tisdag 31 juli 2012

Fjällen

Vi färdas norrut, morfar, Mellan och jag, mot Jämtlandstriangeln för några dagar av storslagen natur, vandring och gemenskap. Det är vi i släkten som är hugade på denna slags äventyr, än så länge, men vi hoppas att vi blir fler.

Nattstopp gjorde vi vid Storsjöns södra spets med en utsikt så vacker att det nästan gjorde ont. Det var bra att slå upp det nyinförskaffade tältet i lugn och ro, nu kan vi ju. Och regntätt är det, åtminstone om alla fönster är stängda.

Nu är vi dock framme vid Storulvåns fjällstation och äventyret kan börja!

måndag 30 juli 2012

Födelsedag och förstärkt potatissallad

Då vi var bortresta på Äldstes födelsedag hade vi "vuxenkalaset" igår på eftermiddagen. Gossarna brukar fritt få välja vad som skall serveras på deras tillställningar och denna gång stod rostbiff och potatissallad på menyn. Kladdig potatissallad! Inte någon ljummen med vinägrett. Det var viktigt.

Vanligen gör jag en sådan på begäran men då tiden var knapp fick det bli en liten genväg denna gång. Jag köpte några burkar potatissallad på affären och förstärkte dem. Förstärkningen bestod i senap, Bostongurka, purjolök, syltlök, många tärnade syrliga äpplen och kokt kall potatis. När detta är iblandat kan det åtminstone ge illusionen av att den hemgjord och i vilket fall så blir den mycket godare.

Tårtan var i vanlig ordning mormors underbara jordgubbstårta. Något annat kan Äldste inte tänka sig när vi firar hans födelsedagar och det är inte så underligt.

fredag 27 juli 2012

Trasmattan

Jag har lagt på en alldeles ny trasmatta på mitt nyskurade köksgolv. Det är en speciell känsla, nästan lite högtidlig, att sätta fötterna på den otrampade och strukturfulla mattan. En känsla som jag egentligen förknippar med julaftons morgon, då det som oftast var en splitter ny matta i min barndoms julstädade och pyntade kök

Denna mattas färger stämde dock så dåligt med julfärger och så bra med mitt köks färger att den fick komma fram mitt i sommaren. Och känslan är lika god, att gå med de bara fötterna på den och njuta av en ny matta.

Trasmattor är mina absoluta favoritmattor, fulla av historia, fingerfärdighet, konstnärsskap, kärlek och återanvändning. De gör mig glad!

onsdag 25 juli 2012

Jag kan själv!

Idag sprang maken runt på festivalområdet och letade efter Yngste. Klockan närmade sig tre, den tid då barnmötet börjar, barnmötet som Yngste så gärna vill gå på, och nu var han borta någonstans bland alla människor.

Maken kom till Lunchtältet, där jag som bäst bespisade hungriga festivalbesökare, och frågade om jag sett honom. Negativt! Inte heller bröderna hade sett till honom. Han var inte ens hos hönsen som får hjälpa till att befolka Minizoot.

Efter ett otal förfrågningar gick maken dock på det ryktet, att gossen hade setts i barntältet, han gick dit. Mycket riktigt, där satt gossen, och han hade mycket ordentligt lämnat in sig själv i rätt grupp och allt. Det var bara för fadern att signera och få en nummerlapp.

En självständig pojke, i bästa "Kan själv!" -åldern.

Förresten så var Markus Birro på besök igår på konferensen. Om du vill läsa vad han skrev så har jag länkat här nedan.

http://www.expressen.se/kronikorer/marcus-birro/marcus-birro-det-sparar-ur-polisen-far-lasa-in-slagskampar-och-fyllon-som-inte/

tisdag 24 juli 2012

Effekten av slintande knivar

Då jag i ren kärlek, på makens önskan, gjorde müsli här om aftonen. Och vid diskning av den synnerligen vassa kniven, av torkad frukt mycket kladdig, slant och satte sagda synnerligen vassa kniv rakt i höger pekfinger, artade sig kvällen lite annorlunda än planerat.

Medan blon rann inventerade maken vårt förbandsförråd och fann det icke alls tillfredsställande. Han ringde grannen, vars förråd det var bättre ställt med, och fick tag på ett riktigt tjusigt förband. Det var bara skinn och hull som fått sig en skada så efter ett tryckförband gick det ganska bra igen.

