För tretton år sedan, på dagen, förändrades mitt liv för alltid. Fokus flyttades från mig till den sötaste lilla unge världen någonsin skådat, då jag blev mor för första gången.
Lilla och lilla, han var en stor gosse redan vid födseln, 4645 g och 57 cm lång. Faktiskt så stor att han inte kom ut på det vanliga viset, det blev nedsövning och akutsnitt, men ut kom han då till sist i alla fall, tack och lov.
Att vara mamma är något av det finaste som finns, något av det jobbigaste också emellanåt, men värt det jobbiga när man får alla de goda stunderna, samförståndet, förtroendena, frågorna, kramarna, hela livet med de där underbara varelserna som faktiskt syftar på mig när de säger 'mamma'. Det är ihop med dem jag känner livet i mig.
Gossen firar vi dagen lång, här på vår semester, räkmacka till frukost och sedan Gocart och vattenrutschkana och många kramar och anekdoter från hans trettonåriga liv.
Min tonåring, jag älskar dig!
Vad fint!! Så är det ju, ihop med barnen känner man livet i sig! Stort grattis till er båda! Kram!
SvaraRaderaGrattis Hanna - tänk att du är tonårsmamman! o Grattis till Äldste på 13-årsdan, det ser ut som att du har en bra födelsedag :) kram t allihopa/Magdis o C:o
SvaraRaderaunderbart! jag går och längtar efter att bli mamma för första gången...
SvaraRadera