fredag 26 februari 2016

Till fjälls



Då de båda äldsta for med kyrkan på sportlovsläger och min kära syster och föräldrar hyrt en stuga med fler sovplatser än de hade bruk för så for maken, Yngste och jag till fjälls.

Nu åker vi här som skottspolar, upp och ned, vilar ibland, umgås och linkar runt på överanvända muskler.

Härligt är det!

måndag 22 februari 2016

När en dörr stängs...



Det är som så här att jag har blivit uppsagd ifrån mitt lönearbete.
Det var därför som livet kändes upp och ned häromdagen.
Allt blev klart idag och vi skrev på.

Uppsägningen tarvar inte vidare fördjupning men jag vill bara konstatera att när en dörr stängs så öppnas oftast ett fönster.
Klyschigt?
Absolut!
Men inte desto mindre sant för det.

Då situationen är som den är tänkte jag att det var dags att ta ett steg framåt i den andra delen av mitt yrkesliv. Sagt och gjort så packade jag en påse med varuprover och tog med till en delikatessbutik här i närheten. Jag gick in och talade med den trevliga föreståndarinnan, som jag är vagt bekant med sedan tidigare, och när jag lade fram mitt ärende visade det sig att underbara Charlotte på Tarpan, där jag stått på marknad, redan varit där och talat för mina produkter. Grovjobbet var så att säga redan gjort. Nu ska de båda ägarinnorna bara smaka och komma fram till vad de tycker och jag, jag sitter här hemma som på nålar och håller tummarna.

Tack och lov för hopp och glädjeämnen!

måndag 15 februari 2016

Upp och ned


Just som jag tyckte det börjat bli lite stabilitet i mitt arbetsliv.
Så är det inte det längre.
Känner mig lite upp och ned just nu,
lite tom 
och lite....
Ja, jag vet inte riktigt vad.

tisdag 9 februari 2016

Mest lästa

Utan att överdriva kan man väl säga att dagens mest lästa inlägg på bloggen inte direkt är det senaste!

Hoppas att ni som testbakat receptet blivit nöjda.
Här tog förra bakets bullar slut i helgen så det fick bli ett till idag.
Och Grannflickan, som inte längre är vår grannflicka eftersom vi flyttat, meddelade igår att hon skulle komma hit och äta semlor.



Det fick således bli ett bak till idag.
För man kan ju inte ha en fettisdag utan semlor.

måndag 8 februari 2016

Drömmar om nattliga simturer

Om det ska vara på det här viset att vintern bara kom på snabbvisit. 
Att våra drömmar om frusen mark och vitgnistrande grenar bara ska slaska bort detta år.
Då vill jag faktiskt inte vara med!

Vår infart är numer bara djupa leriga spår. Och på jobbparkeringen står skinande rena bilar på rad bredvid min lortgris. Det är som ingen mening att tvätta den då den ju ska hem till geggan igen redan samma dag.


Nej, i brist på riktig härlig vinter så drömmer jag mig hellre tillbaka till nattpromenader i skogen i ljusa sommarnatten och fullmånens sken.


När vi gick till skogssjön och gled ned i det svala men inte kalla vattnet efter en dags måleriarbete.
Då vi simmade rakt över sjön, rakt genom näckrosor.
Stilla så stilla att vattnet bara fick porla runt våra kroppar.


Då vi badade och busade och efter härlig simtur åter tog oss hem och kröp i kojs framåt småtimmarna med en alldeles lagom temperatur i kroppen.

Det vill jag drömma om när jag inte har riktig vinter utan mer av gyttjebrottning var gång jag ska hem eller bort.

Nattliga simturer i skogssjön under månens sken....

Smygnjuter


Det står en rosbukett så vacker och maffig på bordet i salongen.
Den är inte min utan en uppvaktning till maken i efterskott ifrån kära vänner.
Trots att den inte är min så njuter jag av den,
 i smyg.
Det får man väl?


lördag 6 februari 2016

Städschema


Jag är så nöjd!

Den senaste tiden har vi ägnat det mesta åt lördagarna åt att städa. Att grymta och gruffa, leta upp ungar som hittat på något roligare att göra än att städa, i bästa falla skurat på till bra musik och sedan kraschat i något hörn, utmattade av dagens bestyr.
Inget vidare upplägg på en lördag i ärlighetens namn.

Vissa helger har vi helt enkelt struntat i att städa och gjort något roligare istället.
Det blir bättre för stunden men inte så där vidare värst jättebra i längden.
Således inte heller det något så bra upplägg.

