håller fast vid. 

Huvudkaraktärerna är platta och väcker inga särskilda sympatier. Mina historiekunskaper ökade inte något nämnvärt till skillnad ifrån efter Brobyggarna. För mig framstår det som ett underligt val att spegla denna händelserika och intressanta tid på ett så oengagerat vis. I synnerhet förundras jag över att Guillou inte presterar bättre, det är olikt honom. Men jag sätter mitt hopp till den tredje delen och hoppas att den ska bli lika bra som den första.

Den tredje bok jag läst är Vi kom över havet av Julie Otsuka. En smal bok båda vad gäller antalet sidor, 180, och handlingen, då den helt utgår ifrån japanska postorderbrudar vilka lämnade allt för okända män i USA, utvandrade japaner, i mellankrigstiden. Hur de kämpade sina kamper för att hitta ett liv. Hur det nya livet för vissa blev för mycket medan andra anpassade sig. Hur kriget kom och förde med sig att de alla var potentiella spioner och hur deras nya land tog itu med det. 

Smal, men så rik, och så vacker. Den är vacker på utsidan och på insidan och i sättet den är skriven på, nästan poetisk. En helt igenom annorlunda läsupplevelse som jag varmt rekommenderar.