lördag 9 maj 2015

Rabarberkompott med krossade drömmar

Lagom när rabarberna försiktigt börjat sticka upp sina kulliga huvuden ringde det på dörren en mycket tidig morgon. Jag var allena hemma och fortfarande i sängen. Dörrklockeringaren visade sig vara av den envisare sorten så jag fick pallra mig upp, sno in mig i en kofta och går och öppna.

Där utanför stod en ung man och meddelade att detta var dagen då det skulle borras för bergvärme och var hade vi tänkt oss att ha hålen. 
Det här var små detaljer som maken i sin morfindimma glömt att delge mig och nu stod vi där, den unge mannen med en hel lastbil full med maskiner och en pyjamasklädd morgonrufsig och ovetande tant.

Jag ursäktade mig och klädde mig lite mer passande och därefter slog vi några lovar runt huset. Tydligen så fanns det ett bästa ställe för borrhål och jag valde att lita på experten. Dock stod två plommonträd i vägen samt de små rara rabarberna. Således börjar Hemkära Hanna morgonen med att med en Japansåg fälla två päronträd samt gräva upp ett tämligen stort och rejält stånd rabarber.
Det var en rivstart som krävde vila resten av den dagen.


De uppgrävda rabarberna planterade senare Äldste vid vinbärsbuskarna. Och nu några veckor senare kommer det åter små rara, kulliga rabarber både vid vinbärsbuskarna och, makalöst nog även på den gamla platsen där diverse tunga och oförsiktiga maskiner kört fram och tillbaka. Det är ena tåliga rackare de där rabarberna. 

Då de dock fortfarande är alltför små att skörda fick jag ett rejält knippe av en god vän igår. Av dem blev det:

Rabarberkompott med krossade drömmar
Sätt ugnen på 225 grader
600 g rabarber
sköljes, och skäres i ca 6 cm långa bitar
Lägg dem i ett lager i en smord ugnsfast form
2 dl muscovadosocker
2 msk potatismjöl
Blanda socker och potatismjöl och strö så blandningen över rabarberna.
Ställ in i mitten av ugnen i 20-25 minuter.

Häll upp i en trevlig skål
Krossa 4-6 Drömmar eller annan småkaka och strö över
Servera ljummen med lättvispad grädde 


För övrigt så har vi åter vatten.
Hurra!!!

6 kommentarer:

  1. Ja, vore jag rabarber hos dig i den där vackra miljön växte jag nog som bara den.
    Helt säkert !

    Kram

    SvaraRadera
  2. Rabarbertider är ljuva! Vilken fin blogg :)! Jag snubblade in här via Gunnels och började läsa. Jo, har man hus behöver man aldrig vara arbetslös, sägs det. Och det är sant. Ett och annat äventyr bjuds man också under boendet och renoverandes gång. Skönt att det löst sig med vattnet.

    Ha en fin söndag och dito vecka!
    ~ Maria ~

    SvaraRadera
  3. Du måste vara Stålmannens lillasyster....börja dagen med att såga ner två päronträd! Rabarber är något som jag absolut inte skulle vilja vara utan i min trädgård och rabarberpaj är rena medicinen. Ta det nu lite lugnare resten av veckan. Kram

    SvaraRadera
  4. Rabarber är onekligen tåliga, men så tråkigt med träden! Skönt att ni åter har vatten. Liza

    SvaraRadera
  5. Smyger in... Lämnar ett litet livstecken. Låter meddela att den här rubriken/namnet på receptet kanske är det mest poetiska jag sett.

    Hoppas allt är bra med dig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh, Linn, vad roligt att få ett livstecken ifrån dig!!!
      Med mig går det upp och ned och hur är det med dig?
      Stor kram!

      Radera

Hej!
Vad roligt att du vill lämna ett litet spår på min blogg!