lördag 31 augusti 2013

Kick-off



Tidig lördagmorgon och jag är på Kick-off med ett av koncernens företag. Vi har har det väldigt bra, lär oss mycket, äter väldigt gott och väldigt mycket och så umgås vi också. Dock vaknade jag tidigt och bestämde mig för att inte ligga kvar och dra mig är man nu på ett Roslagsslott intill en sjö och med vackra miljöer omkring sig så kan man ju lika gärna passa på att ta en liten morgonpromenad.


Simturen den tog jag under nattens första timmar så den fick faktiskt anstå. Men då var det skönt!



onsdag 28 augusti 2013

Gemenskap runt äpplen


Lycka är att svänga in på hemmets uppfart och mötas av en ljuslockig pojke som kommer springande, nöjd med sin skoldag, och kastar sig i famnen när bildörren öppnas. Som berättar att jag måste hämta en kasse för vi ska gå nu, nu på en gång. Han har nämligen hittat ett äppelträd ute i skogen, ett träd med äpplen så sura att håret reser sig på armarna när man biter i dem. Men vi ska plocka dem och göra paj och äppelkräm på dem.

Lycka är när storabröderna står bredvid och ler över lillebrors upptäckt. En upptäckt de själva gjort för många år sedan men nu tiger stilla om för att inte förstöra hans glädje. Att sedan promenera i denna underbara sensommarvärme, i och för sig med fara för livet då gossarna cirklar omkring på sina cyklar alltför långsamt för att stabilt kunna hålla balansen, med en påse till reds.

Lycka är att plocka äpplen, nästan palla dem, mata hästarna i hagen bredvid med några stycken. Hålla den lilla handen platt med äpplet mitt i och till slut, efter några försök, faktiskt ha modet att låta det stora djurets läppar nafsa tag om äpplet med den nyerövrade förvissningen att den inte biter tag i handen.

Lycka är att fortsätta promenaden med några äpplen i en kasse dinglandes mot benet, att njuta av de ljumma vindarna, den svala skuggan och de varma solstrålarna. att gå genom skogen och prata om dagen.

Lycka kan var, men det kan även vara kaos, att ett flertal barn tillsammans ska göra äppelpaj med kokmarsan till. Det kan faktiskt vara lycka och kaos i ett. 

Lycka är att bjuda till kvällsmat och servera äppelkräm och mjölk med smörgås och stekt korv och till efterrätt äppelpaj med vaniljsås. Att sitta ute och spisa i den sena augustikvällen. 
Att vara tillsammans.

måndag 26 augusti 2013

Vattenlingon


Nu har årets startskott för julförberedelser gått.
Och tänk jag gjorde dessa förberedelser iförd linne och kortbyxor med paus för kaffetår i solskenet på vår nybyggda veranda.
Vi ska ha Vattenlingon som efterrätt till jul i år.
Serverade i en kristallskål på fot fylld med dessa julröda små härligheter och med vispgrädde till.

Receptet då?
De allra finaste, största och rödaste lingonen lägges i en stor flaska eller burk. Jag tog en som rymmer 1 liter.
Till detta vatten för att täcka lingonen, ca 5-6 dl.
Vattnet kokas upp och får svalna.
Tillsätt sedan 2 msk florsocker
och 4 msk rom i vattnet
Rör ihop och häll över lingonen.
Toppfyll flaskan och stäng locket.
Nu ska de stå där och gotta till sig samt pryda sin plats i mitt skafferi.

lördag 24 augusti 2013

Förälskelse och kärlek

Att man förflyttas i tid och rum av musik är ju knappast någon nyhet och ändock överrumplade det mig med kraft idag.



