Små påskliljor i min farmors kopparkruka på min mormors bord.
Tänk att få minnas de härliga, kära damerna tillsammans.
De har båda betytt så mycket för mig, på sina lite olika sätt men med så mycket samma värderingar och sin överflödande kärlek.
Jag är tacksam över att jag fick ha dem så länge som jag fick. Och jag minns dem med värme, glädje och kärlek fast förvissad om att vi kommer att mötas igen.
Att evigheten är vår tillsammans.
Du skriver så rart om din farmor och mormor. Jag har också en del saker som jag ärvt från min mormor och farmor och de är jag väldigt rädd om.
SvaraRaderaJag antar att det var din son som det var ett reportage om i Allers. Duktig kille! Kram
Det är något alldeles speciellt med förmödrar och mödrar och döttrar....vi har ett starkt gemensamt band vi kvinnor.
SvaraRaderaEn kärlek över alla gränser