måndag 19 november 2012

Kattbravaden

Vid frukosten satt vi och tittade på fågelbordet, utanför köksfönstret, och alla dess små besökare. Det är så trevligt med småfåglar i en höstig och vintrig trädgård, de tillför liv mitt i allt det avsomnade. En och annan ekorre som gnager hål på nätet runt talgbollen och tar med sig hela godbiten, livar också upp.

Däremot får grannens röda katt gärna hålla sig långt bort ifrån våra fåglar, stora som små, och det gör han som oftast. Han har åkt på en beta både en och två gånger när han försökt sig på att fånga en höna. En gång för några år sedan åkte han även på en beta utav maken. Vi talade om detta i morse, vid frukosten, med samma resultat som alltid, att barnen nästan kiknade av skratt, och nästan jag med ska väl erkännas, trots att det var jag som stod för berättandet.

Jag tänkte dela denna lilla berättelse även med er men jag får nog be alla kattälskare att hoppa över detta inlägg då det kan vara stötande just för denna kategori läsare. Det finns inga illustrerande bilder men jag hoppas och tror att ni kan föreställa er scenariot trots allt.

Det var en gång en kall eftermiddag i mars. Snön hade smält lite och frusit på igen, smält lite till och frusit på igen. Så hade det hållit på i några dagar. Grannens röda katt hade ihärdigt jagat under fågelbordet hela vintern trots våra tappra försök att skrämma bort den med skrik och stamp på bron. Just denna kalla eftermiddag fick fadern i huset av någon anledning nog när han åter såg grannens röda katt på lur under den gigantiska granen precis bredvid fågelbordet. Han for med fart upp ifrån köksstolen men istället för att med buller och bång rusa ut genom ytterdörren i vanlig ordning, rusade han in i städskrubben och återvände med en hink.

Hinken fylldes under ilskna mutter med vatten. Muttrandet övergick dock till en allt mer förnöjsam ton allt eftersom hinken fylldes. En plan höll på att utkristallisera sig. Han hoppade i sina träskor, som var av gummi och minst sagt ingångna, för att inte säga rejält blankslitna. Istället för ytterdörren tog han sig listigt ut via baksidans altandörr.

Vid det här laget stod familjen prydligt uppradad vid köksfönstret i spänd förväntan inför vad som komma skulle. Maken smög först om ena knuten, när han rundade den andra kom han inom sikte för oss. Vi såg hur han stannade upp, lade upp strategin, samlade sig och for iväg som skjuten ur en kanon. Några snabba språng, bakåt med hinken för en rejäl sats, framåt med hinken i full kraft...

Men just precis här lutar tomten en liten aning, ned mot granen och där var ingen snö men däremot rejält med blankis. I och med hinkens framåtgående rörelse får makens överkropp en bakåtgående, medan benen hans far upp, framåt. Vattnet i sin tur flyger rakt upp i luften, vänder och landar mitt på maken som nu, liggandes på rygg, far in under granen i en ryslig hastighet.

Ut på andra sidan far grannens röda katt, vettskrämd! Det dröjde ett bra tag innan han vågade sig tillbaka till fågelbordet igen Och sanningen att säga så är han är fortfarande skeptisk när maken visar sig ute, trots att det gått många år sedan bravaden. Så på så vis kan man ju säga att aktionen var lyckad även om den inte direkt utspann sig på det vis den ursprungligen var tänkt.


3 kommentarer:

  1. Hahahahahhaaaa, jag bara älskar han hyss. Han är lite som Emil din make.

    SvaraRadera
  2. Hahahahaha, hoppas maken inte av några men efter denna bravur. Jag har en gång stått i mitt rumsfönster hemma och sett min far komma över åkern med två fyllda vattenhinkar. Även detta hände när det var isigt. Väl framme vid vår tomt halkade han och satte sig i den ena spannen medans den andra gjorde en galant sväng och vätte ner honom ordentligt. Jag vågade aldrig visa min pappa att jag skrattade men det gjorde jag.

    SvaraRadera
  3. Ha ha, tack för ett gott skratt som förgyllde eftermiddagens fikastund här. Uppskattade historien, trots att jag är kattälskare. Vatten är ju trots allt inte skadligt för katter.

    Här matas fåglar precis utanför köksfönstret, men det går att kombinera med min katt. Han och fåglarna går nämligen skift.

    Kul att kika in hos dig igen och läsa om vad du har haft för dig!

    SvaraRadera

Hej!
Vad roligt att du vill lämna ett litet spår på min blogg!