söndag 31 maj 2015

Min mamma är fin

Denna mors dags morgon blev jag väckt av skönsång ifrån gossarna. Maken blev väckt han med för i år hade telningarna skött hela förberedelsen på egen hand.


De hade hissat flaggan.


Cyklat runt och letat efter liljekonvalj dock utan resultat så de plockade en helt underbar syrénbukett på lite närmre håll.


De hade gjort makalöst goda frukostmackor, kokat kaffe och blandat juice. Dukat fint på en bricka med levande ljus.


Och fixat en tårta.
Mina stora fina pojkar!

Jag blev också påmind om en händelse vilken utspelade sig när Äldste var omkring två år. Den då ganska lilla familjen var på stan med ett par kompisar. Vi damer gick in i en klädbutik och herrarna tog med sig gossen till Claes Olsson. Väl där lyckades de bli så uppslukade av några muttrar eller något liknande att de inte märkte att den lille gossen tröttnade på muttrarna och på egen hand gick iväg till de betydligt mer intressanta rulltrapporna.

Den lille gossen tog sig på rulltrappan och började åka upp till nästa våningsplan. Han hade nog en intressant färd och när han klev av uppmärksammade en vänlig dam att en liten gosse var ute helt solokvist och åkte rulltrappa. 
Hon böjde sig ned och frågade honom vad han hette. 
Den frågan kunde han svaret på. 
Hon frågade vad mamma hette. 
Den frågan kunde han inte svaret på. 
Därefter frågade hon hur mamma såg ut. 
"Min mamma är fin!" svarade den lille gossen.

Det rörde den vänliga damen i hjärteroten. Hon satte sig med den lille gossen på en bänk och väntade till dess herrarna, vid sina muttrar, insett att de var en man kort och börjat leta efter den saknade, först på det våningsplan de var på och därefter en våning upp där de lättade  återförenades med den lille gossen och den vänliga damen kunde vidareförmedla hur den lille gossen beskrivit mor sin. 

De orden kan jag än idag plocka fram och värma mig på lite nu och då.

fredag 29 maj 2015

Ett bra val

Idag är jag och mina söner i det närmaste värda en varsin medalj!

Som säkert bekant så är jag inte särskilt förtjust i att gå i affärer, inte alls faktiskt, men så ibland är det nödvändigt. Jag hämtade Yngste på skolan och vi for in till köpcentrat i stan. Gossen har under en tid påtalat att så långhårig som han är kan man faktiskt inte vara på skolavslutningen så det var bara att ordna. 

Vi gick till frisörsalongen med drop in. Det brukar innebära en ytterst obestämt lång väntan. Således helt uteslutet att göra något annat än att sitta på bänken och dricka den så generöst tillhandahållna varma chokladen under tiden. Denna gång kunde man dock välja "elevklippning", till lägre pris och dessutom vid en fast tid. Vi nappade omedelbart på det erbjudandet och stegade sedan iväg till ekiperingarna där unga herrar kan finna skolavslutningskläder. Efter några turer, lite vändande och vridande samt provande blev gossen mycket nöjd. I rosarutig skjorta, näsduk i bröstfickan och hatt kommer han vara lite lagom busigt elegant. 

Mellan anslöt sig till sällskapet efter avslutad skoldag och följde med till salongen när tiden var inne. Själva klippningen gick utmärkt. Den blivande frisören var charmerande mot Yngste, klippte väl och avslutade det hela med att spraya hela gossens kalufs rosa. Han blev så nöjd att den tidigare så vurmade hatten placerades på moderns huvud. 
Han kunde ju inte riskera frisyren.

Så var det dags för badbyxor åt Mellan. Ett förhållandevis smärtfritt inköp. Och där anslöt sig Äldste tillsammans med två kompisar. Nu var vi en hel liten armé som tågade runt och då jag vet att det är mycket tråkigare att vara bisittare när en broder får kläder än när man själv står i centrum så skickade jag iväg dem som ville till fiket i sällskap med mitt betalkort.

Äldste och jag gick då allena för att ekipera gossen till sin avslutning. 
Han slutar nian! 
Hur kan jag ha ett barn som slutar grundskolan helt och hållet. 
Och ett så stiligt barn dessutom. När han kom ut ur provrummet i lejongula byxor, vit t-shirt och en lite grov, blå kavaj då svällde mammahjärtat nästan över.

