Jag vet att det inte går att förmedla doft via en bild men det här är ändå värt ett försök.
I den underbara trädgård som vi numer får kalla vår har vi meter efter meter efter meter med gigantiskt höga syrenhäckar, buskar och igenväxta bersåer och nu har de där svällande knopparna som legat i väntläge under alla de kalla dagarna som gått börjat spricka upp.
På en promenad i aftonen blev vi fullkomligt övermannade av den berusande syréndoften då vi svängde om en buske. Vi blev stående som fån, maken, sonen och jag, med näsorna långt inne i buskarna och ögonen slutna och bara andades.
Andades och njöt.
Vilken lisa för själen det är med denna ljuvliga vårprakt. En lisa jag verkligen behöver just nu.
Jag har ju börjat jobba så smått igen och trappade, på läkarens rekommendation, upp till 10 timmar under förra veckan. Tänk att man kan bli så trött av 10 timmar. Timmar i en miljö där alla vill mig väl och månar om att jag ska må bra och ändå...
Därav fanns inga krafter kvar till bloggande.
Därav hämtar jag styrka av att sitta i solen, lukta på blommorna och njuta av att jag lever.
Njuta av livet.
Av pojkarna som verkar växa i mina trän och hänger där och dinglar som mogna frukter.
Av att de svingar sig i egenhändigt gjorda lianer, skrattar så det porlar.
Av att jag kokar ketchup på min vedspis.
Och av att jag har blommande hägg på skuggsidan och blommande syrén på solsidan.
Samtidigt.
Och i överflöd!
Underbar och ljuvlig är tiden just nu. Skönt är också att man förstår att njuta av den precis som du gör.
SvaraRaderaDet är fantastiskt, så härligt att man aldrig vill gå in.
Radera