Jag stod i köket ivrigt i färd med att rensa 10 kg blåbär. En osminkad trebarnsmor i säckiga byxor och ett linne av den sorten det inte gör så mycket ifall det blir otvättbara fläckar på. Som förströelse i det ganska tradiga arbetet slog jag på radion, det blev P4 av en händelse. Antagligen var det den senaste avlyssnade kanalen. En helt obekant låt strömmade ur högtalarna, men rösten, den omisskännliga, tog mig bakåt i tiden på bråkdelen av en millisekund. 
Johnny Logan!


Jag hamnade i min ungdom, nyförälskad men i ovisshet om det var besvarat. Föremålen för mina känslor kunde variera men i den sinnesstämningen, den bitterljuva, var Johnny Logan ett fantastiskt sällskap. Och nu tog han mig tillbaka till den lite pirriga känslan. Jag satte armbågarna på bänken, stödde hakan i händerna och tillät mig en liten sentimental paus mitt i rensandet, troligen med ett fånleende på läpparna och lite glitter i ögonen. 

Min blick vandrade ut genom köksfönstret och landade på den man jag varit gift med i snart 15 år. Han som för dagen sågar, mäter och skruvar för att bygga en veranda på vårt hus, en sådan veranda med valmat tak som jag så länge önskat mig. Han vars kärlek jag inte behöver vara osäker på. Han jag lovat att älska i nöd och lust och som har lovat mig detsamma. 

Ungdomens förtjusande, pirriga osäkerhet var en fantastiskt rolig tid och jag är glad att jag upplevt allt det där men så står den där trebarnsmamman i sina säckiga byxor och blir så väldigt tacksam för det hon står i nu, det hon har. Kanske inte så spännande alla dagar, men emellanåt, och därtill tryggt. Ett nytt fånleende spred sig över mitt ansikte och jag återgick till mina många blåbär, plötsligt förskräckligt nöjd till sinnes. 

Johnny Logan hade hunnit byta låt och han fick fortsätta underhålla i mitt rensande: "If we hold on, we can make it together. If we hold on to our love. If we hold on we can have it forever. If we hold on we be strong!"

torsdag 22 augusti 2013

Sensommarorkan


Jag tror bestämt att en orkan blåste in över oss. Tog tag i oss och snurrade oss runt, runt. En sensommarorkan till bredden fylld med skolstarter, inköp av diverse attiraljer, starter av ridning och fotboll, kompisar och Kick-offer. Det är väl detta som kallas vardag och jag är fast förvissad om att jag inom det närmaste kommer att behärska denna orkan och kalla den för just vardag, ja kanske till och med för lunk. Men fram tills dess så försöker jag någonstans, mitt i orkanen, att hitta stormens öga, lugnet. Och då kan det hända att maken och jag tar en varsin kopp kaffe och går ut och sätter oss för att avnjuta den i den fortfarande ljumma kvällen. Samlar lite krafter, njuter, hittar friden och lägger upp  planer för hur vi på bästa sätt skall hantera morgondagen.

torsdag 15 augusti 2013

Morgonhallon


Det här att kvista ut i det daggvåta gräset på bara fötter medan luften fortfarande är kylig och plocka en skål med alldeles mogna hallon för att sedan lägga dem i filtallriken att avnjuta i husets tystnad och stillhet. 
Det är allt en fröjd på sitt sätt. 
Och en väldigt trevlig start på dagen.

måndag 12 augusti 2013

Räddande "Sommar i P1"


Jag lämnade vemodigt två igår. Det kändes i hjärtat att fara vägen upp med en vinkande, ljuslockig gosse, som blev allt mindre där i backspegeln. Jag har försäkrats om hans och hans broders väl idag, ihop med morföräldrar och kusiner, men ändå.

Där hemma väntade dock två andra kära!
Jag skulle bara färdas dit vilket visade sig bli en långdragen historia.
Om det berodde på att vi är ovana vid annat än sol och kör därefter eller på många semesterfirare med hemlängtan eller alla vägbyggen låter jag vara osagt men dessvärre var det ett flertal olyckor, tack och lov inga allvarligare vad jag kunnat efterforska, och därmed ett flertal köer. 