Vi återförenades med de övriga men då var krafterna på upphällning. Mellan ville fundera lite till på sin utstyrsel och var inte beslutsmogen ännu. Istället inhandlade vi diverse nödvändiga men inte alltför inspirerande attiraljer, ett antal presenter som kommer att behövas veckan som kommer och Mellan konstaterade att vi i det närmaste julhandlade i maj.

Äldste med vänner lämnade sällskapet och vi kvarvarande tre for ned till centrum för komplettering. Så uppstod ett krisläge!
Vi hade inga ostbollar hemma!
Och det var fredag!
Eftersom vi ändå var i fixartagen så löste vi även den lilla detaljen.

Puh, säger jag bara!
Vilket race!
Väl hemma väntade maken med middagen klar och därefter kraschade vi i en enda hög i vår säng. Allihop!!!


Nu hoppas jag att det dröjer ett bra tag innan en liknande eftermiddag gör sitt antåg. 

Men tänk att butiksdekoratören hade så oerhört rätt idag!
När vi såg Mellans placering fick vi oss ett gott och välbehövligt skratt. Inte heller butiksbiträdet kunde låta bli att le.

torsdag 28 maj 2015

Den bästa av sovmorgnar

Denna morgon skulle maken samordna uppstigning, frukost och skjuts och jag skull ha sovmorgon. 
Sovmorgon, vilket ljuvligt ord det är!
Jag fick världens bästa sovmorgon!


I arla morgonstund, när fåglarna kvittrade som allra mest, gläntades det lite på dörren och Yngste stack in sitt lockiga huvud. När han såg att jag tittade på honom skuttade han rakt genom rummet, upp i sängen och in under täcket. Där låg vi sedan, tysta, jag med näsan i hans nacke, och lyssnade på fågelkvittret och lät den syrénmättade morgonluften fylla oss.

En stund senare gläntade det åter på dörren. Nu var det Mellan som lite mer värdigt klev in i rummet, stegade fram till sängens andra sida och kröp upp. 
Där låg jag i mitten mellan två gossar och nu bröt vi stilla tystnaden och pratade lite sporadiskt om dagen som låg framför oss. Stilla, njutningsfyllt, tillsammans.

Återigen gläntades det på dörren och in kommer maken med en kopp kaffe och en puss. Den kostymnissen kröp dock inte upp i sängen utan förblev stående bredvid en stund innan han återvände till köket i sällskap med mina sängkamrater för att inmundiga frukost.

Medan jag satt i sängen och surplade på mitt kaffe kom så Äldste in. Inte heller han kröp upp men stod och språkade en stund i trevnad. En kram fick jag och så gick även han till morgonmålet.

Det är vad jag kallar en bra sovmorgon!

Nu är jag allena kvar här hemma och redo att ta mig an dagen

onsdag 27 maj 2015

Tanka kraft



Jag vet att det inte går att förmedla doft via en bild men det här är ändå värt ett försök.
I den underbara trädgård som vi numer får kalla vår har vi meter efter meter efter meter med gigantiskt höga syrenhäckar, buskar och igenväxta bersåer och nu har de där svällande knopparna som legat i väntläge under alla de kalla dagarna som gått börjat spricka upp. 

På en promenad i aftonen blev vi fullkomligt övermannade av den berusande syréndoften då vi svängde om en buske. Vi blev stående som fån, maken, sonen och jag, med näsorna långt inne i buskarna och ögonen slutna och bara andades. 
Andades och njöt.

Vilken lisa för själen det är med denna ljuvliga vårprakt. En lisa jag verkligen behöver just nu.
Jag har ju börjat jobba så smått igen och trappade, på läkarens rekommendation, upp till 10 timmar under förra veckan. Tänk att man kan bli så trött av 10 timmar. Timmar i en miljö där alla vill mig väl och månar om att jag ska må bra och ändå...

Därav fanns inga krafter kvar till bloggande.
Därav hämtar jag styrka av att sitta i solen, lukta på blommorna och njuta av att jag lever.
Njuta av livet.
Av pojkarna som verkar växa i mina trän och hänger där och dinglar som mogna frukter.
Av att de svingar sig i egenhändigt gjorda lianer, skrattar så det porlar.
Av att jag kokar ketchup på min vedspis.
Och av att jag har blommande hägg på skuggsidan och blommande syrén på solsidan. 
Samtidigt.
Och i överflöd!

Premiärdopp

I helgen var vi i Sörmland hos min moster och morbror. 
Vi umgicks, åt gott och gick en promenad ner till sjön. 


Solen sken och vi njöt i fulla drag på den alldeles tomma stranden och bryggan.


