Fosterfar med auktoritetsproblem

Hamley, undulaten, har åter axlat fosterfarsrollen. Och han har ett styvt jobb att utföra i att fostra dessa små livliga dunbollar.

De står ju inte still ens när de äter, så han är på helspänn hela tiden.

När en kyckling lyckades smita ut larmade han och försökte locka tillbaka den lilla till tryggheten igen. Och lyckades. 

Så de är uppenbarligen inte helt obildbara även om han nog tror det ibland.

Han tar dock uppgiften på största allvar och verkar trivas bra med det. Även Hamley är mer aktiv när han är barnvakt än annars.

En av de små, den helsvarta, är en kaxig liten sak, som aktivt försöker sätta sig upp emot all slags fostran. Den flaxar med sina små vingar, sträcker sig mot Hamley, skuttar till och försöker bita. Lyckas ibland.

Men Hamley biter snabbt tillbaka, skäller lite och när inte ens det hjälper på den lillas beteende blir han sur.

Flyger upp ett snäpp och låtsas inte om sina fosterbarn på en lång stund, kanske en hel minut. 

Men så har han så svårt att hålla sig. De är ju så små, och så oförståndiga.

Och de rusar ju bara omkring hela tiden.

Och strax är han åter på sin post igen. Ivrigt försökande att få in lite fågelvett i skallen på de små yrtottarna.