När man, som i mitt fall, inte når så särdeles högt över havet, är en köksbänken ifrån 50-talet rena drömmen. Dagens standardmått resulterar nämligen i ömmande axlar då en syssla som, låt säga trilla ca fyra kilo köttbullar, ska utföras. Axlarna tenderar att komma högre och högre upp emot öronen och för att nå ner i bunken krävs att kroppen kränger lite väl mycket i längden.
Att då göra som barnen, och hämta en pall, är en ganska bra lösning på problemet. Komma upp sig lite, få en annan överblick men dock bli lite låst på ett och samma ställe. Denna lilla pall är en välanvänd liten sak. Jag fick den av min morbror när jag var en knapp tvärhand hög, han hade snidat den till mig, och den hade redan då sin plats i köket.
En pall i köket är bra sak att ha. En riktig multifinktionell liten möbel. Som när något högplacerat skall hämtas ned, när ett barn vill se vad som händer eller vill hjälpa till, då någon behöver sitta en stund, lite gömd kanske. Ja, den är bra att ha min lilla pall. Så även när jag trillar köttbullar. Men lite roligt, förstod jag på min omgivning, att det såg ut. Och det bjuder jag så gärna på!
Så väl jag känner igen det där....är man född källarvåning så är man:)
SvaraRaderaEn pall är bra till det mesta.
Din är dessutom jättefin
En pall är ju perfekt på alla sätt och vis. Och kanske extra kär nu när din morbror gjort den till dig.
SvaraRaderaKram.
Så vackert! Tänk att din morbror gjort den åt dig och att den följer dig genom livet som en del av din vardag.
SvaraRaderaGod fortsättning önskar jag dig och de dina!
Vi har också en pall i köket.
SvaraRaderaEn vit med fårskinn ovanpå. Den har två trappsteg vilket är bra när familjen består av olika längder ;)