Ingen av oss hade en tanke på att bada innan vi kom dit, dock tog just den tanken alldeles överhanden hos Mellan och Yngste. De fick lov men ångrade sig, ville och ville inte till dess att min moster resolut klädde av sig de yttersta kläderna och hoppade i. Då blev det fart på pojkarna och de var nog i tio minuter i det ytterst kalla vattnet. 

Så för somliga av oss är nu årets premiärdopp avklarat.
Själv avvaktar jag dock något till.

måndag 18 maj 2015

Verandans varande

En gång för mycket länge sedan, på den tiden då bygdens länsman med familj huserade i det hus som numer är vårt, kunde man vara så här stilig inför fotografen. Dock är det inte länsman detta inlägg skall handla om utan något helt annat, något lite i bakgrunden, som jag skulle behöva råd omkring.


Huset har genomgått omvandlingar i olika perioder. När det byggdes, på sent 1600-tal bestod det endast av enplanslängan i mitten. På 1800-talet byggdes flyglarna och verandan till och huset fick det utseende som på bilden ovan.


På 1930-talet ansåg man dock detta vara lite väl flärdfullt och dyrt att värma upp, varpå den högra flygeln monterades ned och flyttades in till samhället som ett eget hus. Detta i sin tur revs sedan på 60-talet till förmån för den tidens byggvåg.


Den en gång så vackra verandan med munblåst glas i fönstren fick en liten undanskymd plats i ett hörn av trädgården. Och där har den sedan stått utan någon särskild kärlek. Den har nyttjats som snickarbod, och hyvelbänk, hyllor med mycket mera står kvar i den. 
Jag tycker dock att den är lite för vacker för att vara en snickarbod. I synnerhet som det kan gå vilt till när mina herrar skapar.


Men då är frågan, är verandan utom räddning? 
Eller går det att rusta upp den och sätta tillbaka den på sin forna plats?


För visst skulle den vara ett smycke för huset om den gick att få ordning på. 
Sned och vind till trots. 


Men jag vacklar oerhört i frågan.
Är det värt jobbet eller ska jag bara rädda fönstren och bygga väggfasta bokhyllor i biblioteket och använda fönstren som dörrar till dessa?

söndag 17 maj 2015

Experiment Björksaft

I vintras smakade jag varm Björksaft och det var oanat gott. Jag köpte en flaska vilken jag sedan smuttat på och analyserat efter bästa förmåga. Nu tyckte jag att det var dags att pröva själv. 


Så igår, när vi hade uppehåll i gråvädret, tog jag två av mina trogna plockare med mig och gick till skogs. Vi repade mjälla små björklöv, lite här och lite där för att inte ta ihjäl några träd, till dess händerna hade skavsår och kassarna fyllts på. Då styrde vi åter stegen hemåt och funderade under promenaden över ifall löven kan klassas som ekologiska eller ej. Och om inte, finns det då oekologiska björklöv?


Koka saften fick jag sedan göra på vedspisen då min nuvarande elektriska häll inte är dimensionerad för mina stora grytor. Tur att den älskade vedspisen är det då. Den är också väldigt bra i höjd för mig som blott mäter 164 cm i strumplästen och ofta får stå med axlarna vid öronen för att kunna jobba vid en normalhög bänk.


Saften blev i alla fall mycket god. Kanske inte som fikasaft men som måltidsdryck gärna utspädd med bubbelvatten tror jag att den kan bli fenomenal.

lördag 16 maj 2015

En härligt solig dag

Kan dagen bli annat än bra när maken väcker mig med en kopp kaffe, slår upp fönstret och solen fullkomligt strömmar in?


Vi ligger sedan kvar i sängen, lyssnar på fågelsången, smuttar på vårt kaffe, känner doften av hägg fylla vårt rum, småpratar och hälsar på den lilla humlan som förirrar sig in för att upptäcka att våra blommiga tapeter inte var mycket att ha innan hon vänder åter ut till den äkta varan.


Efter en långsam och behaglig morning masar vi oss så upp för att inta en riktigt lång frukost i trädgården med barn som dimper ned med sina frukostbrickor lite i otakt. 
Nu tar vi oss an denna dag, en härligt solig dag, efter tre kalla grå.

fredag 15 maj 2015

Hägg

Doften i vår trädgård är himmelsk!
Häggen har slagit ut både här och där och vart man än går så fylls luften av denna härlighet.


Jag tycker att de doftar ännu mer på kvällen, när vi går en liten runda i trädgården. Och de lyser upp de där vita blommorna, inte bara häggens utan även slån, körsbär och plommonblommor. Som små stjärnor strösslade i övermåttan.


