Jag är lite hönsig just nu.
Min lilla pojk rosslar när han andas. Antagligen inget konstigt, det vet jag. Med huvudet.
Men inte helt med hjärtat.
Det är snart ett år sedan vi var så förskräckligt nära att förlora honom. Och det startade med en vanlig förkylning.
Han ligger i min säng nu, och sover, och jag ligger bredvid och tänker att allt blir bra. Han är bara förkyld.
Försöker lugna mig själv.
Och jag vet, med huvudet, att jag bara är hönsig.
Låter mysigt och gosigt att ligga bredvid! Bra att du vet någonstans att det är lite "hönsigt" att oroa sig. Men samtidigt är det verkligen fullt förståligt!
SvaraRaderaKryapådig-kram till sonen och kram till dig!
Helen
Tack!
RaderaFörstår precis hur du känner, eftersom jag varit i en liknande situation när mina barn var små. Känsla och förnuft är aldrig riktigt på samma våglängd då. Kryapådig-hälsning till sonen och en stor tröstekram till dig.
SvaraRaderaTack fina du!
RaderaDe är ens allra ömmaste punkt.
Åhh, herreguud så hemskt! Visste jag inte! Det är alltid bättre att ta det säkra före det osäkra och såklart har du all rätt att vara lite "hönsig". Du älskar ju honom och bryr dig om honom mest i hela världen! Hoppas han kryar på sig!
SvaraRaderaKraam
Peronella
Ja, det var en pärs! Men det gick tack och lov bra.
RaderaNi får krya på er... det försöker vi också med...
SvaraRaderaTack! Och detsamma!
Radera