Åter hemma!
Åter tillsammans alla fem!
Åter vid min dator så att blogginläggen kan se ut som vanligt igen!
Åter vid mitt kylskåp, ganska tomt.
Maken, Äldste och Mellan for till staden för några ärenden medan Yngste och jag njöt av att vara hemma. Vi packade upp och plockade lite i största allmänhet tills dess det var dags för lunch. Maken skulle handla så det gällde att trolla med det som fanns tillgängligt i hemmet. Det som fanns i kylskåpet var en ensam Zuccini, lite skrynklig i ena ändan. I frysen däremot där fanns Falukorv, och det i överflöd. Det finns det alltid i vår frys. Det är nämligen på detta vis att när jag ber maken att handla ospecificerad mat så är det alltid just Falukorv han ändar upp med hemmavid. Likaså de gånger han på egen hand kommer på att vi behöver något att förtära, då kommer det hem, Falukorv. Därav finns det alltid Falukorv.
Dessvärre är inte just Falukorv min favoritråvara, om man nu ens kan kalla den för råvara. Makens paradrätt nummer ett är däremot Korvstroganoff, vilket kan förklara hans fablesse för just denna produkt. När jag stod där med öppen frysdörr, kinderna började bli lite frostnupna, djupt försjuken i funderingar över vad jag skulle göra med detta, i mina ögon, älemäte till Falukorv, kom minnena ifatt mig.
I mitt barnaliv hade jag förmånen att få vara mycket hos min farmor och farfar. Farmor var hemmafru ifrån dagen hon gifte sig till dagen hon dog och oftast tillgänglig för oss barnbarn. Sysslolös var hon däremot sällan. Utifrån denna ordning var det i princip alltid hon som lagade maten och det var farfar som diskade. Men ibland hände det storslagna. Farfar skulle laga middagen! Detta var verkligen något storslaget, något vi förstod på farmor, skulle högaktas. Farfars paradrätt innehöll också falukorv, men på ett annat vis.
Han skar korven i breda, lite ojämna skivor med sina enorma lastbilsförarhänder, för att sedan dela dem till kvartar. Lök, skuren i fyra delar, i klyftor. Samt grovskurna potatisbitar. Ned med alltsammans i en gryta med buljong, lagerblad och vitpepparkorn i. Så fick det stå där och puttra tills potatisen var lite mosig och löken nästan genomskinlig.
Smaken då? Jo, det var helt okej, ingen sensation men inget konstigt heller. Praktiskt var det med allt i samma gryta och inte blev det så värst mycket disk heller.
Dagens fråga var dock om jag skulle göra denna rätt. Det fick bli en modifierad version.
En burk krossade tomater
4 lökar, skurna i grova klyftor
1 ensam Zuccini
köttbuljong
1 msk paprikapulver
Cayennepeppar
Timjan
1 nypa socker
1 Falukorv skuren i grova kvartar
Jag kokade ihop allt utom korven ganska länge, eftersom jag inte visste riktigt när övriga familjen skulle återvända. 20 minuter innan de kom hem åkte korven i grytan och potatisen fick koka i en kastrull bredvid.
Farfars modifierade Korvgryta fick mer än godkänt av familjen.
Minskade då Falukorvsmängden i frysen?
Nej då, maken hade ju handlat och sin vana trogen hade han ju naturligtvis köpt just Falukorv trots att jag precis innan han for uttryckligen sa:
"Handla gärna någon middagsmat och då menar jag INTE Falukorv!"