Honung

I julklapp fick mina två äldsta söner samt min far en biodlarkurs. Detta var inte helt taget ur luften eller sprunget ur egoistiska syften då de, i synnerhet sönerna, entusiastiskt talat om att skaffa bin en längre tid. 

Men jag kan väl säga som så att jag absolut inget har emot att ha tillgång till egen honung intet har jag heller emot att ha små rara bin som flyger runt och pollinerar buskar och träd här omkring.

De är för övrigt charmerande att titta på. Så energiska och med benen fulla av pollen när de återvänder till kupan. Jag kan komma på mig själv med att stå där och iaktta dem, uppslukad av deras flit.

Så var det då dags för den första slungningen.

Herrarna lade ut golvpapp på golv och bord för att skydda ifrån mer utbrett kladd.

Behöver jag säga att förväntan fanns i luften?

De for med trädgårdstraktorn och dess vagn ner till kupan och hämtade skattlåda efter skattlåda, for upp till huset och bar in dem med ett litet droppspår genom hemmet som följd.

Mormor var också med och var behjälplig med diverse såsom att skrapa vax av ramarna och hålla en övergripande ordning på de uppsluppna herrarna och deras tillbehör.

Vi var allt förtjusta över det gyllne resultat, som rann ur slunga och sil, allihopa. Det kommer en färdig livsmedelsprodukt direkt, utan kokning eller tillredning av något slag! Bara slunga, sila, röra och tappa på burk

Och medan slungan gjorde sitt jobb fanns tid att sitta ned och vila benen lite och tid för att prata och umgås.

Nu planeras det för avläggare och fler kupor samt diskuteras till vilket pris honungen skall försäljas.

Mor har dock betalat slungan och därmed fått ett muntligt löfte om att få ta den honung som jag behöver framgent. 

Så jag har mitt på det torra med kladdet.