Pixel

Mellans små ekorrar, eller Suger Gliders, har fått tillökning. Eftersom de är pungdjur vet vi inte exakt när det hände då ungen föds och kravlar rakt ned i mammans pung. Det var först då den varit där en tid som vi upptäckte hur det buktade och rörde på sig. Efter ett tag började Snövit, som mamman heter, få gå väldigt bredbent då ungen vuxit till sig och strax därefter dök en alldeles bedårande liten varelse upp. Först bara korta stunder men numer lämnar mamman till och med ifrån sig ungen till Mellan för en stunds vila.

Den lille lyder under namnet Pixel och är trots sitt förtjusande yttre inte speciellt intresserad av att fångas på bild.

Däremot är själva fotograferingsapparaten tämligen spännande.

Efter många försök lyckades jag dock

innan Pixel snabbt pilade in i Mellans tröjärm. Där inne i tryggheten och mörkret satt han sedan och kikade misstänksamt ut på mig.

Min förtjusning är helt enkelt inte besvarad ännu. 

Det är dock Mellans.

En afton i mörkret

Vilken vacker höst vi har!

Hög luft, kalla nätter och soliga dagar.

Utemöblerna står fortfarande just ute och vi nyttjade dem här om kvällen. Iförda långkalsonger, stickade tröjor, mössor och annat varmt samt rustade med ett otal filtar tog vi plats.

Några före  andra.

Himlen bjöd på ett spektakulärt skådespel.

Och därefter mörknade det fort.

Jag bjöd på morotssoppa och nybakat bröd.

Man pratar så bra i lyktors sken invirad i filtar och med kylan som biter i nästipparna.

Solcellslyktorna som sönerna hängt upp lite här och där var också trevliga i bakgrunden. Det behövs lite riktljus så här på landet annars vet ingen var man hamnar på nattliga promenader.

Lagom till kaffet låg det barn invirade i filtar lite här och var och vi satt länge, länge kvar där ute och bara var.