Mellan Jönköping och Gränna gick det i 10-20 km i timmen. I Östergötland flöt det på någorlunda för att sedan ta tvärstopp efter Norrköping. Därefter var det lite som att köra i tuggummi ända upp till Arlanda. Tur då att jag varit så förutseende och laddat ned ett flertal Sommarpratare i poddversion till min telefon. Jag puttrade fram där på vägen i sakta mak, lyssnandes på den ena efter den andra. Några underhållande, några som passerade ganska obemärkt förbi och några verkligt tankeväckande. 

Det är ett trevligt program, "Sommar i P1"! 
Mitt första minne av det är ifrån vår husvagn i min barndom. Husvagnen var utrustad med en radio, en ganska stor brun sak med förmåga att ta in P1 och P2. Om den stod rätt placerad och vädret stämde kunde man ibland även få in P3, men det hörde definitivt till ovanligheterna. Då, i min barndom, hade jag ännu inte funnit tjusningen i dessa två tillgängliga kanaler, jag fann "Ring så spelar vi" och Svensktoppen oändligt mycket mer underhållande då de spelade musik, till skillnad ifrån P1, och av en liten aning yngre datum än P2.

Familjen hade ankommit en campingplats en regnig semesterdag och medan föräldrarna styrde om med allt det som måste styras om när man ankommer en campingplats såg de det antagligen för gott att stuva in döttrarna i husvagnen under tiden. Dock med ordentliga förmaningar om att bara hålla sig i mitten av vagnen då stödhjulen ännu inte var nedvevade och justerade. Detta var ytterst ovanligt! I normala fall var det endast, och då menar jag endast, modern som fick anträda en husvagn utan nedvevade stödhjul, för att koka kaffe under ett stopp på resan.

Systern och jag kavade andäktigt in i husvagnen och satte oss försiktigt på varsin soffas yttersta kant. Men hur andäktigt det än var så blev det ganska snabbt lite långtråkigt att sitta där blickstilla och lite rädda för att husvagnen skulle tippa och ställa sig på ända. Efter en stund blev det faktiskt så långtråkigt att P1:s musiklösa sändningar framstod som ljuv förströelse. 

Lämpligt nog var radion monterad precis över den ena soffans yttersta kant och försiktigt, mycket försiktigt rörde jag mig tillräckligt mycket för att vrida om av- och påstängningsratten.
Döm om vår förvåning när hela husvagnen fylldes av musik! 
Musik ifrån P1!
Och sedan någon som pratade, och det på på ett lättsamt och ganska trevligt sätt och sedan mer musik.

Vi fortsatte att sitta som små ljus, om än mer uppkrupna i soffan, efter det att mor och far var klara med sina bestyr, och lyssnade hela programmet ut. 

Det var då jag blev fast! 
Sommar i P1 hör till sommaren för mig, liksom för så många andra, och jag hoppas att det kommer hålla på riktigt, riktigt länge till. Det skapar sommarstämning alldeles oavsett väder och så ger det så många inblickar jag aldrig annars fått. Utvecklingen att kunna ladda ned programmen är också finurligt, så behöver jag ju inte gå och gräma mig över att jag missat något.

Mina favoriter, av dem jag hitintills lyssnat på är nog Sarita Skagnes och Daniel Sachs men nog är det svårt att välja. Nu kommer jag att ligga och fundera över vilka jag borde skrivit här, när jag ska till att somna.

lördag 10 augusti 2013

Snabbvisit i hemlandet


Det här med längre sommarlov än semester ställer ju som bekant till lite besvär som måste lösas. Mor min ställer upp och två av mina fina söner är två veckor hos henne i stugan i Småland. Stugan med denna vidunderliga utsikt ifrån köksfönstret. 

För att vi alla ska klara av dessa många dagar for jag söderut direkt efter jobbet igår, för att få träffa gossarna och för att låta mor min vila lite.


