Vasamuseet

Då var vi framme vid sportlovets sista kväll och som vanligt är det nog jag som tycker det är sorgligast att vardagen så brutalt åter är över oss igen imorgon. Något jag dock ska se tillbaka på med glädje är vårt besök på Vasamuseet. 

Yngste har ett tag haft Vasagrisen som en av sina favoritböcker ett tag nu. Och när han fick frågan vad han ville göra på lovet kom svaret blixtsnabbt, han ville till Vasamuseet och se den där båten på riktigt. Nu kom det ju ett antal vattkoppor ivägen för hans planer och medan han fick vara hemma i karantän med modern fick  bröderna göra både det ena och det andra roliga. Men så, lagom till helgen, torkade de sista kopporna ut och lördagsplanerna gjordes raskt om så ett besök på det efterlängtade museet kunde gå av stapeln. Och inte nog med det. Den barnaktivitet som erbjöds för fyraåringar och uppåt var just I Vasagrisens spår. Kan det bli bättre? Besöket blev ytterst lyckat och att kvällen sedan spenderades hos farföräldrarna gjorde inte direkt dagen sämre.

Lite studier på egen hand

Och sedan på visningen

Tänk att få sitta under bordet i kabyssen där Lindbom bet Vissel-amilaren i benet och äta torkad fisk

Och att få klättra i stormärsen på Ostmasten, nej, Parmesanmasten, nej just det, på Mesanmasten!

Resultat: Nöjd pojke!

Uppdrag slutfört!