Men så tog vi oss i kragen och gjorde ett städschema, delade upp uppgifterna efter ålder, mognad och erfarenhet och satte upp på en vägg. Uppgifterna skall dessutom vara slutförda på torsdagskvällen vid sänggång.

Till detta hör att Äldste får sitt studiebidrag uppdelat på antalet veckor och Mellan får sin månadspeng uppdelad på samma vis.
För varje vecka de fullföljt sina åtaganden faller den veckans pott ut i slutet av månaden,

Yngste, för honom blir det fredagsmys alltifrån provsmakningen på Kvantum på väg hem ifrån skolan till att välja mat och efterrätt samt sysselsättning på fredagskvällen om hans uppgifter är gjorda på torsdagen.

På detta vis blir det mindre tjat.
Gossarna vet vad som gäller och de är motiverade.
Och faktum var att vi hade riktigt trevligt i torsdags när for omkring med dammvippor, trasor och dammsugare i ett enda ordnat huller om buller.
Och väljer sönerna bort någon vecka, då är det för mig och maken att bita oss i tungan och låta det hela fortgå samt att inte vekna då det väl kommer till löningsdags.

Vi får se hur det går, men denna vecka, som är den första, är jag riktigt nöjd!

fredag 5 februari 2016

Att lära känna en skog



Eftersom vi har flyttat så känner jag inte skogen så bra häromkring ännu. Att lära känna en skog är så mycket lättare med en eller flera äventyrslystna och nyfikna gossar vid sin sida.


Gossar som gör om ikullfallna trädstammar till piratskepp, i vars ögon en klippsten blir ett fort, för vilka själva sinnebilden av ro är att få ligga raklång i den mjuka mossan under höga tallar och iaktta topparnas rörelse i vinden för att därefter raskt hoppa upp och leka inte nudda mark på stubbarna de nyss vilat mellan.



På det sättet lärde vi känna varje liten del av skogen vi bodde vid då. Vi hade egna namn på olika delar och vi visste stenar och träd och kunde beskriva var vi sett en hare eller var vi önskade ha picknick.



Denna nya skog som vi nu bor vid känner vi inte ännu och risken är att jag inte kommer att lära känna den på samma sätt.
Åtminstone inte förrän jag blir farmor.
Men vi strövar i den.

Det är livgivande att bara gå rakt in i en skog man inte känner, att gå dit tårna pekar, beundra, fyllas av naturens under, upptäcka och så smått lära sig att hitta.



Och även utan en gosse vid min sida kan fantasin skena iväg ett stycke och jag kan bli alldeles full i skratt, helt ensam därute i skogen, bara för att jag hittade en flytande stenbumling.
Och så måste jag stå där en stund och låta fantasin löpa.
Och jag njuter av det.


Njuter gör jag även av källan bak i skogen. 
En källa som aldrig fryser och därmed konstant bjuder på kallt och klart vatten.
Några grannar här i byn har lämnat in vattenprover ifrån den och det är bättre vatten i källan än i någon av våra kranar.
Är inte det fantastiskt!


Åter hemma har jag avnjutit årets första kopp kaffe på farstubron.
Således en härlig dag i sol och ett uns snö.

onsdag 3 februari 2016

Liten och sjuk



Om en nioårig, aktiv liten gosse kommer hem ifrån skolan och går rakt till sängen, lägger sig och blir liggande där i fyra timmar så kan familjen konstatera att han är sjuk.

Och om han efter fyra timmar börja längta efter sällskap men inte orkar göra något då är det så innerligt mysigt när storebror tar paddan och kryper ned bredvid i sängen. Tar fram en film som lillebror vill se, låter lillebror ligga på armen och blir liggande där till dess filmen tar slut och lite till.

Mamman hon smyger in allt emellanåt och kikar på de två som ligger där tillsammans och modershjärtat det svämmar över.

tisdag 2 februari 2016

Semlans biprodukt, ströbröd


Som bekant så är ju semmeldagen i nära antågande och vi har redan tjuvstartat.
Det bästa semmelreceptet finns här och i år blev det en dubbel sats.
Mandelmassan gör vi numer oftast själva av två delar mald mandel, en del socker, en del mald inkråm och så vätska i form av mjölk, grädde eller vatten till önskad konsistens.


Det inkråm som blir över torkar jag i ugnens eftervärme eller i vedspisens ugn med luckan öppen.


Och så mortlar jag det till ströbröd.
Gott och mögelfritt ströbröd som räcker till långt fram i höst.
Det går nog inte att sticka under stol med att vi äter ganska många semlor under en säsong.