Dock kvarstod ett problem, jag skulle göra Knäckflarn och det var både svårt och ohygieniskt att utföra sådana aktiviteter med bandagerad hand. Men tack och lov så har jag närt små sockerbagare vid min barm. Äldste kavlade upp ärmarna, tvättade händerna och tog itu med projektet med de äran. Allt jag fick bistå med vara underhållning samt några få goda råd ifrån köksbordsregionen.

Flarnen blev underbart goda!

söndag 22 juli 2012

Konferensfix

Ikväll drar årets stora händelse för vår församling igång, Europakonferensen. En riktig höjdpunkt och något som pojkarna, och vi vuxna också för den delen, ser fram emot med glädje.

Vi for in till kyrkan i arla morgonstund för att bygga och iordningställa det sista i Lunch- och Tacotältet, där vi ska husera en del av veckan. Härlig gemenskap, mycket god stämning och förväntan i luften var det bland alla hundra som hjälper till. Själv stod jag och serverade köttbullar och mos till de hungriga. Det är bra att få upp ångan och hinna öva innan alla konferensbesökare droppar in, det kommer bli några tusen portioner som ska serveras under veckan och då inte bara köttbullar med mos utan en hel massa gott.

Välkomna om ni har vägarna förbi!

lördag 21 juli 2012

Sjönöd!

Maken tog med oss på spontanutflykt i farfar och farmors nya båt. Dagen har varit fantastiskt mysig. Pojkarna har kört båten, vi har klättrat i berg, läst högt ur Madicken, grillat korv, plockat blåbär och bara njutit av solen och livet.

Allt var frid och fröjd och det blev dags att styra kosan hemåt igen. Det gick vägen i hela åtta minuter och så hostade motorn till betänkligt en gång, två gånger, maken kastar sig ned på knä, och så dog motorn helt.

Någon reservdunk har inte denna oerfarna sjöfamilj med sig, så nu sitter vi här skeppsbrutna, utan snus och försmäktar i denna båt, mitt ute på Atilanten, eller Mälaren i alla fall.

Vi får väl se om det kommer någon vänlig själ förbi och tar oss på släp annars får vi paddla länge, länge med vår enda paddel.

Tillägg: Vi är nu räddade. Två, inte helt nyktra och väldigt rödbrända, herrar kom till vår undsättning och sålde tolv liter bensin vilket räckte hela vägen tillbaka.

Det gick aldrig någon egentlig nöd på oss. Solen sken, det skvalpade lite lagom, vi hade Madicken som underhållning och nektariner att äta och kramar att krama och då vi inte snusar så led vi inte värst av den bristen heller. Så i det stora hela var livet gott hela turen.

Nu ligger blåbären i grytan tillsammans med de hallon som blev över efter att vi kastat oss i buskaget och kalasat på alla hallon som mognat i dagens solgass, Äldste, Yngste och jag och imorgon ska de få varsin burk, gossarna, med sylt av de egenhändigt plockade bären.

fredag 20 juli 2012

Stekt torsk med olivsås

Något av det jag såg fram mest emot med husvagnssemester var att känna doften av gasspis blandat med kaffedoften, och det var verkligen lika mysigt som i barndomens minnen. Och ändå så är det trevligt att få komma hem till min stora härliga spis och laga mat på alla plattor samtidigt.

Idag blev det stekt torsk, färskpotatis, bönor och en trevlig sås på oliver, tomater, champinjoner och lite annat gott. Torsken gör jag på det allra enklaste och godaste sättet. Varm en stekpanna till strax under medelvärme, lägg i smör och när det puttrar och dofta så lägges torsken i pannan. Salta och peppra ganska ordentligt och låt den ligga där tills den är genomstekt. Vänd den inte, rör den inte, det blir kalasgott!

Såsen bestod av
200 g skivade champinjoner
Smör
200 g crème fraîche
1 fiskbuljongtärning
2 tomater
10-15 oliver
2 vitlöksklyftor
Salt, peppar och dragon

Fräs champinjonerna i smöret
Tillsätt crème fraîche och buljong
Låt putta en stund
Hacka tomater, oliver och vitlök
Rör ned i grytan
Smaka av med salt, peppar och dragon
Puttra på en stund till

Och att avnjuta det i dagens sol förhöjde upplevelsen ytterligare.

torsdag 19 juli 2012

Gelé och skafferiet

Så härligt att komma hem och finna Rödvinbärsbusken alldeles lagom mogen för att bli gelé. Det är nämligen så att i detta hus är alla fullkomligt tokiga i Svartvinbärssaft så ska det bli någon gelé så får det bli på de röda bären. Och nu var de som sagt så där lagom, de flesta röda och fylliga och så några omogna, alldeles fulla av pektin. Så nu ska skafferiet fyllas på ytterligare.

