Sjönöd!

Maken tog med oss på spontanutflykt i farfar och farmors nya båt. Dagen har varit fantastiskt mysig. Pojkarna har kört båten, vi har klättrat i berg, läst högt ur Madicken, grillat korv, plockat blåbär och bara njutit av solen och livet.

Allt var frid och fröjd och det blev dags att styra kosan hemåt igen. Det gick vägen i hela åtta minuter och så hostade motorn till betänkligt en gång, två gånger, maken kastar sig ned på knä, och så dog motorn helt.

Någon reservdunk har inte denna oerfarna sjöfamilj med sig, så nu sitter vi här skeppsbrutna, utan snus och försmäktar i denna båt, mitt ute på Atilanten, eller Mälaren i alla fall.

Vi får väl se om det kommer någon vänlig själ förbi och tar oss på släp annars får vi paddla länge, länge med vår enda paddel.

Tillägg: Vi är nu räddade. Två, inte helt nyktra och väldigt rödbrända, herrar kom till vår undsättning och sålde tolv liter bensin vilket räckte hela vägen tillbaka.

Det gick aldrig någon egentlig nöd på oss. Solen sken, det skvalpade lite lagom, vi hade Madicken som underhållning och nektariner att äta och kramar att krama och då vi inte snusar så led vi inte värst av den bristen heller. Så i det stora hela var livet gott hela turen.

Nu ligger blåbären i grytan tillsammans med de hallon som blev över efter att vi kastat oss i buskaget och kalasat på alla hallon som mognat i dagens solgass, Äldste, Yngste och jag och imorgon ska de få varsin burk, gossarna, med sylt av de egenhändigt plockade bären.