Pizza i Bagarstugans bakugn

Min kära, kära globetrotter till vän är på besök tillsammans med sin fina familj.

Eftersom Bagarstugan ännu inte är redo att hyras ut men ganska redo ändå så får de kampera i den.

När så middagsvalet föll på pizza var inte hjärnskuttet så långt till att börja fundera på om det skulle gå att grädda pizzorna i bakugnen. Det var min vän som slängde ur sig frågan och vi andra nappade direkt.

Som barn älskade jag att höra min mormor och farmor berätta om hur det var förr i tiden. Vi kunde sitta länge så tillsammans, i synnerhet mormor och jag, hon berättade och jag lyssnade. Ibland gick vi in på vinden till en gammal byrå full av minnessaker och "ärvde". Det var så jag kallade det som liten tös, när vi tittade på en sak och mormor berättade om den, för att sedan stoppa tillbaka den på sin plats. 

Men ärvde det gjorde jag. 

Jag ärvde min historia, härliga berättelser och en hel del kunskaper utan att jag märkte det. 

Så som till exempel hur man eldar i en bakugn. 

Det är häftigt att stå där vid ett jätteschabrak till ugn och ha en tanke, utifrån ett minne som jag inte ens har upplevt själv, om hur den skall hanteras, testa och se att det fungerar.

Min väns make var nog lika entusiastisk som jag och vi gräddade pizzor, som övriga i familjerna gjorde i ordning, på löpande band. Dock får väl erkännas att det löpande bandet gick ganska långsamt så vi åt mer eller mindre i skift till långt in på natten. Stämningen var hög och det var mjöl precis överallt.

De blev makalöst goda, pizzorna!

Och toppade dem det gjorde vi med oregano direkt ifrån trädgården.