Tänk vilken gåva att få tillgång till en så överflödande trädgård.
Maken sa att om det nu varit trädgård här i 3-, 4-hundra år borde den väl klara även vår behandling. 
Och det hoppas jag verkligen att den gör, för jag njuter så av den.


Njuter av att inte behöva välja om vi ska ha en bukett blommor inne eller några få blommor i trädgården. Här kan jag fylla varje rum utan att det märks någon skillnad där ute.


På så sätt får vi ju njuta både inne och ute av den ljuvliga häggen.

torsdag 14 maj 2015

Instagram

Nu finns företaget Hemkära Hanna på Instagram. Om du har intresse av det så får du gärna följa. Hoppas vi ses även där!

onsdag 13 maj 2015

Regniga dagar

Idag kurar vi inne. 
Eldar i vedspisen och fascineras över hur mycket det faktiskt kan regna.
Bra för jord och växtlighet tänker vi och kryper närmare ihop. 


Apelsinmarmelad har tillverkats. 
Nu är det snart dags för marknad och vi måste ju ha något att sälja.


Livet pågår lite mer dämpat här i huset under regniga dagar än under soliga. 
Dämpat men behagligt.
Här och var sitter gossar och läser eller pratar, berättar om dagens friluftsdag och njuter av att det åter är ett litet lov.

tisdag 12 maj 2015

En av mina svagheter

Blommande träd har en särskild plats i mitt hjärta något som familjen vet vilket jag skrivit om tidigare. 
Men det är så ljuvt när de där bastanta, grova träden spricker upp i den allra skiraste blomningen.
Det får mig att känna alldeles bubblande lycka och hopp om livet. 


Jag kan stå länge och bara betrakta en endaste liten blomma eller ligga på marken under en sky av dem. Vetskapen att blomningen är så kort, en dryg vecka, gör njutningen så bitterljuv och intensiv, nästan lite smärtsam.


Slänten bakom vårt hus är alldeles vildvuxen och full av sly, dock inte aspsly som på vårt förra ställe utan av plommonsly.


Vi har beskurit hårt. Rensat, klippt och släpat bort. Allt för att få fram några skott som kan få växa till sig och för att få ner ljuset.


Det visade sig att därinunder fanns en dold trädgård fylld av gullvivor, rosor, kaprifol, tulpaner och mycket mer. Allt väldigt spännande att upptäcka och roligt att klippa fram. Lite som en upptäcktsfärd.


Nu har dock plommonträd, sly och skott gått i blom och helt plötsligt kan jag inte förmå mig själv till att röja något mer. Inte minsta lilla pinne blir bortkapad.

Blommande träd är ju förunderligt bedårande.
Istället blir jag stående där med min såg och bara insuper denna skönhet.

måndag 11 maj 2015

Då var det dags

Idag var det så dags att för första gången på mer än fem månader gå till jobbet lite på riktigt. Jag var med på ett evenemang förra veckan så jag hade visat mig lite grann.  Två och en halv timme skulle jag vara på kontoret idag och det kändes nervöst.

Tänk att det kan kännas så oroligt och jobbigt att gå uppför den där trappan jag så ofta sprungit i. 
Det är förunderligt!

Det gick så bra så bra. Hela tiden fylldes av kramar och omsorger ifrån härliga kollegor vilket lättade upp mig betydligt. Nu ska jag skynda långsamt och inte alls tillbaka till samma roll jag tidigare haft.


Att sedan få komma hem och mötas av en kelsjuk liten hönkyckling som inte ville något hellre än att ligga i knäet och lura medan jag sakta strök över hennes mjuka fjädrar. Det är rofyllt och vilsamt för både kropp och själ.


När jag dessutom fick dricka kaffe med min själs älskade ute i vår härliga trädgård. 
Ja, då kändes det som en bra dag.
Avsevärt mycket bättre än vad jag trodde den skulle bli i morse.

söndag 10 maj 2015

Multikultiflock

En söndag i början på maj kan innehålla en Hönsbytardag där man måste var ute i god tid för att ha chans på de hönor man vill ha. Det innebär minst en halvtimma före utsatt tid.

Äldste vill ha många olika sorter så han utökade sin multikultiflock med några nya raser. Padunor, Arakonda (som för övrigt var oerhört kelsjuk till allas glädje), Mara, Skånska blommenhöns samt ytterligare två Orpington.


De har fått ett eget hönshus för sig själva till att börja med och så hoppas vi att de snart ska komma in i flocken.

