Påsklovsstart

Det blir till att åter blogga via telefon här, då nätet fortfarande lyser med sin frånvaro i denna boning.

I boningen har vi dock ett mycket, mycket efterlängtat PÅSKLOV!
Tänk vad skönt det är!
Vi inledde det hela igår, med att Påskäggsorientera vid stadens slott. Själva orienteringen var ingen match för gossarna som pep iväg i de tövattensvåta slänterna. Däremot var kön till målgången och prisutdelningen något utav en tålamodsprövande utmaning. Korv med tillbehör utskänktes, solen sken och ett flertal företag delade ut små presenter till barnen. Det var med andra ord ett nöjaktigt evenemang.

Väl hemma stod Påskkärringsvandring på programmet. Yngste kläddes på egen begäran ut till en, i mina ögon, bedårande liten kärring. Äldste gick med, i vanliga kläder, för att hålla sällskap och med en förhoppning om att få del av bytet.

Det finns en dam här i byn som de alltid går till, hon är något av en favorit i deras ögon. Snäll och rar och så har hon en stor härlig hund. Denna skärtorsdag hade hon ett helt påskägg färdigställt, som stod och väntande just på bröderna. Det berörde mitt hjärta.

I nästa hus hade farbrorn som bor där förlorat sin hustru ganska nyligen: "Så vi stannade och pratade en stund, han verkade behöva det." Det berörde också mitt hjärta.

Omsorg om varandra är ett bra sätt att visa på den stora kärlek som påsken verkligen handlar om, tycker jag.