Den bästa av sovmorgnar

Denna morgon skulle maken samordna uppstigning, frukost och skjuts och jag skull ha sovmorgon. 

Sovmorgon, vilket ljuvligt ord det är!

Jag fick världens bästa sovmorgon!

I arla morgonstund, när fåglarna kvittrade som allra mest, gläntades det lite på dörren och Yngste stack in sitt lockiga huvud. När han såg att jag tittade på honom skuttade han rakt genom rummet, upp i sängen och in under täcket. Där låg vi sedan, tysta, jag med näsan i hans nacke, och lyssnade på fågelkvittret och lät den syrénmättade morgonluften fylla oss.

En stund senare gläntade det åter på dörren. Nu var det Mellan som lite mer värdigt klev in i rummet, stegade fram till sängens andra sida och kröp upp. 

Där låg jag i mitten mellan två gossar och nu bröt vi stilla tystnaden och pratade lite sporadiskt om dagen som låg framför oss. Stilla, njutningsfyllt, tillsammans.

Återigen gläntades det på dörren och in kommer maken med en kopp kaffe och en puss. Den kostymnissen kröp dock inte upp i sängen utan förblev stående bredvid en stund innan han återvände till köket i sällskap med mina sängkamrater för att inmundiga frukost.

Medan jag satt i sängen och surplade på mitt kaffe kom så Äldste in. Inte heller han kröp upp men stod och språkade en stund i trevnad. En kram fick jag och så gick även han till morgonmålet.

Det är vad jag kallar en bra sovmorgon!

Nu är jag allena kvar här hemma och redo att ta mig an dagen