I övrigt har vi haft släktingar på besök och ätit rabarberkaka som var god men inte färdig i mitten.
Så kan det gå.
Och vi åt den inne då vädret enligt Mellan var "Äckligt". 

Nu tar vi sats för en ny vecka och hoppas på soligare väder igen.

lördag 9 maj 2015

Rabarberkompott med krossade drömmar

Lagom när rabarberna försiktigt börjat sticka upp sina kulliga huvuden ringde det på dörren en mycket tidig morgon. Jag var allena hemma och fortfarande i sängen. Dörrklockeringaren visade sig vara av den envisare sorten så jag fick pallra mig upp, sno in mig i en kofta och går och öppna.

Där utanför stod en ung man och meddelade att detta var dagen då det skulle borras för bergvärme och var hade vi tänkt oss att ha hålen. 
Det här var små detaljer som maken i sin morfindimma glömt att delge mig och nu stod vi där, den unge mannen med en hel lastbil full med maskiner och en pyjamasklädd morgonrufsig och ovetande tant.

Jag ursäktade mig och klädde mig lite mer passande och därefter slog vi några lovar runt huset. Tydligen så fanns det ett bästa ställe för borrhål och jag valde att lita på experten. Dock stod två plommonträd i vägen samt de små rara rabarberna. Således börjar Hemkära Hanna morgonen med att med en Japansåg fälla två päronträd samt gräva upp ett tämligen stort och rejält stånd rabarber.
Det var en rivstart som krävde vila resten av den dagen.


De uppgrävda rabarberna planterade senare Äldste vid vinbärsbuskarna. Och nu några veckor senare kommer det åter små rara, kulliga rabarber både vid vinbärsbuskarna och, makalöst nog även på den gamla platsen där diverse tunga och oförsiktiga maskiner kört fram och tillbaka. Det är ena tåliga rackare de där rabarberna. 

Då de dock fortfarande är alltför små att skörda fick jag ett rejält knippe av en god vän igår. Av dem blev det:

Rabarberkompott med krossade drömmar
Sätt ugnen på 225 grader
600 g rabarber
sköljes, och skäres i ca 6 cm långa bitar
Lägg dem i ett lager i en smord ugnsfast form
2 dl muscovadosocker
2 msk potatismjöl
Blanda socker och potatismjöl och strö så blandningen över rabarberna.
Ställ in i mitten av ugnen i 20-25 minuter.

Häll upp i en trevlig skål
Krossa 4-6 Drömmar eller annan småkaka och strö över
Servera ljummen med lättvispad grädde 


För övrigt så har vi åter vatten.
Hurra!!!

fredag 8 maj 2015

Inte bara romantiskt

Det här att bo på landet i ett gammalt hus är en dröm som gått i uppfyllelse. Dock är det nog på sin plats att nämna att livsstilen inte enbart bjuder på romantiska ögonblick.

I morse fanns plötsligt inget vatten i kranarna. Diskmaskinen tjöt ilsket för att den inte kunde utföra sina arbetsuppgifter utan tillgång på nämnda vätska och felsökningen satte genast igång. Det visade sig att säkringen till vattenpumpen gått och vi hade inga i rätt ampere hemma. Således genomfördes morgontvagningens början av en tur till den gamla handpumpen i trädgården med en hink i högsta hugg, in igen och så som sagt tvaga sig. Vattnet hade en allt annat än genomskinlig färg, såg mest ut som rabarbersaft faktiskt. Ja, ja, lite renare blev jag väl dock.

När så fadern skulle ta sönerna till respektive busshållplats och skola slog Yngste armarna om mig, snusade några extra gånger och utbrast:
Mamma, du luktar så gott! Som när jag var liten!

Jag kanske borde ha duschat lite oftare i gossens späda år om jag då bar en doft av grumligt vatten som stått stilla i något år eller så.


Vi lämnade dock hemmet fullt förvissade om att maken skulle införskaffa erforderliga säkringar och allt skulle ordnas framåt eftermiddagen.
Så blev det inte.

Jo, maken införskaffade de rätta säkringarna men då en sprillans ny brann av fortare än den satts på plats insåg han att felet låg någon annanstans. En kopplingsdosa med brunna kablar visade sig vara boven i dramat.

Tja, vad gör man?
En fredagkväll utan allt för djupa kunskaper inom elektronik och framför allt utan de rätta grejerna.