Vi åkte till Byarum denna dag, efter att Äldste jobbat några timmar i ladugården.


Där, i Byarum inte i ladugården, finns de absolut godaste wienerbröden, bakade av en närboende dam. De är fullkomligt ljuvliga. Resten av det hembakta är inte dumt det heller kan jag intyga.


Och för en bondromantiker som jag finns inte mycket bättre miljö än denna att avnjuta en härlig fika på.


Gamla soffor, hemvävda gardiner, rutiga dukar, spinnrockar, pinnstolar, slagbord och öppna spisar vart man än vänder sig.


Dessutom, som förhöjning av upplevelsen, har Damklubben ett lotteri för att få ekonomi i denna trevliga inrättning. Damklubben! Är inte det tjusigt? Det vore allt värt att börja brodera om det var kravet för att få bli medlem i en Damklubb.


Lotterna kostar 2 kr stycket, så man kan kosta på sig några stycken. Behöver jag nämna att pojkarna finner detta mycket roande.


Att man dessutom har ganska stor chans att vinna är ju inte heller så dumt. Vi håvade in en frottéhandduk, ett doftljus med doften lavendel, en tygklädd korg samt en, av en lokal dam, broderad julduk. 


Nöjda med dessa vinster gick vi vidare för ett besök i fårhagen vilket ju också är en väldigt trevlig syssla.


En hage där Äldste varit med och tillverkat Gärdesgården som omgärdar hagen, då han gick en kurs i denna lära.


Lammen var kärvänliga och tyckte väldigt mycket om att gosa. Och frågan är om det finns så många saker som är mysigare än att att gosa med lamm.


En väldigt trevlig utflykt blev det innan vi vände åter för att fortsätta aftonen med pizzabakning, lite film och ett kvällsdopp.

torsdag 8 augusti 2013

En duk med kärlek


Min kära vän, boende på andra sidan jordklotet, har varit hos mig denna dag. Vi har så enormt mycket att tala ikapp, mycket att ta ikapp. Och ändå njuter jag allra mest av att bara åter ha henne i min närhet, att hon sitter vid samma bord som jag, att vi dukar fram och av tillsammans, att vi dricker kaffe och hela tiden pratar och pratar och pratar. 

25 år i varandras vänskap sätter sina spår och det känns så tomt att ha henne där på andra sidan det stora jordklotet. Jag trivs mycket bättre med att ha henne i mitt kök!

När hon satt där på min kökssoffan, med sin underbare lille ettårige son klättrande omkring och charmerande fyrande av det ena leendet underbarare än det andra, halade hon ur en papperspåse upp en duk och överräckte den till mig med orden: Jag tänkte den passade till ditt porslin.

Jag tycker i sanning det är en fin form av kärlek. Tänk att hon gått där, på andra sidan jorden, och hittat en duk i en butik som sålde handsydda dukar ifrån ett annat land, på samma sida jordklotet, och att hon då tänkt på mig. Och tänkt på det porslin hon hjälpt mig att samla ihop under mina ungdomsår då jag envist önskade mig delar till denna service födelsedag efter födelsedag.

Att hon köpte duken, förvarade den, fraktade hem den till Sverige och överlämnade den till mig, sådär lite i förbifarten, bara: Jag tänkte den passade till ditt porslin.

Det är fint att ha vänner, vänner som bryr sig om, vänner i vars tankar jag får vara ibland. 
Fint, även då de trilskas med att bo så förskräckligt långt bort.

tisdag 6 augusti 2013

Romantik och barnmat


Maken och jag är alldeles solokvist här hemma denna afton då barnen är och roar sig på lite olika ställen.

Maken gick en liten sväng här på kvällen och återvände med en bukett, en sådan bukett jag älskar att ha så här på sensommaren. En bukett som låter inomhus följa skiftningarna utomhus. Och när sensommar går mot höst kan den fylla uppgiften av att minna om denna ljuvliga sommar vi nu lever i och njuter av.
Han är allt lite romantisk emellanåt den käre.

