För mina Facebookvänner blir detta inlägg lite av en upprepning men det var så vackert att jag inte kan låta bli att berätta det här också.
Idag när jag hämtade Yngste vid skolan kom han knatande med sin väska och en lärare. Vi pratade en stund och så kom ytterligare en lärare för att byta några ord. Yngste och lärare 1 gick iväg mot parkeringen och strax därefter kom gossen skuttandes tillbaka med en kvist ifrån det blommande Japanska körsbärsträdet.
Jag blev lätt förskräckt. Skolan är inte så många år och därmed är dess växter inte särskilt stora ännu så även en liten kvist gör skillnad. Han överräckte sin gåva och bedyrade att han fått lov.
Och så var det. Han hade frågat sin fröken om han fick plocka en kvist. Den kloka läraren avspisade honom inte utan frågade varför han ville plocka. För att min mamma tycker så mycket om blommande träd och jag vill ge en kvist till henne, blev svaret.
Han fick som sagt lov och mitt hjärta smälte av kärleksbetygelsen. Jag fick ha de vackra blommorna i håret på vägen hem, på banken och på ICA och jag bar dem stolt. Väl hemma kom kvisten i vas och vatten och nu hoppas jag att den kommer att stå sig riktigt länge.
Min lilla unge, så till bredden fylld av allt.
Ååå...jag blir alldeles rörd :)
SvaraRaderaVilket gulligt inlägg. Jag tror att jag förstår din känsloresa.
SvaraRaderaVad fint! sådant värmer långt in i hjärteroten :)
SvaraRaderaKram Christina
Åh så gulligt!
SvaraRadera