Taxi

Idag har jag varit i Göteborg i jobbet. Alldeles utan att träffa min allra käraste syster trots att jag befann mig på hennes sida av landet i en hel massa timmar. Det känns lite konstigt, och lite sorgligt, att vara så nära och ändå inte.

Men jobbet gick bra och en mycket trevlig sak hände mig på morgonen.

Jag steg av planet, ringde efter en taxi och gick ut och väntade. När taxin svängde in närmade jag mig den så smått, det satt en dam i som höll på att betala och jag ville inte stressa på henne. När jag var några meter ifrån kom en man i sextioårsåldern stegande i rask takt mot taxin. Nästan framme noterade han mig, saktade in och undrade om taxin var min. Jag svarade att den nog var det, en lätt besviken min på mannen ledde till att jag frågade om han skulle in till centrala Göteborg, i så fall kunde vi ju dela taxi, så att han slapp att vänta. Han tackade så mycket, öppnade dörren till framsätet åt mig och klev själv in i baksätet. (Damen hade vid det laget betalat klart och lämnat taxin)

Han frågade om jag var där i jobb eller privat varpå vi började samtala. Det visade sig att våra professioner var närliggande bara det att han hade oändligt mycket mer erfarenhet. Samtalet som utspann sig blev mycket intressant och resan kändes alldeles för kort. Vi ankom hans mål före mitt och då han skulle kliva ur frågade han chauffören om det var möjligt att han kunde få betala hela resan, ända till slutmålet, direkt, och att taxin sedan bara skulle släppa av mig vid min destination. Det gick utmärkt.

Överraskad och glad tackade jag så mycket. Fick lyckönskningar i jobbet och vi sa adjö.

Tänk vilka trevligheter som kan hända bara för att man erbjuder sig att dela taxi.