Vår middag var kanske inte fullt lika romantisk. 
Vi slog på stort och grillade korv som åts med hembakade korvbröd, egenkokt ketchup och rostad lök.
Kanske lite barnmat i avsaknad av barnen.

måndag 5 augusti 2013

Tack!

Detta inlägg blir lite som att titta i ett album efter någons semestertripp, sådant man kunde utsättas för förr i världen. Jag vet att det kan bli lite tråkigt och jag ska fatta mig så kort det går meeen det var ett så ljuvligt ställe att vara på, det lilla torpet.


De första dagarna bjöd på lite växlande molnighet och helt fantastiska aftonhimlar.


Att det inte var gassande varmt hindrade då inte gossarna det minsta ifrån att bada.


Vedspisen värmde gott. Det är så välgörande för själen att det tar lite tid att koka sin gröt och sitt kaffe. Att livet måste stillna och att man då hinner tänka och känna, reflektera och fundera.


Att diska är en procedur där fiskarna hjälper till med grovgörat och jag kan stå bredvid och iaktta, vänta och sedan sköta den slutliga finputsningen, det är underhållning i vardagssysslor det.


Det är gott att plocka fram de där spelen som tar lite tid att spela, och att spela dem utan konkurrens ifrån alla dessa skärmar. Att liksom bli lite ihopknuffad som familj utav omständigheterna.


Då kan man få ro att läsa de där jättelånga böckerna som stått och väntat ett tag, och helt låta sig uppslukas av dem. Jag menar vem tycker inte det är mysigt att efter mörkrets inbrott ligga och läsa i skenet av en fotogenlampa eller ett stearinljus?


Och samtidigt höra spraket ifrån kakelugnen och stilla förundras över lågornas dans därinne.


Vi hade underbart soliga dagar också, en hel rad.


Dagar fyllda av fiske.


Stjärnklara nätter fyllda av fiske. Nätter så stilla att stjärnorna lyste lika klart ifrån sjöns spegelblanka yta som ifrån himlen. Nätter att bara sitta på bryggan, omsluten av alla dessa stjärnor och förundras över skapelsens storhet.


Det visade sig att motionsfrågan för min del var en miljöfråga. I denna miljö simmade jag morgon som kväll tills jag blev andfådd. 
Och hör och häpna, jag njöt av det!


I avsaknad av dusch ombesörjdes både morgon- och aftontoalett galant i sjöavatten. Och då var det ju som så enkelt att simma en tur när man ändå var i.
  

I övrigt så kan numer alla i familjen knyta skor, både med knut och rosett.


Då det fanns så många vackra ställen att fika på så har det fikats en hel del.


Vi har kurat skymning, och sedan tänt ljus. Pratat, läst, pratat lite till och gått till sängs mycket tidigare än när vi har elektricitet.


Det har fångats fjärilar.


Och övats på att


hjula.


Och naturligtvis har vi även gått på dass.


Tack, tack underbara M & B för att vi fick låna ert lilla paradis på jorden. Att vi fick varvar ned så pass att jag känner mig helt utvilad nu när jobbet drar igång. Att vi fick dessa dagar så nära tillsammans. Och att jag fått laga mat på vedspis igen.

TACK!!!

söndag 4 augusti 2013

Åter i verkligheten


Då har vi återvänt ifrån detta lilla paradis på jorden, till verkligheten. 
Tillbaka till elektricitet och rinnande vatten. 
Men borta ifrån verklig tystnad, ifrån familjens beroende av varandra för underhållning, ifrån lyxen att glida ned i sjöns sköna vatten för att ta en simtur närhelst andan faller på, borta ifrån vedspisens goa värme och lugn.

Imorgon, efter första arbetsdagens slut, planerar jag att lägga upp några fler bilder ifrån vår härliga vecka, i detta lilla paradis på jorden.