Jo, dricksvatten har vi  fått hämta hos en granne och spolvatten till toaletterna ...
Nu kan man få se familjen i gåsmarsch, med alla hinkar huset har att erbjuda, ner till trädgårdens handpump för att där pumpa för fulla krafter och så fylla på alla ämbar, därefter i gåsmarsch tillbaka in i huset med fulla hinkar, var och en efter sin storlek och styrka samt eventuella handikapp. På badrummen står de sedan på rad, hinkarna alltså, och efter ett tag kan man se roliga mönster i de odefinierade partiklarna som hunnit sjunka till bottnarna och därmed förbättrat sikten i vattnet något. 
Något att roa sig med när man ändå sitter där.

Så kan det gå till i ett gammalt hus på landet.

torsdag 7 maj 2015

Aftonmål i allén

Yngste och jag var allena hemma igår kväll. Det härliga vädret höll oss sysselsatta utomhus lite för länge. Sonen planterade fröer och jag klippte och beskar rossnår och plommonsly. 

När vi upptäckte vad klockan var slagen fick dock jag lite bråttom, vi var ju tvungna att få något i magen innan läggdags. 
Pannkakor önskades det, ute, i solen.


På vägen in plockade vi med oss några ägg. Yngste tog fram Kråkes kokbok och började styra om med smeten. Grädda fick dock jag göra. Själv smet han återigen ut. Tog det lilla, vita cafébordet och rände runt med detta i trädgården för att hitta den bästa platsen att inmundiga kvällsmålet på. 

Det blev i allén!


Vi hade en god stund där inunder grenarna i aftonsolen. Mätta och glada tog sonen itu med gunga och lian och jag iakttog njutningsfullt. Mitt lilla försök att klättra i lianer blev inte dokumenterat men gunga klarar jag fortfarande av.

Läggningen blev en liten aning jättesenarelagd på grund av idel härligheter. 


onsdag 6 maj 2015

Golv

Blott två av våra rum har plankgolv, övriga har plastmattor ifrån 60- och 70-talen. I mitt tycke så stämmer  inte plastmattor överens med husets karaktär. Det tyckte inte heller en bonde här i socknen som på besök frågade om vi inte ville ha furuplank i gammal, ojämn stil.


Utan överdrift kan vi nog säga att vi tyckte sammalunda. Några dagar senare ringde han ifrån sin skördare och meddelade att han stod framför några rejäla furor. Ville vi ha dem?
Om vi ville!


Nu har de varit fällda i några månader och det har blivit dags att såga upp dem i 6 cm tjocka och härligt ojämnt breda brädor. Maken, bonden och ägaren till den smidiga mobila sågen har senaste veckan nyttjat var ledig stund till detta. Ja, maken har kanske mest varit moraliskt stöd och kaffeupphällare med tanke på sin rygg.


Nu ska brädorna torka ute i ett år och därefter inne i ytterligare 2-3 år. 
Mellans förskräkta utrop på den informationen var:
3, 4 år!!!
Då är ju Äldste gift och har barn!
Jag informerade lite försiktigt om att hans bror blott var 15 och att jag hoppades att han i alla fall skulle ta studenten innan bröllop ståndar. 


Men till dess vårt golv är torrt så kanske vi får lägga in ett enkelt klickgolv i pojkarnas rum då golv och tapeter inte alls ger ett ens i närheten av harmoniskt sinnestillstånd.


Min lilla moster har dock haft utrensning bland sina trasmattor och vi förärades en hel hoper skönheter.


Trasmattor förhöjer i mitt tycke vilket golv som helst även att jag nu drömmer om dem på vitsåpade breda golvtiljor. 

måndag 4 maj 2015

Impressionism i levande livet

Mina söner och jag for till mors och fars stuga på Valborg. Maken kan inte åka bil så långt ännu efter operationen så han fick stanna hemma. Stugan ligger vid en sjö och jag fascinerades över vyns föränderlighet på bara några timmar ifrån det att vi kom till dess vi gick och lade oss.  


Yngste passade på att testa sina fiskarkunskaper då tunga regnmoln precis dragit förbi och utgjutit sitt innehåll.


En stund senare hade himlen spruckit upp och solen hann att visa sig en liten stund innan den gick ned.


Därefter fick vi beundra skymningens reflektioner i vattnet ackompanjerat av morfars och sönernas valborgsfyrverkeri.


När så jag gick över till gäststugan  för att krypa till kojs var utsikten magiskt vacker. Jag stannade på mina bara fötter, trots att kylan bet i dem, drog koftan tätare om mig och bara njöt. 
Impressionism i levande livet.