Ett litet inklämt kök

Bristen i vårt hus är kökets storlek. 

Det var som så att när det byggdes då tillagades maten i ett separat kokhus på gården. Därav fanns inget inplanerat utrymme för kök här inne. När någon senare kom på att det inte var så där värst jättedumt att kunna anrätta måltiderna inomhus så fann man på att klämma in köket i en liten vinkel mellan den äldre och den yngre delen av huset. 

Lite så där på en egen nivå med några trappsteg upp här och några trappsteg ned där.

Hur som helst så kan jag de flesta gånger förlåta köket på grund av den underbara vedspisen och skafferiet där intill.

Men så ibland, så som idag, när en tämligen stor mängd jordgubbar skall tas om hand samtidigt som fläder med mera står och pockar på uppmärksamhet. När mamman står där och hojtar obegripliga saker som hygienzoner åt make och barn och höns absolut inte äga tillträde till köket och det står saker både högt och lågt och diskhon är aningens för liten för att enkelt diska de stora kärlen.

Då, just i de stunderna, då vore ett större kök att önska.

Men, men, man kan inte få allt! 

Och jag har ju fått så mycket.

Dock kan man ju drömma och planera.

Jag menar inte behöver man en gigantisk jätteinnerhall precis bredvid det pyttelilla köket. Det torde ju räcka med en jättehall, eller kanske till och med bara en hall och så kunde det där överblivna utrymmet införlivas med köket istället. 

Kanske, någon gång i framtiden...

Men nog går mitt nuvarande kök också bra att göra godsaker i.

Resultatet blev Jordgubbs- och Rabarbermarmelad med vanilj samt Jordgubbssaft.

Båda är provsmakade och till belåtenhet.

Nu ska här sovas för det gjorde jag då inte denna natt för sexton år sedan.

Då låg jag nämligen på förlossningen.