Idag var det så dags att för första gången på mer än fem månader gå till jobbet lite på riktigt. Jag var med på ett evenemang förra veckan så jag hade visat mig lite grann. Två och en halv timme skulle jag vara på kontoret idag och det kändes nervöst.
Tänk att det kan kännas så oroligt och jobbigt att gå uppför den där trappan jag så ofta sprungit i.
Det är förunderligt!
Det gick så bra så bra. Hela tiden fylldes av kramar och omsorger ifrån härliga kollegor vilket lättade upp mig betydligt. Nu ska jag skynda långsamt och inte alls tillbaka till samma roll jag tidigare haft.
Att sedan få komma hem och mötas av en kelsjuk liten hönkyckling som inte ville något hellre än att ligga i knäet och lura medan jag sakta strök över hennes mjuka fjädrar. Det är rofyllt och vilsamt för både kropp och själ.
När jag dessutom fick dricka kaffe med min själs älskade ute i vår härliga trädgård.
Ja, då kändes det som en bra dag.
Avsevärt mycket bättre än vad jag trodde den skulle bli i morse.
Skynda långsamt låter klokt! Skönt att du är tillbaka på jobbet igen! Tänker på din kommentar inne hos mig och att det är viktigt att ta det lugnt. Nu är mitt hektiska tempo äntligen över och först nu inser jag att jag har kämpat på i övertid. Kramar Liza
SvaraRaderaDen här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
SvaraRaderakäraste Hanna - tänker på dig, och blir glad att höra att du kan börja jobba så smått. Hoppas att det kan fungera bättre med förändrad roll - och framförallt att du kan ta allt i din takt. Hela mitt gäng hälsar till er alla <3 Massa kramar Nygaards
SvaraRaderaTack fina Nygaards!
Radera