Rea

Nu har vi besökt den, Rean!

Inte något jag längtar efter alls. Inte för att jag ogillar att hitta bra saker till bra priser men för att jag ogillar stämningen. rivet och slitet, trängseln och knuffandet. Alldeles särskilt när alternativet är hemmets lugna vrå tillsammans med dem jag älskar mest av allt. Men har vi nu en gosse som fyller år just i denna tid och denne gosse för tillfället vistas hos farföräldrarna så fick vi motsträvigt masa oss ut från det uppbyggda myset, göra oss presentabla och fara in till stan.

Jag undrar om det finns tendenser till folkskygghet hos oss lantisar, för ett ganska påtagligt obehag infann sig när vi klev ur bilen ihop med så många andra. Som tur var så visste vi vad vi skulle ha annars hade jag nog blivit alldeles bortkollrad och återkommit hemmet tomhänt.

Att de två medhavda sönerna i sin tur medhade varsin skatebord gjorde inte affärsbesöken lugnare. Emellanåt stod de på dem, till alla omkringvarandes förskräckelse, emellanåt bar de på dem, även detta medförde viss förskräckelse, emellanåt satt de på dem, då gällde det att pusta ut och snabbt uträtta det vi skulle.

Nu står det i alla fall åter påsar på hallgolvet med saker som ska slås in och endast en enda av dem är inhandlat till realisationspris.