Våt och tapper

Om det regnar ute och är förskräckligt kallt och man inte har tillräckligt med varma kläder på sig. Om mamman är försenad ifrån jobbet och man väljer att ta sin lillebror och åka bussen hem istället för att man då kommer snabbare hem, dit man längtar så förskräckligt mycket när det är regnigt och kallt.

Om man sedan trampar ner sig i vattenpöl efter vattenpöl på den mörka vägen ifrån bussen, genom skogen, och samtidigt försöker sitt allra bästa med att hålla uppe modet på sin lika blöte och om möjligt ännu tröttare lillebror.

Om man sedan efter skogstraskandet kommer hem och finner att nyckeln kärvar i den låsta dörrens lås och man står där utanför den onåbara värmen, blöt och övergiven medan mamman far som en fartdåre på blöta vägar hemåt för att kunna låsa upp dörren åt sina tappra pojkar.

Då, om det är så, då behöver man torra kläder, många kramar och en stor kopp med varm choklad!

Om man får det, då kanske det blir bättre, efter en stund, en lång stund, i mammas famn, under en filt, i soffan, med alla bröderna nära, nära.

Kanske...