Skafferiet förresten, där hade det skett en olycka i vår frånvaro, och jag kan inte förklara hur den skett, men två stora Flädersaftflaskor hade gått sönder. Dessvärre stod de på näst översta hyllan och dess innehåll hade följaktligen runnit ned, längs väggarna, över alla hyllorna och under dess innehåll. Det blev med andra ord ännu en årlig skurning av skafferiet som ännu inte är helt i hamn. Men rent och fint blir det för geléburkarna när deras tid är inne för att hamna där.

onsdag 18 juli 2012

Glassrestaurang

Pittoreska Söderköping blev ett lämpligt stopp på vägen hem och naturligtvis besökte vi då glassrestaurangen Smultronstället vid kanten av Göta kanal. Det är värt ett besök oavsett om man är glassälskare eller ej, blott för att få uppleva att välja glass ur en rejäl meny samt att få de fantasifulla glasskreationerna på bordet. Och tycker man dessutom om glass så är upplevelsen nära fulländning.

En promenad längs kanalen i solnedgången med de fantastiska husen bredvid är en skön avslutning på Söderköpingsbesöket.

Ändrade planer

Igår blev hemlängtan överväldigande, i synnerhet för Mellan som inte varit hemma sedan den 21:a juni och nu saknar hönan Mimmi något alldeles förskräckligt. Bara Yngste var helt övertygad om att han ville vara kvar här, han trivs i sanning med husvagnslivet. Och hör och häpna men den campingtvekande modern trivs så gott att jag gärna skulle vara kvar men visst längtar jag hem också, till de mogna vinbären och min ugn.

Efter familjeråd så beslutades att vi skulle anträda hemfärden så smått. Så här sitter vi nu i bilen med en ihoppackad husvagn bakpå. Yngste gick med på det om bara mamma skaffar en cykel så att vi kan cykla ihop därhemma. En härlig önskan jag gärna uppfyller.

Det är lite charmigt detta att ha huset på släp, att kunna åka och stanna var och när och hur länge man vill. Nu får vi se vad hemfärden bjuder på för trevligheter.

måndag 16 juli 2012

Den dag då allt förändrades

För tretton år sedan, på dagen, förändrades mitt liv för alltid. Fokus flyttades från mig till den sötaste lilla unge världen någonsin skådat, då jag blev mor för första gången.

Lilla och lilla, han var en stor gosse redan vid födseln, 4645 g och 57 cm lång. Faktiskt så stor att han inte kom ut på det vanliga viset, det blev nedsövning och akutsnitt, men ut kom han då till sist i alla fall, tack och lov.

Att vara mamma är något av det finaste som finns, något av det jobbigaste också emellanåt, men värt det jobbiga när man får alla de goda stunderna, samförståndet, förtroendena, frågorna, kramarna, hela livet med de där underbara varelserna som faktiskt syftar på mig när de säger 'mamma'. Det är ihop med dem jag känner livet i mig.

Gossen firar vi dagen lång, här på vår semester, räkmacka till frukost och sedan Gocart och vattenrutschkana och många kramar och anekdoter från hans trettonåriga liv.

Min tonåring, jag älskar dig!

fredag 13 juli 2012

Aftongemyt

Grillning, av individuellt vald korv från Rosas charkuteri, vid Ölands Raukar, i solnedgång med trevligt sällskap.

Sämre kan man ha det vill jag lova!

Brak i natten

Husvagnen vi för tillfället förfogar över har det så fint ordnat i fören att där finns en överslaf, med plats för en, och en underslaf med plats för två. Med andra ord, helt som gjort för tre bröder.

När sängarna prövades konstaterade vi att överslafen knarrade lite mer än övriga platser. Utifrån detta bestämdes, inte enhälligt, att Yngste på grund av lättast vikt, skulle husera där.

Han var själv inte helt nöjd över detta och har varje kväll ägnat en stund åt att försöka övertyga oss om att han borde få byta plats. Argumenten har varit lite diversifierade men har i slutändan handlat om risken att ramla ned. Vi å vår sida har visat honom den lilla kanten och övertygat honom om att han kommer känna den och inte ramla ned.

