Ett bra val

Idag är jag och mina söner i det närmaste värda en varsin medalj!

Som säkert bekant så är jag inte särskilt förtjust i att gå i affärer, inte alls faktiskt, men så ibland är det nödvändigt. Jag hämtade Yngste på skolan och vi for in till köpcentrat i stan. Gossen har under en tid påtalat att så långhårig som han är kan man faktiskt inte vara på skolavslutningen så det var bara att ordna. 

Vi gick till frisörsalongen med drop in. Det brukar innebära en ytterst obestämt lång väntan. Således helt uteslutet att göra något annat än att sitta på bänken och dricka den så generöst tillhandahållna varma chokladen under tiden. Denna gång kunde man dock välja "elevklippning", till lägre pris och dessutom vid en fast tid. Vi nappade omedelbart på det erbjudandet och stegade sedan iväg till ekiperingarna där unga herrar kan finna skolavslutningskläder. Efter några turer, lite vändande och vridande samt provande blev gossen mycket nöjd. I rosarutig skjorta, näsduk i bröstfickan och hatt kommer han vara lite lagom busigt elegant. 

Mellan anslöt sig till sällskapet efter avslutad skoldag och följde med till salongen när tiden var inne. Själva klippningen gick utmärkt. Den blivande frisören var charmerande mot Yngste, klippte väl och avslutade det hela med att spraya hela gossens kalufs rosa. Han blev så nöjd att den tidigare så vurmade hatten placerades på moderns huvud. 

Han kunde ju inte riskera frisyren.

Så var det dags för badbyxor åt Mellan. Ett förhållandevis smärtfritt inköp. Och där anslöt sig Äldste tillsammans med två kompisar. Nu var vi en hel liten armé som tågade runt och då jag vet att det är mycket tråkigare att vara bisittare när en broder får kläder än när man själv står i centrum så skickade jag iväg dem som ville till fiket i sällskap med mitt betalkort.

Äldste och jag gick då allena för att ekipera gossen till sin avslutning. 

Han slutar nian! 

Hur kan jag ha ett barn som slutar grundskolan helt och hållet. 

Och ett så stiligt barn dessutom. När han kom ut ur provrummet i lejongula byxor, vit t-shirt och en lite grov, blå kavaj då svällde mammahjärtat nästan över.

Vi återförenades med de övriga men då var krafterna på upphällning. Mellan ville fundera lite till på sin utstyrsel och var inte beslutsmogen ännu. Istället inhandlade vi diverse nödvändiga men inte alltför inspirerande attiraljer, ett antal presenter som kommer att behövas veckan som kommer och Mellan konstaterade att vi i det närmaste julhandlade i maj.

Äldste med vänner lämnade sällskapet och vi kvarvarande tre for ned till centrum för komplettering. Så uppstod ett krisläge!

Vi hade inga ostbollar hemma!

Och det var fredag!

Eftersom vi ändå var i fixartagen så löste vi även den lilla detaljen.

Puh, säger jag bara!

Vilket race!

Väl hemma väntade maken med middagen klar och därefter kraschade vi i en enda hög i vår säng. Allihop!!!

Nu hoppas jag att det dröjer ett bra tag innan en liknande eftermiddag gör sitt antåg. 

Men tänk att butiksdekoratören hade så oerhört rätt idag!

När vi såg Mellans placering fick vi oss ett gott och välbehövligt skratt. Inte heller butiksbiträdet kunde låta bli att le.