Åsikter och födelsedag

Jag är av den åsikten att man borde få ledigt när man fyller år och även när en familjemedlem gör så. Vi har födelsedagsbarn i huset denna vinterdag, fadern fyller. Och för att hinna göra finfrukost, sjunga, fira och äta innan alla ska iväg var klockan nödgad att ringa redan 05:30. Men, men, nu är det som det är med ledighet och fira det vill vi ju naturligtvis göra ordentligt ändå, och mysa i sängen allihop efteråt så 05:30 var det dags.

Sedan har dagen rullat på och nu på aftonen var svärföräldrarna här och firade sin son. Mysigt och trevligt men bättre om vi hade varit lediga! Vi har ju lyckats pricka in så att alla sönerna fyller år på lov, vi får helt enkelt njuta av att fira dem hela dagar och nöja oss med att fira morgon och kväll för oss vuxna.

Nu när jag ändå är igång och tycker en massa saker så kan jag ju tycka något om rosen här ovanför.

Jag, Äldste och Mellan var till köpcentrat i Gränby igår eftermiddag för att inhandla en del till denna dag. Vi avslutade på Kvantum och när jag skulle betala bad jag Äldste att gå ut i förbutiken och köpa en röd ros med en kvist. Mellan och jag köade och betalade och när vi kommer ut till förbutiken stod Äldste fortfarande i kö efter den enda kund som blev expedierad av de tre biträdena. En jobbade och de två andra pratade, fnittrade och lyfte lite då och då på en till synes tom hink. Jag frågade Äldste om det varit många i kö. Det hade det inte. Det var endast den kunden som nu fick hjälp som hade varit där hela tiden. 

Då vi stått där en god stund, så pass länge att frysvarorna började tina, fick jag ögonkontakt med en utav de hinklyftande biträdena där bakom. Och jag får lov att erkänna att min blick nog mer var mer att likna vid en blängning. Jag har nämligen väldigt svårt för uppenbart ointresse ifrån människor med serviceyrken då just service faktiskt ingår i deras jobb och då jag själv arbetat inom flera olika sådana yrken och vet att det går att vara trevlig, faktiskt i de flesta lägen samt att det blir så mycket roligare att vara trevlig och hjälpa sina kunder.

Vid min blick kom en av dem dock fram, efter att ha fumlat en stund med den helt tomma hinken som hon slutligen placerade på en bänk. Jag tittade menande på Äldstes nacke, förtydligade med en liten nick och gick därifrån.

Hör och häpna men han fick hjälp. 

En röd ros med en kvist blev det till slut.

Och den fick pryda pappas frukostbricka i morse.