Så, natten som var, vi sov alla lugnt i våra bäddar tills det knakade till, därpå följde ett brak och några gnyenden. Jag flög upp ur sängen så till lika min make. Ingen av oss hittade i upprördheten tillstymmelse till lysknapp. Och det skall sägas att två vuxna människor, som är yrvaket medvetna om att något skett med deras barn som inte borde skett, och som snubblar om varandra i mörkret på den två och en halv kvadratmeter fria golvytan, de gör i sanning inte mycket nytta!

Maken lyckades dock retirera upp i sängen och där finna den upplysande knappen, eller i det här fallet snöret. Med ljuset kom insikten: Yngste hade ramlat ur sin bädd! Och landat rakt på ryggen på Mellan!

Under föräldrarnas förvirring hade dock de båda funnit det för bäst att återgå till det sovande tillståndet igen så där låg de nu, som små ungar i ett bo, den ena ihopkrupen på den andre, och sov gott båda två.

I kväll behövde han inte utöva någon som helst form av övertalning. Han ligger här bredvid mig, innerst mot väggen, och sover så fridfullt.

onsdag 11 juli 2012

Naturliga campare

Jag tror att mina barn är campare.

I synnerhet Yngste. Han njuter av att kunna ta sig på egen hand, med hjälp av sin cykel, mellan strand, husvagn, lekplats och diverse glassförsäljningsställen. Han hittar kompisar att leka med och om inte så leker han själv, mer harmoniskt än i vanliga fall.

De två äldre bröderna har också funnit sig tillrätta, hittat kompisar och sysselsättningar och kommit ned avsevärt i varv.

Jag tror de trivs.

tisdag 10 juli 2012

I favoritkaraktärernas fotspår

Mina favoritböcker, alla kategorier, är Eva Bexells om Morfar Prosten och hans barnbarn, Carl och Anton. När jag var omkring sju, åtta år läste min far högt ur en av dem under en jul, och sedan dess är jag ohjälpligt fast.

Vid en Europaresa med bil, fyra tjugoåringar, propsade jag på att dessa skulle med som underhållning på Autobahn. Efter viss tveksamhet från de övriga fick jag igenom min vilja. Resultatet blev att vi läste igenom serien tre gånger på två veckor och vid flera tillfällen fick den som för tillfället körde, stanna bilen då skrattårarna rann i den grad att vi utgjorde en trafikfara.

Mina söner har successivt indoktrinerats och vi slänger oss, inom familjen, allt som oftast med citat, främst från Anton, vilka ickeinvigda kan finna förunderliga, i synnerhet som de resulterar i allt från en dragning på smilbanden till skratt.

Idag, då vädret inte var helt badvänligt, for vi till Borgholm, Morfar Prostens hemstad. Det var allt bra roligt att handla på "Tekniska Magasinet" även om våra inköp inte bestod av vampyrtänder och förolyckad nattkräm. Utifrån vägbeskrivning och närhet till kyrkan tror vi att vi hittat Boningshuset, det var dock gult och inte grönt, men måla om kan man ju faktiskt göra. Och jag ska väl erkänna att det nog i ärlighetens namn, var jag, tätt följd av maken, som var mest begeistrad. Det är ju inte varje dag man får gå i fotspåren av sina favoritkaraktärer.

Jag måste bara stolt tillägga att Mellan anser att jag läser boken bättre än självaste Margareta Krook, som spelat in ljudboken. Sämre beröm har jag fått.

måndag 9 juli 2012

Kortsiktighetens belöning

Så där vid halv fyratiden, när jag oönskat vaken låg och vred mig i sängen i hopp om att somna om, efter en 300 meters promenad i den ljusa sommarnatten med den stigande morgonrodnaden ackompanjerad av göken som makalös underhållning, till campingens facilitetsanläggning och så 300 meter tillbaka, bannade jag min egen dumhet att jag inte övat mer på knipövningar samt att jag givit efter för den kortsiktiga bekvämligheten att uträtta naturbehov varje gång jag vaknar.

söndag 8 juli 2012

Racing och vila

En lyckad dag på Mantorp Park fylld med racing, tack vare härliga Joana, http://joana-moila.blogspot.se, och hennes lika härliga familj, som bjöd med oss, startade vår semester. Utan överdrift kan man säga att det gav mersmak, i synnerhet åt vissa. Det var STCC, Camaro Cup, Carrera Cup och motorcyklar på det. Riktigt roligt och riktigt fartfyllt.

