Vi har lite relationsproblem i hönsflocken.
Det är som så att Mimmi verkar ha bestämt sig föra att agera tupp och då de övriga inte erkänner henne makten ger hon sig på de svagare och pickar dem och rycker av dem deras fjädrar. I klassisk mobbinganda får hon dessutom med sig andra individer med låg självkänsla.
Lilja var den som blev mest utsatt, stackarn var i princip fjäderlös i slutet av sommaren. Äldste löste rådigt problemet genom att, händig som han är, bygga ytterligare ett hönshus med tillhörande hönsgård i anslutning. Där fick Lilja ta sin boning tillsammans med de fyra unghönsen i två kullar och av olika ras. Där huserar således en liten multikultiflock numer.
De senaste dagarna har dock Kryssmynta visat elaka tendenser emot Mimmi, de har hitintills delat boning. Mimmi har då sökt sin tillflykt i grannhönshuset när det funnits möjlighet, och i hopp om att hon funnit godheten inom sig utifrån sina nya erfarenheter, bestämdes det idag att hon skulle få gå lös tillsammans med mulikultiflocken, utanför hönsgården.
Äldste hade åkt med bussen när jag tittade ut genom fönstret och det jag fick se var Mimmi sittande ovanpå Fenix, som är en höna trots det något maskulina namnet, pickandes på hennes huvud. Mellan rusade ut under arga vrål, fångade in Mimmi och kom in igen.
På frågan var Mimmi nu var, svarade han: I den nya hönsgården, instängd!
På frågan var Pip och Jojo, ännu inte fastställt kön, var, svarade han: Jag vet inte.
Vi sprang båda till fönstret igen.
Där ute, i hönsgården sprang Mimmi i ilfart fram och tillbaka, jagandes de två små.
Ett nytt argt vrål ifrån Mellan medan han återigen rusade ut.
Lösningen blev att låsa in henne i ensamhet tills hon blivit snäll eller till dess vi finner en bättre lösning.
Under tid av kontemplation idag har jag grubblat över om mina erfarenheter som personalansvarig och mina erfarenheter som hönshyresvärd har några likheter. Jag tror att jag får grubbla vidare ett tag till på det spörsmålet.
Tänk vad intressant det är att ha hönor i alla fall, det händer ju saker hela tiden! Vilken fin bild du har! Kraaam!
SvaraRaderaBlir det någon gång tråkigt är det bara att gå ut till hönsen en stund. Deras aktiviteter ihop med vår fantasi skapar alltid en berättansvärd historia.
RaderaOj vad härligt att ha höns och vilken dramatik :) Jag som är så trött på tv:n för tillfället borde kanske skaffa höns istället! Synd bara att vi bor mitt i stan.. Vilken härlig bild, hon ser riktigt bestämd ut!
SvaraRaderaDe är verkligen härliga! Har du funderat på balkongen? :)
RaderaHärlig underhållning med hönsgård!
SvaraRaderaKram Helen
Det händer något mest hela tiden.
RaderaVad tråkigt med bråk bland hönsen. Mobbning finns visst hos djur också...
SvaraRaderaSå är det. Men till skillnad ifrån människor så förstår de inte bättre. Så det är bara för oss som tar hand om dem att lösa problemet. De är dock inte speciellt långsinta. :)
RaderaOj det låter jobbigt. Själv tycker jag att det är svårt att veta vad jag ska göra när mina två nymfparakiter ryker ihop. Och de som bara är två stycken.
SvaraRaderaKram!