Julstämningen kom liksom av sig igår afton. Glada kom vi hem från skolavslutning och inköp av de sista julklapparna för att finna spår av räven. I hönshuset satt endast två skrämda hönor och sorgen blev överväldigande. Den tamaste, Gullviva, Mellans kära höna var en av de saknade och efter mycket gråt och tandagnisslan somnade han gråtande på min arm.
I morse när Äldste gick ut för att ge hönorna mat kom han strax inspringande. Han hade sett en höna skymta under hönshuset och den rörde på sig!
Vi sprang alla ut, fulla av hopp, och fann alla tre försvunna dock var Gullviva död, Prästkrage illa tilltygad medan Blåklocka mest var skrämd och frusen. Vi fick in Blåklocka i hönshuset medan Prästkrage tryckte inne i ett hörn och inte vill låta sig lockas ut. Till slut fick vi försiktigt skjuta ut henne med hjälp av två pinnar. Väl i vår famn blev hon inburen, duschad och omvårdad. Pojkarna ordnade en låda med sågspån, mat och vatten där hon fick ligga. Dock verkar hon föredra det varma golvet vilket hon ligger och trycker på i ett hörn.
Vi har dock hopp om att hon ska klara sig då hon har ätit, bajsat (på Äldstes byxor som låg på golvet), värpt ett ägg (på Äldstes skjorta som låg bredvid) och bitit alla som försöker lyfta henne till lådan.
Vi håller i alla fall tummarna hårt samtidigt som saknaden av vår "cirkushöna" är stor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Hej!
Vad roligt att du vill lämna ett litet spår på min blogg!