Kvällsmaten intogs därefter på anrika Snoddas och vi tog farväl av fina familjen för att sedan påbörja sökandet efter nattplats. Vi hittade en liten strand, med hopptorn till somligas förtjusning, det blev både natt- och morgondopp. Man sover så gott efter ett nattdopp och så rakt ned i sängen, hela familjen liggandes och småprata. Jag antar att de sedan tystnade en efter en, men det vet jag inte med säkerhet, eftersom jag somnade först och sov längst. Nu känns det som semester!

Åter på vägarna, på jakt efter en toalett, med Öland i sikte.

fredag 6 juli 2012

Dramatiska dag

Då var vi äntligen iväg på vår semester, efter en dramatisk dag. En dag då vi fått insikt om att hönor är rovdjur åtminstone om rovet är en mus. De upptäckte sitt byte, rusade i samlad flock dödade den och åt upp den! Våra snälla gosiga hönor dödade och åt upp en mus. Det kommer nog att ta ett tag att smälta.

Vidare så idkade Yngste och grannpojken studsning på studsmattan så ivrigt att två små pojkhuvuden slogs ihop med två utslagna tänder på Yngste som resultat. Efter en myckenhet av tårar kom insikten om att vara fem år och ha tappat fem tänder inte är så dumt ändå. Huruvida det faktum att blott en av dem är tappad på det vanliga viset och fyra utslagna, är negativt eller coolt har han inte riktigt beslutat sig om ännu. Söt som socker är han i vilket fall med sina gluggar.

Nu hoppas jag att vi haft nog av dramatik för hela semestern och att resten kommer förflyta lugnt och fint.

Jordgubbs- och Rabarbermarmelad med vanilj

Nu står de där på bänken, saften, sylten och marmeladen som blev resultatet av jordgubbsplockningen. En hel del frös jag ned för att koka kräm av när sommaren känns avlägsen. Men sylt och saft är finfint att ha det med när kylan nyper till. I synnerhet nedanstående. En gäst jag bjöd på den marmeladen åt upp en hel burk helt på egen hand, kunde väl helt enkelt inte sluta.

Mitt absolut bästa recept på jordgubbsmarmelad/sylt är:

2 kg jordgubbar
2 kg rabarber
2 kg syltsocker för marmelad (1 kg vanligt strösocker och 1 kg syltsocker för sylt)
1 vaniljstång
4 krm natriumbensoat

Rensa och skär bären i lagom stora bitar
Varvar bär och socker i en gryta
Dela vaniljstången, skrapa ur kärnorna, lägg i både kärnor och stång i blandningen
Låt stå över natten
Koka upp på svag värme
Låt koka i ca 10 min eller mer beroende på hur sammanhållna bär som önskas
Skumma
Blanda natriumbensoat med lite av saften i en kopp
Dra grytan från värmen och rör i natriumbensoaten.
Toppfyll på rena varma burkar och dra åt locket ordentligt.

torsdag 5 juli 2012

Vanvårdad Orkidé

Jag måste bara visa en bild på min Orkidé som håller mig sällskap och gläder mig i mitt kök. Dessvärre gör bilden den inte rättvisa men det ger en aning om hur magnifik den är.

När vänner och bekanta, på besök i mitt kök, frågar hur jag fått den att blomma om, och så rikligt, kan jag inte svara annat än vanvård. Jag har glömt dem i kalla rum och vattnat dem som andra blommor. Några har svarat med en liten modest blomning, en med inga blommor alls och så denna med överdåd.

Det är bara att tacka och ta emot och njuta av de undersköna blommorna.

Jordgubbsplockning

18,6 liter jordgubbar blev dagens skörd i sällskap med Äldste, Yngste och A i det stora självplockningslandet. En årligen återkommande högtidstund som förra året resulterade i att vi kom på första sidan i lokaltidningen.

Den händelsen ledde under dagens begivenhet till att Yngste ideligen frågade när de skulle komma och ta kort på oss, han trodde det hörde till att komma i tidningen när man plockar jordgubbar. Och visst brukar det råda nyhetstorka sommartid, men kanske inte så till den milda grad att de behöver rapportera alla som förser sig med dessa goda bär.

Lite kort tog vi själva istället. Och åt gjorde vi, massor. Det är en riktigt mysig utflykt att plocka gubbar i trevligt sällskap. Lite fika och tåbad hann vi också med innan det var dags att fara hemåt för att ta rätt på bären.

Nu står saften och rinner av och marmelad och sylt står och gojsar till sig i varsin gryta, över natten.

Och gissa vad det blev till kvällsmat!
Jordgubbar så klart, så mycket magarna rymde, med lite socker och gräddmjölk, serverat till stekt korv och smörgås.

Det är sommarkvällsmat det!